Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alsnö-stadga - Al-sol - Alster - Alster - Alstrin, Erik - Alströmer - Alströmer, Patrik - Alströmer, Clas - Alströmer, Johan - Altar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Alsnö-stadga, se Adel.
Al-sol, Konung Fjolners gemål, skall hafva varit
en utländsk Prinsessa, som man till och med
velat göra till en Arabisk Konung Ptolomæi dotter.
Alster, annexförsamling till Wäse härad, är
belägen i Nyeds kontrakt af Carlstads stift, 1 1/4 mil
från Carlstad och 210 fot öfver hafvet. Dess areal
utgör 25,689 tunnland, hvaraf 4120 äro sjöar
och kärr, och innefattar 26 1/3 mtl med en
folkmängd af öfver 2000 personer. Alsters socken
kommer att vid blifvande pastorsledighet skiljas
från Wäse härad och utgöra ett eget pastorat.
Adr. Carlstad eller Christinehamn.
Alster, spelbom, benved, (Euonymus europæus),
en buskväxt, som träffas på Gottland och Öland,
samt kusten af Skåne, Halland och Blekinge;
veden, som är hård, användes till smärre trädarbeten.
Alstrin, Erik, en ansedd Kyrkolärare, Biskop,
först i Wexiö och sedan i Strengnäs, samt
tillbjuden Erkebiskopsstolen, men hvilken han, i
anseende till sin höga ålder, undanbad sig. Han var
då redan 75 år. Född 1683, död 1762.
Alströmer, en om den Svenska industrien högt
förtjent slägt. Dess stamfader Jonas Alström,
son till en Borgare i Alingsås, kom helt ung till
Stockholm, hvarifrån han fick tillfälle att med en
vän göra en resa till England. Här ingick han i
handel, samlade förmögenhet och utnämndes till
Svensk Konsul. Begäret att göra sitt
fädernesland delaktigt af andra länders, särdeles Englands,
välstånd och trefnad genom slöjder och fabriker,
förmådde honom att först år 1715 dit öfverföra
30 Engelska får, hvarmed grunden lades till en
förbättrad fårafvel, och att åtta år senare från
England, Frankrike och Holland dit inskaffa en
mängd handtverkare, machiner och redskap.
Sådant var på den tiden icke utan sin våda, och då
det skepp, hvarpå den dyrbara laddningen var om
bord, i Oktober 1723 anlände till Götheborg,
kunde Alström verkligen skryta af ett hjeltemod,
jemförligt med mången härförares, men användt
på ett ädlare ändamål än de flesta sådanas. Af
en naturlig kärlek för sin födelseort Alingsås,
bestämde han denna stad till medelpunkt för sina
nya fakriksanläggningar, hvilken idé äfven
gillades af Polhem, som fann stadens läge gynnsamt
derföre. Alingsås blef sålunda de Svenska
manufakturernas vagga, liksom Alström blef deras
fader och stiftare. Ifrån 300 innevånare
förkofrades den lilla staden innan kort till 1800. En
mängd slöjder, deribland 45 ylleväfstolar,
bomullsväfverier, strump- och guldpappersfabriker,
flanells- och kattunstryckerier samt ett Engelskt
garfveri uppkommo der. Regering, Ständer och
enskilda understödde idéen, och industrien
tillväxte så, att 30 år derefter, eller år 1754, funnos i
Sverige 14,000 personer, sysselsatta med
väfverierna, samt sju år senare 18,000. Han var den
förste, som införde tobaksplantering och
potates-odlingen, ehuru denna sistnämnda först efter
Pommerska kriget blef allmän. Han var en af
Vetenskaps-Akademiens stiftare och blef genom lottning
dess främste ledamot. Alström belönades för dessa
förtjenster genom adelskap, hvarvid han
förändrade sitt namn till Alströmer, Nordstjerne-orden,
Kommerseråds-titel och
Öfveruppsyningsmans-platsen vid de Svenska schäferierna. Man kan ej
annat än beklaga, att så många förtjenster
förenades med det för hans tid allmänna misstaget, att
ett lands näringar och industri behöfde skydd af
förbud och allmänt understöd på det helas
bekostnad. Englands produkt-plakat togs till mönster
och ett prohibitiv-system infördes, hvars följder
ännu fortfara att trycka Svenska folket och
hämma dess välstånd. Det var likväl öfvertygelsen
som härvid ledde Alströmer; den och hans ädla
vilja tillhöra honom, misstaget tillhör hans
tidehvarf. Född 1685, död d. 2 Juni 1761. Han
efterlemnade fyra söner, hvaraf isynnerhet
följande äro de namnkunnigaste:
Alströmer, Patrik, den äldste af dem,
Direktör öfver Alingsås’s manufakturi, hvarvid han
likväl hade den smärtan att se staden år 1779
förstörd af en eldsvåda, från hvilket slag den aldrig
hemtat sig, Kommerseråd, Led. af V. A., R. W. O.,
Friherre och en tid vice Landshöfding i
Wenersborg. Utmärkt musikus, stiftade han år 1771
Musikaliska Akademien. Född 1733, död 1804.
Alströmer, Clas, den utmärktaste af dem alla,
vetenskaplig forskare, statsekonom och patriot.
Hans tal i Vetenskaps-Akademien om den finulliga
får-racen, frukten af hans observationer under
vidsträckta resor i flera Europas länder, åtnjöt den
äran att anses för ett klassiskt arbete och att
öfversättas på flera Europeiska språk, äfven
Spanskan. Tillika med sin svärfader och kompanjon,
Niklas Sahlgren, utförde han åtskilliga
allmännyttiga företag, såsom inrättandet af ett sjukhus
i Götheborg, gåfvor åt Vetenskaps-Akademien,
understöd och reseanslag åt vetenskapsmän. (Se
vidare Sahlgren.) Kom. af W. O., Friherre, tillika
med sin äldre broder. Född 1736, död 1794.
Alströmer, Johan, den yngste, trädde i
fadrens, och särdeles i sin broder Clas’s, fotspår,
egnade sig åt vetenskapliga och ekonomiska
forskningar och rön, gjorde vidsträckta resor och
samlade derifrån allt som kunde gagna hans ändamål
och fäderneslandet: växter och andra naturalster,
verktyg och modeller, och hans anteckningar äro
ännu i vår tid värda att läsas och begagnas.
Döden öfverraskade honom i hans bästa ålder, så
mycket mer oförväntadt, som han allt dittills
åtnjutit den bästa helsa. Ledamot af V. A. och
flera lärda samfund. Född 1742, död 1786.
Altar. Så benämnes den upphöjda del i våra
kyrkor, der den Heliga Nattvarden utdelas. Till
detta behof brukades af de förste Kristne allenast
ett trädbord. De gamle kyrkofädren kallade det
altare, lånande ordet af Judarne och hedningarne,
hvilka på altaret framburo sina offer. I den
Heliga Nattvarden påminte de sig Frälsarens
försoningsoffer. De offrade bön och tacksägelse, samt
framburo bröd och vin till Nattvarden och
almosor till de fattige, hvilka gåfvor kallades offer.
Och som allt detta verkställdes vid och uppå
förenämnda bord, så drogo de icke i betänkande, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
