Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bersbo koppargrufvor - Berserkar - Berthild, den helige - Bertholdus - Berwald, Johan - Berwald, Frans - Berwalde - Berzelit - Berzelius, Jakob - Besche, de, Gerhard Gilliusson - Bese, Sten och Nils - Beskattningsgrund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dagen varande konstbyggnader samt lösbränt berg,
hvarigenom alla de öfriga byggnaderna i
densamma skadades, så att allt på 100 famnars djup
måste, med stor kostnad, åter uppbyggas jemte
en ny ångmaschin. Utom denna förlust, hvilken
uppskattades till 100,000 R:dr B:ko, uppkom,
genom tvenne års grufstånd, en förlust af minst
1,000 Skpd. koppars tillverkning. Bersbo jemte
Mormors grufvor gåfvo 1821, ej mindre än 28,723
Skpd. Med betydliga kostnader blef
kopparmalmsbrytningen redan 1828 åter satt i full gång.
Berserkar. Väldiga kämpar, hvilka öfverallt
omnämnas i de Nordiska sagorna och spela vigtiga
roler, äfven bland gudarne. Starkodder, en
utomordentligt stark och tapper man, gifte sig med
Alfhild, kallad den aldra skönaste, och blef fader
till Arngrim, den förste, som kallades berserk,
bar-serk, d. v. s. utan pansar, emedan han, som
ägde öfvermenskliga krafter, försmådde den
försigtigheten, att skydda sig medelst vapendrägt.
Berthild, den helige, uppgifves af sagan som
den förste, hvilken i Götha land predikat
kristendomen och derföre blifvit ihjälslagen af
hedningarne, till hämnd för det han förmått en mängd
af folket att öfvergifva Kettil Okristens parti.
Bertholdus, en lärd prior eller föreståndare för
klostret på Ekholmen i Mälaren, som lefde der
på 1280-talet, och har, under provincial-mötet i
Skenninge år 1281, skrifvit ett bref till en
Christina von Stumbelen. Han var af dominikaner-orden.
Berwald, Johan, sedan 1822 kapellmästare
vid kongl. theatern och R. af W. O. Född d. 4
Dec. 1787, började han redan vid sex års ålder sin
konstnärsbana, såsom violinspelare vid en konsert
på riddarhuset, och fick, år 1797, en guldmedalj
af musikaliska akademien, för en af honom
komponerad uvertyr. Efter tretton års vistande i
Petersburg, der han varit anställd vid kejserliga
kapellet, återkom han år 1813 till Stockholm och
antogs vid kongl. kapellet såsom
konsertmästare. Han har komponerat musiken till operetten
L’heroine de l’amour filial, till prologen Frejas
högtid, till skådespelen Oden i Svithiod och Birger
Jarl, vid drottning Eugenias kröning, vid
prinsessan Sofia Albertinas och Carl XIV Johans
begrafningar, m. m.
Berwald, Frans, kusin till den förstnämnde, född
d. 23 Juli 1796, tjenstgjorde vid kongl. kapellet,
såsom förste violinist; men lemnade år 1829 denna
plats, för att företaga en konstresa till Rom;
vistades i Tyskland och serdeles i Berlin i 10 år
såsom gymnastik-lärare och orthopäd, men återkom
år 1842 till Stockholm. Har komponerat
musiken till första akten af Gustaf Wasa, till: Jag går
i kloster och Modehandlerskan, hvilka begge
sistnämnda blifvit uppförda på kongl. theatern, samt
till flera kantater, uvertyrer, m. m. gifna vid
offentliga konserter.
Berwalde. Förbundet derstädes emellan Gustaf
Adolf och Frankrike afslöts d. 16 Jan. 1631. Å
Sveriges sida voro Gustaf Horn, samt Johan och
Carl Banér underhandlare och å den Fransyska
Charnacé. Gustaf Adolf skulle underhålla i
Tyskland en här af 30,000 man till fots och 6,000
till häst. och Frankrike betala 400,000 R:dr i
subsidier.
Berzelit, Petalit, ett till silikaternes slägte
hörande mineral, som består af kiselsyrad lerjord,
med kiselsyradt lithion. Det förekommer i
kristalliniska massor, hvars grundform är en sned
rhomboedrisk pelare, af hvitgrå eller rödaktig färg och
glas- eller perlemoglans, i Utö grufva, och har
blifvit uppkalladt efter vår store vetenskapsman
Berzelius. Äfven ett annat mineral, tillhörande
slägtet arsenik, och bestående af basisk
arseniksyrad kalk, med basisk arseniksyrad talkjord
manganoxidul, som förekommer i Långbanshytte
grufva, derbt, orent hvitt eller håningsgult,
vaxglänsande, har af Kühn blifvit kalladt Berzelit; men
kallas af Berzelius talkpharmakolith, och är
ganska giftigt.
Berzelius, Jakob, den störste nu lefvande
bland Sveriges vetenskapsmän och af tidehvarfvets
kemister, föddes d. 29 Aug. 1779 i Wäfversunda
i Östergöthland; fadern var kollega scholæ i
Linköping. Berzelius blef 1796 studerande i Upsala,
tog 1801 medic. kandid. examen, utnämndes 1802
till medicine och farmacie adjunkt i Stockholm,
hvilken tjenst inrättades för honom, hvarefter han
fick uppdrag att hålla de Thamiska föreläsningarna
i experimental-kemien. Promoverades 1804 till
medic. doktor och befordrades 1807 till medic. och
farmac. professor i Stockholm. Samma år stiftade han,
jemte sju andra af hufvudstadens läkare, Svenska
Läkare-Sällskapet, kallades år 1808 till ledamot
af W. A., hvars sekreterare han varit sedan 1818,
och hvilken beviljade honom 200 R:dr B:ko årligen
till understöd för hans forskningar.
Bruks-societeten öfverlemnade år 1820 åt honom en
guldmedalj om 50 dukater och anslog honom en
pension af 500 R:dr årligen. Af ständerna erhöll
han år 1840 en sådan af 2,000 R:dr. År 1810
fick han säte och stämma i kolleg. medikum.
Adlades 1818 och upphöjdes till friherre på sin
brölloppsdag, d. 19 Dec. 1835. R. N. O., K. af W.
O. med St. K., prydd med flera utländska ordnar,
ledamot af alla Svenska och en mängd utländska
lärda eller vittra samfund. De flesta af hans
skrifter äro öfversatta på nästan alla Europeiska språk.
De förnämsta äro: Afhandling om galvanismen,
hvilken utkom år 1802, Föreläsningar i
djurkemien, Lärobok i kemien, Afhandling om
blåsröret, Årsberättelser om framstegen i fysik och
kemi, hvaraf den första ulkom år 1821 och som
sedan blifvit fortsatta, m. fl.
Besche, de, Gerhard Gilliusson, var
byggmästare under Gustaf II Adolfs tid och uppsatte
1613 de båda nya tornen på Upsala domkyrka,
samt Våhla kyrka i Roslagen. Född 1585, död
1651.
Bese. Med detta namn känner man två personer:
Sten, lagman i Wermland år 1485 och hans son
Nils, fogde på Stockholms slott, mellan 1506
och 1518. De skrefvo sig till Ekhult.
Beskattningsgrund är den regel, hvarefter en
hvar statsborgares andel i beskattningen bestämmes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
