Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bergenhjelm, Johan - Bergenstjerna, Johan - Berger, Christina Ulrika Charlotta - Berger, Johan Christian - Berger, Johan Wilhelm - Bergeström, Hans - Bergfalk, Per Erik - Bergfink - Bergfrälse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ombudsman, under slutet af Carl XI:s regering, adlad
och friherre, en skicklig embetsman, lärd och
lycklig Latinsk skald. Född 1629, död 1704. —
Äfven hans syster vann ett slags märkvärdighet
genom följande tilldragelse: Vid 10 eller 12 års
ålder hade hon, under en farlig sjukdom, förfallit i
ett lethargiskt tillstånd och ansågs död. Vid
begrafningen trodde sig arkiater Rudbeck, en bland
gästerna, hos henne upptäcka några tecken till lif
och började anställa försök till hennes
vederfående. Detta ansågs af flere bland de närvarande
som en ogudaktig förvetenhet, och professor
Schütze förebrådde honom till och med, att han
oroade den dödas sömn. Rudbeck lät emellertid icke
afskräcka sig, och hans bemödanden kröntes med
den fullständigaste framgång. Flickan icke
allenast vaknade, utan blef frisk, inträdde sedermera
i äktenskap och uppnådde en ålder af mer än 90 år.
Bergenstjerna, Johan, son af borgaren i
Norrtelje Olof Berg, yttrade från barndomen mycken
lust för sjöväsendet, så att han, vid 14 års ålder,
tog tjenst som bösseskyttare vid amiralitetet och
bivistade sjökriget mellan Danmark och Sverige
under Christinas regering. I Holländsk tjenst
gjorde han sedermera en resa till Ostindien,
hvarom han uppsatt en beskrifning, hvilken äger ett
visst intresse, såsom prof på den tidens kunskap
om fremmande länder. Efter återkomsten
befordrades han gradvis till skepps-chef och slutligen till
amiral, utförde åtskilliga bragder mot Danskarne
under Carl Gustafs krig, samt ådagalade vid alla
tillfällen både insigter och mod. Bland annat sökte
han att med en esping taga en fiendtlig kapare, och,
då detta ej lyckades, att uppbränna densamma; men
hans eget fartyg kom dervid i brand och flög i luften.
Illa skadad lät han likväl icke härigenom
afskräcka sig. Någorlunda återställd, ehuru han ännu
begagnade kryckor, utlopp han ånyo, tre veckor
senare, och fullföljde sin ärofulla bana. År 1676
gick han med örlogsflottan från Elfsnabben d. 19
Maj, men sjuknade och dog, innan han hunnit
sammanträffa med fienden. Han var då knappt 58
år gammal. Adlad, med namnet Bergenstjerna, blef
han aldrig introducerad.
Berger, Christina Ulrika Charlotta, född
Cronhjelm, gift med majoren Berger, har gjort
sig känd som författarinna till åtskilliga
skaldestycken och smärre skrifter, såsom Ruinerna vid
Brahehus, Trollgrottan i San Miniatos dal, Agnes
och Alfred, m. fl. Född 1784.
Berger, Johan Christian, kapten och kongl.
hofmålare, född 1803, lycklig målare af s. k.
genrestycken.
Berger, Johan Wilhelm, rådman, född i
Stockholm 1786, har gjort sig känd såsom en
lycklig författare af flera skaldestycken och
sånger, serdeles i den glada, bacchantiska stilen.
Bergeström, Hans, kyrkoherde i Helsingborg,
förut lektor i Carlskrona, ledamot af sällskapet
Utile dulci och vitterhets-samfundet i Götheborg,
född 1735, död 1784, var på sin tid en af de
flitigaste litteratörer. Utom ett antal poemer, af
hvilka det mest kända är: Konsten att krypa, har
han författat en mängd tillfällighetsstycken och
öfversatt Alzire, Agamemnon samt Youngs nätter.
Hans sångmö tillhörde mera den förståndiga
korrekthetens, än den djerfva fantasiens område, och
förvärfvade honom föga ryktbarhet.
Bergfalk, Per Erik, är född i Öfver-Selö
församling af Södermanland, d. 4 Febr. 1798.
Fadern är kyrkoherde i Österhaninge af Strengnäs
stift. Bergfalk blef filosofie magister 1824, och
genomgick sedermera de högre juridiska examina.
År 1832 kallades han till docens i lagfarenheten,
uppå en utgifven afhandling: Om Svenska jordens
beskattning till och med början af 17:de
århundradet. Följande året utnämndes han till adjunkt i
juridiska fakulteten i Upsala och förestod
professors-embetet, till dess han år 1838,
befordrades derstädes till professor i den ekonomiska
lagfarenheten. Samma år erhöll han, med
konungens nådiga tillstånd, juris-utriusque doktorsdiplom,
utan föregången promotion. Sedermera har hans
verksamhet, utom den akademiska tjenstgöringen,
varit påkallad af flera andra medborgerliga
angelägenheter. Under riksdagen 1840—41 var han
sekreterare i konstitutions-utskottet, och är nu
ledamot så väl af kyrkolags-kommittéen, som af
lagberedningen. Utom den redan nämnda akademiska
afhandlingen har han utgifvit först en afhandling
af historiskt innehåll för magistergraden och
sedermera tvenne andra: 1:o Om försvarslösa
personers behandling, enligt kongl. förordningen d. 29 Jan.
1833; 2:o Om Svenska städernas författning och
förvaltning. I tidskriften Skandia finnes af Bergfalk
en historisk undersökning, under form af
recension, öfver Geijers och Strinnholms Svenska folkets
historia, hvarjemte han skrifvit åtskilliga
recensioner i Litteraturföreningens tidning.
Bergfink, norrqvint, grek, qväkare (Fringilla
montifringilla), en till gångfoglarnes 10:de
familj hörande fogel, af 6 1/2 tums längd, hvaraf
hannen har ett stort rostbrunt slag på hvardera
vingen, svart hufva och kapuschon, samt rostgulaktigt
bröst och strupe; honan har svarta band på
bakhalsen, skuldrorna och bröstet, samt 2 roströda band
öfver vingarne. Lefver om sommaren i skogarne
i de norra trakterna af riket; men träffas höst och
vår under sina tåg till och från Tyskland och
Frankrike, der han vanligen öfvervintrar, i våra
sydliga landskap, och förekommer då i oräknelig
mängd tillsammans, upprepande ur nästan hvarje
buske sitt bräkande läte ”qvääk”, hvilket gifvit
anledning till ett af dess namn; men den har
dessutom en egen lockton: ”svoinz.” Honan lägger
vanligen 5 till 6 blekt grågröna, glest
svartbrunprickiga eller krokliniga ägg. Födoämnena
utgöras om sommaren af insekter, om hösten af frön,
korn, m. m., i följd hvaraf den stundom gör stor
skada på sädesstackar, och isynnerhet på
bokollon, då den längre än vanligt qvarstannar i de
södra landskaperna. Köttet är bittert och föga
ätbart.
Bergfrälse, är till sin natur rent krono, hvadan
det ock i alla tider kunnat innehafvas af ofrälse
man. Det har dock ägt frihet från jordeboks-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
