Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Blekinge - Blekning - Blekväpling - Blenda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
beck och tjära, hvilket isynnerhet tillverkas i
Jemshögs socken. Utom skogsbygget kan till
deras näringsfång räknas boskapsskötsel och körslor.
Ifrån denna bygd fås den bästa råg, hvartill
skogens fällande och brännande bidrager. Här, såsom
i andra af Sveriges landskap, förekomma en mängd
minnesmärken, hvilka utvisa att landet blifvit
ganska tidigt befolkadt. Här förekomma borgar och
stensättningar af alla slag. Ibland de
märkvärdigaste af dem har man hittills ansett den så
kallade Runamo, hvilken likväl nyligen (1844) af en
Dansk fornforskare, på giltiga grunder, blifvit
förklarad vara en naturdaning. (Se vidare under
ordet: Runamo.) — Hvarifrån den första befolkningen
anländt är obekant; men det egna förekommer
här, att hela Blekinges befolkning synes vara af
en stam. Folket anses för det vackraste i
Sverige. Obestridligt ligger ett Sydländskt mörkt och
mildt i deras anletsdrag och tycke. En ganska
vacker national-drägt är här ännu i bruk, ehuru
den, på senare tider, mer och mer börjat
afläggas. Till lynnet äro inbyggarne hurtiga, lifliga
och — hetsiga. En man, som väl känt
Blekingsboarne, yttrar om dem: ”Det första en fremling
af Blekingsboarne får röna är deras gästfrihet och
hjelpsamhet, hvarjemte deras qvickhet, munterhet
och oblyghet att tala och svara ej kan undfalla.
De äro för öfrigt starka till kropp och sinnen,
modiga och således goda stridsmän. De låta ej
befalla sig af någon annan, än af dem, som
dertill hafva en ostridig rätt. Om man visar dem
hårdhet äro de styfva och äfven grymma. Sedan
de blifvit retade, är deras hat nästan oförsonligt.
Genom vänlighet kan man åter vinna mycket af
dem, och i vänskap och förtroende, äro de
nitiske och orygglige.” Om bruk och sedvänjor
härstädes kan ses under behöriga ord. — Länet indelas
i 2 fögderier, 2 domsagor och 4 härader.
Första fögderiet utgöres af Östra och Medelstads
härader, det andra af Bräkne och Listers. Det
lyder under hofrätten öfver Skåne och Blekinge,
hör till Lunds stift och innefattar 32
församlingar, inom 3 prosterier; neml. 16 pastorater, 11
annexer och 5 stadsförsamlingar. Länet utgör 25,8
qv. mil, innefattande en areal af 587,576
tunnland, hvaraf 38,855 äro sjöar och kärr, samt
1,090 mtl. och 2,501 tunnland jord, tillhörig
städerna. Dessa äro: Carlskrona, Carlshamn och
Sölfvitsborg. Hela länets, jemte städernas,
folkmängd uppgår till 99,800 personer.
Blekning kallar man den operation, hvarigenom
garn, tyger och åtskilliga andra ämnen befrias
från vidlådande färg, och framställas i högre
eller ringare grad af hvithet. Blekningen
verkställes antingen genom ljusets inflytande, på det
sätt, att godset som skall blekas, utsättes för
solljusets omedelbara inverkan, emellanåt
underhjelpt genom bykning med stark lut eller
anfuktning med vatten, eller båda delarne gemensamt.
Denna method, som får namn af solbleke, användes
isynnerhet för tillverkningar af lin och hampa,
äfvensom för vax. Eller ock behandlas godset med
chlorgas, chlorvatten eller chlorföreningar, såsom
chlorkalk, o. dyl., skiftevis med stark byklut,
hvilket användes isynnerhet för bomullsvaror, och
får namn af kemiskt bleke. Slutligen användes
äfven svavelsyrlighet, antingen i gasform eller
absorberad af vatten, för ylle- och silkesvaror,
och detta får namn af svafling.
Blekväpling, blekklöfver (Trifolium hybridum),
en mångårig växt, hvilken förekommer på åkrar
och ängar, isynnerhet i rikets mellersta och östra
landskaper, såsom omkring Mälaren och Hjelmaren,
öfverallt ymnigt, äfvensom vid Wettern, samt för
öfrigt här och der, dock ej längre upp än till
Gestrikland. Odlas såsom en god foderväxt, likt
den vanliga klöfvern.
Blenda. Sagan om denna ryktbara sköldmö, hvars
tillvaro och bragder ej kunna fulleligen bestyrkas,
har på senare tider hos oss ådragit sig en icke
ringa uppmärksamhet. Folksägnen om henne är
följande. — I de gamla dagar, hvilkas tidpunkt
sagan för öfrigt icke bestämmer, inföll i Småland
en Dansk här, anförd af konung Taxe, som
utsände åtskilliga fördelningar för att sköfla. Taxe
stupade snart och efter hans död fick Danska
hären en ny anförare, vid namn Tumlinger. Denne
utbredde sina vapen vida öfver landet och
härjade med eld och svärd och qvinnokränkning.
Sålunda ödelades Werestads, Stenbrohults och
Agunnaryds socknar, under det Danskarne förbidade
sin konung, hvilken skulle stöta till dem ifrån Skåne
med mycket folk. Ryktet om dessa våldsamheter
utbreddes öfver hela landsbygden, genom de
många flyktingar, som hastade undan fienderna. I
Konga härad bodde en ansedd och förnäm qvinna,
vid namn Blenda. Med manligt sinne beslöt hon
att rädda landet från den undergång, hvaraf det
hotades, utskickade budkaflar och stämde landets
qvinnor att möta sig vid Gemla. Alla, som ville
vara henne behjelplige att fördrifva fienden,
borde der infinna sig och medföra det bästa öl och
den bästa mat, som fanns i deras hus. Uti de
fem kringliggande häraderna Konga, Albo,
Kindevalds, Norrvidinge och Uppvidinge, hörsammade
qvinnorna enhälligt denna uppmaning. De rustade
sig till motvärn, och tågade ut så talrikt, att
endast barn och ålderstegna qvarstannade hemma.
Stora skaror, väpnade med spjut, yxor och andra
vapen drogo genom landet. En hjeltinna, vid
namn Ramborg, samlade qvinnorna från Norr- och
Uppvidinge härad, samt lägrade sig en dag på ett
högt berg, för att invänta dem, som bodde
längre bort. Deraf har berget fått namn af
Qvinneberga. Slutligen samlades alla vid Gemla i Oija
socken, hvarest på den tiden var tingsplats och
domaresäte. Här talade Blenda till qvinnorna,
uppmuntrade dem till mod och förtröstan, och
meddelade dem sin plan att förgöra fienden. Sedan allt var
öfverlagdt och beslutadt, drogo de till den trakt,
som de ansågo tjenligast för verkställandet af
sitt uppsåt, och slogo läger dels vid sjön Salen,
dels något längre fram vid en mindre sjö, på en
slätt, som i äldre handlingar kallas Bråvalla hed.
Här anrättades ett stort gästabud på fältet och i
husen. Derpå sände de bud till Danskarne, hvilka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
