Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anckarsvärd, Michael Cosswa - Anckarsvärd, Carl Henrik - Anckarsvärd, Johan August - Anckarsvärd, Michael Gustaf - And, Andreas - And - Andalusit - Andedrägt - Andedrägts-organer - Andedrägtsrör - Andeligt frälse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han förvaltade till år 1810. Vid 1809 års
revolution åtnjöt han den äran, att af
Riksföreståndaren utses till Landtmarskalk, hvilket ansvarsfulla
värf han utförde både till sitt Stånds och
Regeringens tillfredsställelse. Sina återstående dagar
tillbragte han i ett landtligt lugn, till det mesta
hos sin äldste son, och dessa dagar sträckte sig
utöfver den vanliga menniskoålderns gräns, ty han
uppnådde fulla 96 år, med nästan oförsvagade
både kropps- och själskrafter. Grefve och
Serafimerriddare. Född d. 9 Mars 1742, död d. 23 Mars
1838. Han hade således nära upplefvat ett
sekels ålder.
Anckarsvärd, Carl Henrik, den förres
äldste son, född d. 22 April 1782, utmärkt såsom
folkrepresentant, patriot och rationell
landthushållare. Redan vid tre års ålder, efter den tidens
sed, Officer, inträdde han vid 16 år i verklig
tjenstgöring vid Svea Lifgarde, gjorde, 18 år
gammal, en utländsk resa, följde sin sedermera
blifvande svärfader, Friherre Bonde, på en
extraordinär beskickning till Petersburg år 1803, och var,
vid utbrottet af 1808 års krig, Öfveradjutant och
Major i arméen. Genom sin delaktighet i
revolutionen, vid hvilken han ådagalade mycken
verksamhet, påskyndades hans befordringar och år 1813
utnämndes han till Öfverste för Nerikes
regemente, Generaladjutant och anställdes vid Kronprinsens
stab. Under fälttåget år 1813 skref han d. 4
Juli till Kronprinsen ett bref af politisk syftning,
affattadt i ganska vördsamma ordalag, men hvari
han ej uttryckte sig gillande öfver krigets
rigtning. Detta bref upptogs ganska onådigt, ett
krigsråd sammankallades om natten, och många af dess
ledamöter tillstyrkte det strängaste förfarande, som
dock inskränkte sig till Friherrens hemskickande
under bevakning och befallning att taga afsked.
Sedan den tiden har han lefvat såsom praktisk
landthushållare, och stundom uppträdt som politisk
författare. I sitt parlamentariska lif, som
egentligen började år 1817, har Friherren till det
mesta tillhört oppositionen, för hvars chef han en
tid ansågs.
Anckarsvärd, Johan August, Öfverste,
Generaladjutant, R. S. O., född d. 14 Dec. 1783,
har, såsom en lycklig dilletant i konst och
vetenskap, blifvit ledamot af De Fria Konsternas och
Vetenskaps-Akademierna.
Anckarsvärd, Michael Gustaf, född 1792,
Öfverste i arméen och 1844 Öfverintendent samt
Chef för De Fria Konsternas Akademi, har utmärkt
sig som en lycklig landskapsmålare och lithograf.
And, Andreas, Domprost i Upsala, samt tillika
Kongl. Råd hos Magnus Ladulås från 1278 till
1288, har ej allenast uppbyggt ett hospital åt de
fattiga i Upsala, utan ock testamenterat till de
studerande holmen i Upsala å, der nu qvarnen
ligger.
And, (Anas), ett fågelslägte, hörande till
simfåglarnes 2 ord. fam. gåsfåglar, hvaraf flera arter
förekomma hos oss. De äro alla medelmåttiga eller
smärre simfåglar, med bred, nedtryckt och
trubbig näbb, litet hufvud, smal hals, merendels af
den långdragna, bakåt afsmalnande, kroppens längd.
Näbben är jemnbred eller något bredare mot
spetsen, öfverkäften bredare än underkäften, slutas
med en smal inböjd nagel, och är på sidan
försedd med hoptryckta tänder; benen, nästan midt
under kroppen, medelmåttiga; vingarna
medelmåttiga, vanligen försedda med en metallglänsande
fläck, kallad spegel; stjerten består af 14 till 20
styfva pennor; hannarnes färg är i allmänhet bjert,
honornas mindre lysande. De rugga två gånger
om året och hannarne undergå dervid en betydlig
färgförändring samt likna i sommardrägt
honorna, som äro bruna eller gråspräckliga. De hafva
tätare fjäderbeklädnad än gässen, men mindre tät
än dyk-änderna, samt vistas äfven under hösten och
vintern helst på grundt sött vatten, och lefva så
väl af växtämnen som insekter och maskar; dyka
i allmänhet icke annat än som ungar eller under
ruggningen, flyga lätt, men gå dåligt, samt lefva
parvis tillsammans; dock rufvar honan ensam
äggen, som äro 8 till 16, enfärgade, hvita eller
hvitaktiga. Se vidare Bläs-and, Gräf-and,
Gräs-and, Krick-and, Leffel-and, Snatter-and,
Stjert-and och Årta.
Andalusit, ett mineral, tillhörande silikaternes
slägte, bestående af basisk kiselsyrad lerjord, som
förekommer, dels af obestämd form, dels i
fyrsidiga, nästan rätvinkliga, prismer af blekröd och
violett färg, i Fahlu grufva.
Andedrägt, respiration, är de lefvande
kropparnes regelbundna upptagande och afskiljande af luft,
medelst egna organer, som äro nödiga för lifvets
underhållande, och hvarvid hos djuren den
inandade luftens syre upptages af kroppen, under det
att en motsvarande qvantitet kolsyra derutur
frigöres; hos växterna deremot, den i luften befintliga
kolsyran upptages och syre i stället frigöres,
hvarigenom atmosferens halt af syrgas och
kolsyregas bibehålles oförändrad.
Andedrägts-organer äro de verktyg,
hvarmedelst respirationen förrättas, samt hos olika
varelser af olika beskaffenhet; hos de högsta
djurklasserna utgöras de af lungor, hos de lägre af gälar
eller andedrägtsrör; hos växterna af örtbladen,
eller deremot svarande bildningar.
Andedrägtsrör, trachéer, äro insekternas
repirations-organer.
Andeligt frälse uppkom näst efter
Kristendomens införande i vårt land, samt bestod af
sådana lägenheter, hvilka under hvarjehanda
åtkomsttitlar, såsom gåfvor, testamenten, köp, arf,
skötning, odling på allmänning, Konungars anslag m. m.,
kommit i kyrkornas och andliga stiftelsers ägo.
Detta frälses ålder uppgår åtminstone till tolfte
seklet, emedan det redan år 1200 bekräftades af
Konung Sverker Carlson. Det erhöll ytterligare
bekräftelser genom konungaeden vid hvarje
Konungs uppstigande på tronen, och fortvarade till
Konung Gustaf I:s reduktion 1527, samt ligger
ännu till grund för de friheter, som gälla för flera
ecklesiastik-statens och kyrkornas egendomar,
hvilka antingen äro bibehållna ifrån gammalt, eller i
senare tider tillkomne, blifvit satte i likhet med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
