Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bengt - Bengt - Bengt - Bengtsfejden - Bengtsheden - Bengt Snyfvel - Bengtsson - Bennebo, (Öfre och Nedre) - Bennet - Bennet, Carl Steffan - Benved - Benzelius - Benzelius, Erik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och afled år 1338. Se vidare: Germundi, Korp,
Kamenius och Knutson.
Bengt, son till Birger Jarl af Bjelbo, den
fjerde och yngste af sina bröder, år 1284 upphöjd
till hertig af Finland. Hans böjelse hade likväl
redan bestämt honom för det andeliga ståndet, så
att han, år 1268, blef archidiaconus i Upsala och
fyra år senare i Linköping. Då biskopsstolen i
sistnämnde stift blef ledig, år 1286, valdes han
till biskop, ett embete, som han innehade intill
sin död. Han berömmes för sitt milda och
fridälskande lynne, hvarpå han gaf ett hedrande
bevis, då han erbjöd sina äldre bröder all sin
egendom och sjelfva sitt hertigdöme, om detta kunde
återställa den förlorade endrägten och
broderskärleken. Född 1254, död 1291 i pesten.
Bengt af Ulfåsa, lagman i Östergöthland, Birger
Jarls broder, är bekant genom sitt giftermål med
den sköna, men hvarken rika eller förnäma, Sigrid
den fagra, hvilket förtröt hans mägtiga slägt.
Sjelfva jarlen delade denna förtrytelse, och
skickade, efter tidens sed, att tala genom gåfvor och
sinnebilder, till honom en dyrbar kjortel eller
kappa, hvars ena våd var af valmar, att utmärka
hvilken opassande förbindelse han ingått. Till svar
härpå återsände Bengt kjorteln med valmarsvåden
höljd af guld och ädla stenar, således dyrbarare
än de andra. Jarlen begaf sig nu till Ulfåsa,
emottogs af Sigrid den fagra, och förtjustes så
af hennes skönhet och intagande väsen, att han
förklarade: ”om min broder hade detta ogjordt,
ville jag sjelf göra’t!” — Fred och vänskap
återställdes emellan bröderne.
Bengtsfejden. Så kallade man den fejd, som
föranleddes af Bengt Algotssons fördrifvande,
genom den unge konung Erik Magnusson, år 1356.
Bengtsheden, i Svärdsjö socken, 1/2 mil från
kyrkan. År 1520 hitkom Gustaf Eriksson Wase
under sin flykt. Man förmodar, att han tagit
vägen hit öfver Hosjön, förbi Danholms, Carlborns
och Syndborns byar, och derifrån öfver någon del
af sjön Toftan, förbi Lumsviken, samt landsvägen
till Bengtsheden, hvilken är belägen icke långt
härifrån. Då han en afton kom till Åkersgården
i Bengtshedsbyn, hade en bondhustru tilltalat
honom: ”ungkarl, gör mig några korfstickor, medan
du har intet annat att göra.” Gustaf svarade då:
”inte kan jag göra er pölsepinnar, mor.”
Bengt Snyfvel, Sveriges jarl under konung Knut.
Han var af Folkungaätten och far till sin konungs
gemål, hvars namn likväl icke finnes uppgifvet i
historien. Han lefde under andra hälften af 12:te
århundradet.
Bengtsson, Thure Bjelke, Arvid och Jöns
Oxenstjerna samt Ulf Sparre, rikets råd, jemte Greger
Bengtsson och Sven, voro bland dem, hvilka, på eget
bevåg, palmsöndagen 1388, förklarade Margaretha
för rikets drottning.
Bennebo, (Öfre och Nedre), jernbruk i
Karbännings socken af Westmanland. Har 2 härdar,
2 skepp:d 8 lisp:d 13 marker hammarskatt, 243
skepp:d 6 lisp:d smide, af eget tackjern, samt
utskeppar det på Stockholm. Ägare: S. v.
Stockenström och bergsmän. Bruksstämpeln: Ö. B. och
N. B.
Bennet. En adelig, Skottsk ätt, hvilken, under
drottning Christinas tid, inkom i riket genom
William Bennet. Hans son, Jakob, blef Svensk
adelsman år 1675, såsom belöning för dess
25-åriga berömvärda tjenst. Han var då major vid
Åbo läns regemente. Hans son, Wilhelm, blef
en af Carl XII:s utmärkte krigare, hade, kort
efter slaget vid Klissow, den lyckan att rädda
konungen, som blifvit anfallen af en öfverlägsen
fiende; anförde avantgardet på tåget till Lithauen
år 1705, derunder han vid Indura slog Ryssarne,
hvilka förlorade 2,000 man i döda och fångne,
men hvarvid han sjelf blef illa sårad; åtföljde,
efter slaget vid Pultava, konungen till Turkiet,
skickades, jemte general Meijerfeldt, om hösten år 1709
i ett hemligt uppdrag till tsar Peter och
sedermera till Sverige; deltog, såsom öfverstelöjtnant vid
Uplands femmännings-regemente, i slaget vid
Helsingborg, der han väsendtligen bidrog till segern,
hvarföre Stenbock kallade honom: ”en kärna af
officer”; anförde år 1718 förtrupperna vid
inbrottet i Norrige, blef 1728 landshöfding i Halland
och 1737 i Malmö. Upphöjdes 1719 i friherrligt
stånd. Död 1740, några och 60 år gammal.
Bennet, Carl Steffan, kammarherre, född
1800, har utmärkt sig såsom en lycklig
landskapsmålare.
Benved, hårdved, try, trygg (Lonicera
xylosteum), en omkring 4 fot hög buske med rakt
uppstående grenar, som växer på skogsängar, i de
mellersta och södra provinserna, men sällsynt i de
nordligare ända upp till Westerbotten. Veden
begagnas, i anseende till sin utmärkta hårdhet, till
mindre slöjdarbeten.
Benzelius. En i Svenska kyrkans och lärdomens
historia berömd slägt. Den härstammar från
Bentseby i Luleå socken af Norrbotten, der
nämndemannen Henrik Jakobsson hade en son, Erik,
hvilken sedan han, 1658, börjat studera och beslutit
gå den lärda vägen, först vid 34 års ålder valde
den presterliga. Han var då redan hist. och filos.
professor i Upsala. År 1687 blef han biskop i
Strengnäs. Då han fick uppdrag att undervisa d.
v. kronprinsen, sedan Carl XII, i theologi och
kyrkohistoria, gaf detta honom anledning att
författa ett sammandrag af kyrkohistorien. År 1700
utnämndes han till erkebiskop. Född d. 7 Dec.
1632, död d. 17 Febr. 1709. Af hans tretton
barn blefvo fyra söner adlade (med namnet
Benzelstjerna) och tre erkebiskopar. Den äldste af dem
och af sönerne var:
Benzelius, Erik, en lärd och om lärdomen och
litteraturen högt förtjent man, känd genom
åtskilliga disputationer, kommentarier öfver Ulfilas och
flera andra skrifter, afhandlingar i historien och
antiqviteterna, utkast till Svenska folkets historia,
bref till lärde män och tal vid särskildta tillfällen.
Liksom fadren företog han en utländsk resa,
hvarunder han gjorde personlig bekantskap med
många lärde och akademiske lärare. Blef, efter
återkomsten, bibliothekarie i Upsala, theologie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
