Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Beureus, Dionysius - Bevillning - Beväring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
särdeles i fremmande språk. Vid Eriks kröning blef
han slagen till riddare, sedermera utnämnd till
riksråd och begagnad i diplomatiska värf; men
Beureus hade den olyckan, att ådraga sig den
medvetslöse konungens vrede, då han skyndade efter
honom till en by i Alsike socken, dit han flytt i
sin sinnesförvirring, efter Nils Stures mord. Då
han här, med tårar och knäfall, bad konungen
förskona de öfrige fångarne, vinkade Erik
förtörnad åt en drabant, som nedstötte honom. Detta
skedde den 24 Maj 1567 vid en källa, som ännu
kallas Dionysii källa. Beureus skall hafva varit
vitter, och, bland annat, hafva skrifvit
epitafier öfver Peder Banér och Sten Sture, hvilka
blefvo utgifna i konung Eriks namn.
Bevillning räknas till kronans extra ordinarie
inkomster. Svenska folket har, ifrån uråldriga
tider, beskattadt sig sjelft. Behöfdes något mer
än kronans vanliga inkomster, ägde konungen äska
gärder, eller som de nu kallas bevillningar,
hvilka beslötos af biskop och lagman inom hvar
lagsaga, med sex hofmän och sex af allmogen.
Svenska folkets urgamla rätt att beskatta sig, utöfvas,
efter nu gällande grundlag, af rikets ständer
allena vid allmän riksdag, hvarföre inga nya,
allmänna afgifter eller nya pålagor och
utskrifningar af manskap, penningar eller varor må, utan
ständernas fria vilja eller samtycke, påbjudas,
fordras eller uppbäras. Deraf följer att icke
heller några gamla afgifter, af hvad namn de vara
må, kunna förhöjas. Derföre, och så vida rikets
behof kunna förändras, låter Kongl. Maj:t, vid
hvarje riksdag, uppvisa statsverkets tillstånd för
det stats-utskott ständerna utvalt, och tillika
framställa hvad staten kan tarfva, utöfver de
ordinarie inkomsterna. Sedan statsverkets behof blifvit
af berörde utskott uppgifne och af ständerna
fastställde, ankommer det på rikets ständer, att
åtaga sig en deremot svarande bevillning. Då
åligger det ständernas bevillnings-utskott, hvilket skall
bestå af 48 ledamöter, helst valde från alla
rikets landskap, på det att samtlige rikets
undersåter omständigheter och förmåga må öfvervägas,
att afgifva förslag till den åtagne
bevillningssummans fördelning, samt att uppgifva grunderna
derföre och utreda sättet huru de skola tillämpas i
hvarje serskildt fall, hvilket förslag sedan
föredrages, gillas, jemkas eller förändras i ståndens
plena.
Beväring. Då en konskriplion år 1810 skulle
beslutas, fann man namnet Landtvärn så
förhatadt och afskräckande, att man ej ville begagna
detsamma, utan kallade den nya utskrifningens
Förstärknings-manskap. När detta skulle uppställas
och väckte oroligheter på flera ställen, framför
allt på Wermdön och i Skåne, förändrades
benämningen till: Beväring, hvilken den Svenska
konskriptionen ännu bibehåller. — Hvarje Svensk
yngling, från fyllda 20 till 25 år, är skyldig, att, i
händelse af krig, tåga ut till fäderneslandets
försvar. Antalet af dem utgör omkring 100,000 man.
De indelas, efter de 5 beväringsåren, uti 5
klasser, af hvilka den första (de som senast fyllt 20
år), göra årets vapenöfningar. I fält utrycka de
yngre klasserna före de äldre. Från
beväringsskyldighet äro undantagne endast de, som redan
ingått i krigstjenst, de som tillhöra lotsstaten,
eller äro postförare och postiljoner, eller af Kongl.
Maj:t, för serskilda omständigheter, erhållit
befrielse. Denna äger rum för arbetare vid vissa med
försvarsverket gemenskap ägande inrättningar,
såsom gevärsfaktorier, samt dessutom kronans,
städers och af konungen godkända allmänna
inrättningars ordinarie embets- och tjenstemän.
Beväringsskyldig äger dock att i sitt ställe anskaffa
annan person, om han det önskar; men denne måste
bo inom länet, vara emellan 25 och 37 år,
hvilken ålder får utsträckas till 40 år, för dem som
förut varit antagna i krigstjenst. På Gottland fortfar
bevärings-skyldigheten intill fyllda 50 år; men dess
beväring får användas endast till försvar af
nämnde ö. — Af sundhets-kollegii berättelse om
bevärings-mönstringarne 1843 inhemtas, att
antalet af bevärings-ynglingar, tillhörande årets första
klass och upptagna uti mönstrings-rullorna,
utgjorde 31,922, hvaraf 388 redan före besigtningstiden
inträdt i verklig krigstjenst, 19 varit vanfrejdade,
2,237 uteblifvit vid mönstringen, 85 befunnits
döda, samt 21,487 friska och färdiga, ehuru bland
dem 4,050 varit undermåliga, 1,684 blifvit
ställda på tillväxt, samt 6,514 af åtskilliga orsaker
kasserade. Antalet af dem, hvilka vid föregående
mönstringar antingen varit frånvarande, ställda på
förbättring eller tillväxt, men då till undergående
af besigtning ånyo blefvo upptagne, uppgick till
9,081, af hvilka 46 redan inträdt i verklig
krigstjenst, 1,114 varit frånvarande, 3,127 ställda på
ytterligare tillväxt eller förbättring, 2,550
godkände och 1,795 kasserade. Bland de orsaker till
kassationer, dem åtskillige provincial-läkare
anfört, förtjenar nämnas: i Norrtelje distrikt, att
många som kasseras för allmän svaghet, oftast äro
sådana, hvilka stått på tillväxt i några år, men
ej uppnått den erforderliga minimi-längden af 5
fot och 5 tum, fastän de ägde mera kroppsstyrka
än mången, som för sin längd blifvit approberad;
i Ljungby distrikt: att Småländningen inom en del
af Kronobergs län i allmänhet är storväxt, ehuru
exempel ej saknas på motsatsen, ändå till verklig
pygmé-växt, till hvilket senare förhållande
orsaken ansågs möjligen ligga uti brist på erforderlig
föda under de yngre åren, jemte den oseden att
gifva späda barn bränvin; i Westerås distrikt:
att fel på synen och hörseln hufvudsakligen
förekommer i bergslagsorterna, bland hytte-arbetare;
i Fahlu distrikt: att det der förefunna stora antal
af ofärdighet i händerna förklarades af de många
slags handarbeten, hvilka idkas af allmogen i
denna ort; i Örebro distrikt: att der förekommer
synnerligast sådana vrickningar af en ledgång, som
härledt sig af ett långvarigt inflytande utaf
någon yttre omständighet, vanligen ansträngning
öfver krafterna, hvartill förnämligast hör skefbenthet
(med ett eller båda knäna böjda inåt), en
åkomma, hvilken i denna ort ofta drabbar ynglingar,
anställda i smedjor; samt Kalmar distrikt: att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
