Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Birkebenar - Biskop - Biskopskulla - Biskops-stenarne - Biskopsstift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gynnade prins Sverre Sigurdsson, lyckades denne
verkligen, genom att, Birkebenarnes tapperhet,
bemägtiga sig thronen.
Biskop, biskopsembete. I Sverige, der kyrkan i
början stod under inseende af erkebiskopen i
Bremen, blef biskopsembetet snart infördt. Sedan Olof
Skötkonung antagit dop och kristendom omtalas
Sigfrid eller Thorgot, såsom biskop i Skara, S:t
Sigfrid i Wexjö, S:t David i Westerås, o. s. v.
I början af 12:te århundradet uppkom
erkebiskopsdömet i Lund; och omkring 60 år derefter
utnämndes till det nyss inrättade erkebiskops-embetet
i Upsala, år 1164, Stephanus, vald af konung Carl
Sverkersson och menigheten, samt i embetet
bekräftad af påfven Alexander III. De första
Svenska kyrkans biskopar voro utländningar, utan
kärlek för landet eller slägtförbindelser inom
detsamma. Till att förekomma deras intagande i riket
stadgades, att folket skulle välja en bondeson —
således infödd och af odalslägt, — och konungen
gifva honom investitur, medelst de symboliska
tecknen ring, i afseende på hans andliga äktenskap
med församlingen, och staf, i afseende på hans
herdevård om församlingen. Med tiden försvann
folkets så beskaffade valrätt. Efter Skenninge
möte, år 1248, skulle biskoparne väljas af collegia
canonicorum, konungarne bifalla valen och
påfven slutligen stadfästa det, hvilket förhållande
orsakade en mängd tvistigheter emellan konungarne
och påfvarne. Under katholska tiden voro
biskoparne senatores regni nati, med säten främst i
rådet. Evangeliska församlingen gillar
biskopsembeten, såsom bidragande till god ordning. Vid
reformationen bibehöll konung Gustaf I stiften
och biskopsstolarne. Erkebiskops-embetet i
Upsala var det enda inom evangeliska kyrkan, till
dess biskopen i Åbo stift af Finland år 1817
upphöjdes till erkebiskop. — Hvad anseende en
erkebiskop i Upsala ägde, under den påfviska tiden,
derpå framter vår historia nog bedröfliga
vedermälen. Han var i stånd, att bjuda konungen
spetsen och stöta honom från thronen. Erkebiskopen
Johannes Benedicti lät år 1448, föga annorledes
än en konung, kröna sig af fyra biskopar. Han
fick tillstånd att kalla sig primus regni Sveciæ,
samt blef äfven antagen till riksföreståndare,
hvarföre han förde denna prunkande titel: ”Wi Jeuis
med Guds nåde, Archi-Biskop i Upsala, och
Sveriges Förste, och på denna tid Höfvitsman och
Riksens Föreståndare i Sverige.” Den sista
påfviske erkebiskopen Johannes Magni var en foglig
man; men kunde likväl icke underlåta att visa,
hvad han förmådde såsom erkebiskop, han höll
ett ytterst kostsamt hof, valde sig hofjunkare och
svenner af rikets förnämsta adel, samt en lifvakt
af 200 man, bland det dugligaste folket. Han
klädde sig i den präktigaste drägt, som den tiden
kunde upptänkas. Hans medfölje bestod af ej
mindre än 200 hästar, och då han skulle infinna
sig i kyrkorna, lät han der utbreda gyllenduk för
sig. Det s. k. pallium, eller biskopskåpan, som
af påfven tilldelades biskoparne, bestod af en
liten hvit lammulls-filt, som förfärdigades med många
underliga ceremonier. Vid hvarje erkebiskops
ombyte, måste, för denna drägt, betalas till den
romerska skattkammaren först 4,474, men sedan
8,780 R:dr. Den ansågs så nödvändig, att man
icke fick bruka biskops namn, eller förrätta den
ringaste del af embetet, förr än den var inlöst.
Den förste evangeliske erkebiskopen, Laurentius
Petri Nericius, invigdes med Guds ord, böner och
händers påläggning, i Stockholm och
Riddarholmskyrkan, år 1531, söndagen för Michelsmässodagen,
af biskopen i Westerås, doktor Petrus Magni, på
följande sätt: Öfver hans axlar lades en kostbar
korkåpa, som ej var inlöst och hemtad från Rom,
utan genom konungens frikostighet förskaffad
annorstädes ifrån. Ty redan år 1527 beslöts på
riksdagen i Westerås, att inga biskopar skulle
från den dagen söka sin stadfästelse från Rom.
När kappan hängdes på honom gjorde han sin
trosbekännelse, enlig med den Hel. Skrift och
evangeliska läran, försäkrande med liflig ed, att
framhärda deruti. Härefter påsattes
erkebiskopsmössan, då konungen framträdde och förärade
honom biskopsstafven. Smörjeisen förbigicks
alldeles. Häruti gjorde konung Johan III en ändring,
och förmådde, år 1574, den utvalde erkebiskopen
Laurentius Petri Gothus, att bifalla, att
biskopsvigningar skulle förrättas på det gamla påfviska
sättet. Konungen lät ock följande året inviga
honom med sådana ceremonier, ehuru han sjelf
sökte att förekomma sådant, och de öfrige
biskoparne äfven satte sig deremot. Vid mötet i
Upsala 1593, afskaffades åter biskopsskrud och
krycka, jemte smörjelsen. Huru en biskop i vår
Svenska evangeliska församling nu skall i embetet
inställas, visar 13 kap. i 1809 års Handbok.
Biskoparnes antal är lika stort som stiftens,
nemligen 12. — Ordens-biskops-embetet stiftades först
1783, och är ett öfver-officiant-embete inom
Kongl. Maj:ts orden, samt medför blott en
mycket inskränkt myndighet i uppsigten öfver de
prestmän, anställde vid de barmhertighetsverk, som stå
under serafimer-ordens-gillet. Öfver-hofpredikant
och pastor primarius i Stockholm äga likhet med
biskopar deruti, att de presidera i hvar sitt
domkapitel, hvarförutan den sistnämnde äfven är
sjelfskrifven riksdagsman.
Biskopskulla, en socken, med Fröjeslunda,
belägen i Lagunda kontrakt och härad af Upsala
stift och län, 3 mil V.S.V. från Upsala, 1 1/2 mil
från Enköping; hör till 1 kl. regala, och innefattar
44 5/8 mtl. och har 636 invånare. Dess areal är
4,374 tunnl., af hvilka 70 äro kärr och sjöar.
Adr. Enköping.
Biskops-stenarne, så kallas gränsmärket
emellan Södermanland, Upland och Westmanland, och
finnes på en liten ö, emellan Aspön, Mersön och
Engsön. Det uppgifves, att biskopen i Strengnäs,
Sigge Ulfsson Sparre, här haft ett hemligt möte
med biskopen i Westerås och kanikerne i Upsala,
för att störta Carl VIII från thronen.
Biskopsstift. Före reformationen funnos, inom
Sveriges nuvarande område, sex biskopsdömen,
nemligen: Upsala, Linköping, Skara, Strengnäs,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
