Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Begrafning - Behmer, Daniel - Behn, Adam - Beigvyr - Beijer, Johan von - Beiter och Heiter - Bejby borg - Bejer, Christian och Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
om dagen, och i rättan tid, så att ingen, eho den
vara må, får begrafva sina döda på annat sätt,
än att begrafnings-gudstjensten är förbi, förrän
mörkt blifver (Kongl. Resolution på presterskapets
besvär 1719, §. 3). — Öfverheten sökte förmå
rikets undersåter, att bortlägga öfverflöd vid
begrafningar, och föreslog, att man i stället skulle
göra någon berömlig gåfva till kyrkor, skolor och
hospitaler. Redan år 1635 klagade man öfver
yppighet vid sådana tillfällen, hvilken klagan
sedermera ofta förnyades. Ifrån år 1644 till 1669
utfärdades mot detta öfverflöd åtskilliga kongl.
stadgar, hvilka år 1686 bekräftades af
kyrkolagen. Med ringningar gjorde man sig i förra
tider mycken kostnad; men år 1664 tillstaddes
hvarken ridderskap, prester eller borgare flera, än
fyra ringningar, nemligen den första, som kallades
själaringning, den andra, dagen före begrafningen,
den tredje, när begrafningen skedde, och den
fjerde, då liket var jordsatt; med förbehåll att alla
dessa ringningar icke förlängdes öfver en half
timma. Den andra ringningen är numera aflagd. — I
anseende till åtskilliga orsaker är stundom stor
skiljaktighet vid begrafnings-förrättningarne, så att
begrafningarne kunna anses vara af 3 slag,
nemligen: ärlig, tyst och neslig begrafning. 1) Ärlig,
kristlig, vanlig och högtidlig begrafning förrättas
under anförande af prest, som dervid handlar
efter föreskriften i IX kap. af kyrko-handboken. En
sådan förunnas åt hvar och en, emot hvars
lefverne ej något menligt förekommit, äfvensom den,
som finnes liggande död, utan att kunnigt är, på
hvad sätt han omkommit. 2) Tyst begrafning
(begrafning i tysthet) sker utan några
högtidligheter, och utan åtföljande procession, allenast i
närvaro af dem, som dervid hafva något att
uträtta. Ritualen vid sådana begrafningar består
deri, att presten, sedan liket är nedsänkt i
grafven, kastar mull deröfver, hvarefter läses Fader
vår och den vanliga välsignelsen. Sådana
begrafningar förrättas för nyfödda barn, som ej fått
döpelsen; sådana, som i raseri, hufvudsvaghet eller
annan vånda afhändt sig lifvet; sådana, som
omkommit genom nesligt öfverdåd, t. ex. för mycket
brännvinssupande, samt delinqventer och andra,
hvilkas kroppar blifvit nyttjade å anatomisalar. 3)
Neslig begrafning verkställes af skarprättaren, hvilken
nedgräfver den döda kroppen i skogen eller
galgbacken. Ingen tacksägelse afsäges vid sådant
dödsmål, och ingen prest medföljer liket. Sådan
begrafning sker efter: sjelfspilling, efter den, som
undergått dödsstraff för grofva missgerningar, efter
den, som tillstått sådana gerningar och i fängelse
dött, samt duellanter. En mindre art neslig
begrafning är, då någon lägges afsides å kyrkogård,
hvarvid icke heller prest officierar, eller någon
religionsakt förrättas. Sådan begrafning äger rum, då någon
finnes ligga död och ingen vet huru han
omkommit, men kändt är, att han fördt ett ogudaktigt
lefverne; om tvenne dräpa hvarandra i
brådskillnad; om mördare eller tjuf dör i fängelse, utan
att missgerningen är bekänd, samt för barn, som
födas af oäkta säng och mördas.
Behmer, Daniel, förut Behm, informator för
Axel Oxenstjernas son Erik. Genom dennes
inflytande och egna förtjenster förmögen och befordrad,
blef han hofråd, ledamot i justitie-revisions-verket
och dess preses i hofkanslerens frånvaro.
Berömmes som en nitisk embetsman, och har gjort
sig känd genom sitt loftal öfver Johan Banér
samt åtskilliga disputationer. Adlad. Född 1611,
död 1670.
Behn, Adam, född i Sachsen och inkallad af
Carl XI, var miniatyrmålare i den aldraminsta
genren, hvilken beskrifning gäller både hans verk och
hans person. Han var nemligen dverg, och skall
icke hafva varit mer än 35 tum lång. Hans
arbeten voro för det mesta beräknade att sättas i
ringar och dosor, men ansågos på sin tid af högt
värde. Man känner hvarken hans födelse- eller
dödsår.
Beigvyr, (mythol.), förut upptagen under namnet
Bejgvir. Han var kock hos Frej och densamme
som hos Ägir tillredde maten, då denne gaf det
namnkunniga gästabudet åt gudarne, hvarest Loke
smädade hela församlingen, blef gripen af Asarne
och af dem straffad för det han förorsakat
Balders död. Loke smädade äfven Beigvyr, för det han
var så liten till växten.
Beijer, Johan von, född i Berlin, gick i Svensk
tjenst, och anställdes af Axel Oxenstjerna i dess
kansli, blef sedan sekreterare i
kommerse-kollegium, rikspostmästare och slutligen
öfver-postdirektör. Född 1606, död 1669. Har utgifvit
flere poetiska skrifter, hvaribland ett större poem:
Konsten att älska.
Beiter och Heiter, Gores söner, sam-konungar
i Sverige, höra till den halft historiska, halft
sagolika Fornjotherska perioden. De förde flera krig
mot sina anförvandter, Nores efterkommande,
hvilka innehade Norrige. Isynnerhet utmärkte sig
Beiter i detta hänseende. Sålunda lät han, för att
gäcka den emellan fäderne afslutade traktaten,
draga sitt fartyg Ellida öfver land, hvarvid han
sjelf satt vid styret, och blef derigenom herre
öfver ett stycke land inom Norrska gränsen. Ifrån
Heiter säges den namnkunnige Gånge-Rolf, förste
hertigen af Normandie, hafva härstammat i rätt
nedstigande led. Breiter åter var fader åt Gylfe.
Bejby borg i Tillberga socken af Westmanland.
Af denna borg finnas ännu lemningar i socknens
norra kant, på Bejby ägor, midt emot Gulbo borg
i Sevalla socken. Den är uppförd af ofantliga
stenmassor, och omgifven med ringmur. Man
förmodar, att den, äfvensom Gulbo borg, blifvit
begagnad under oroligheterna i konung Erik XI:s tid, år
1230, i konung Albrekts tid, år 1365, samt i
fejden emellan riksmarsken Carl Knutsson och
riksdrotset Christian Nilsson Wase, hvilken hade
Simtuna och Torstuna härader till län, och slutligen
blef tillfångatagen på sin gård Räfvelsta i Altuna
socken år 1439.
Bejer, Christian och Johan, voro i
Norrland och Österbotten bekanta emellan 1690 och
1725, såsom orgelbyggare, särdeles i Boldnäs,
Brahestad, Gamla Carleby, Uleå, m. fl. städer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
