Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Blindknagg - Blindnässla - Blix, Magnus, von - Blixencron, Mårten - Blixt - Block, Magnus Gabriel, von - Blockhusharen - Blockhus-udden - Blockskepp - Blodbad, Stockholms - Blodberget - Blodbrefvet - Blodhirs - Blodhund - Blodigel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hastigt löper ned till vattnet, emedan de frukta att
af honom blifva stungna vid klöfvarne.
Blindnässla, pipnässla, korsnäta, pilster
(Lamium album), en mångårig växt, som förekommer
allmänt vid hus och på odlade ställen öfver hela
rikel, undantagandes Lappland.
Blix, Magnus, von, häradshöfding, författare till
åtskilliga på 1790-talet utkomna ekonomiska
skrifter, såsom: Svenska jordbrukels historia, Sveriges
rörelsekapital och finanser, Sveriges statshvälfningar, m. fl.
Blixencron, Mårten, född Blix, adlad, preses
och kommissarius i kammar-revisionen, har
utarbetat den första Svenska rikshufvudbok, eller som
den kallades: Generalbok. Född 1596, död 1667.
Blixt, en starkt elektrisk gnista, som utgår ur
ett åskmoln. Fordom trodde man att en åskvigg
slungades, jemte blixten, ur åskmolnet, samt att
denne förorsakade blixtens förödelser; men
sednare tiders upptäckter i detta afseende hafva
omintetgjort denna förmodan, hvilken dock grundar sig
på ett vid första påseendet derför ganska talande
faktum, nemligen att man, på åtskilliga ställen, der
åskan slagit ned i jorden, anträffat längre eller
kortare cylindriska stenartade kroppar eller
viggar; men vid närmare undersökning befinnas
dessa vara ihåliga och bestå af halfsmält,
sammangyttrad sand, hvilken, genom den starka
värme-utvecklingen der det elektriska slaget passerat,
blifvit försatt i detta tillstånd, och kallas egentligen
blixtrör. Franklin upptäckte det elektriska ämnet
uti åskmolnet, äfvensom sättet att skydda
byggnader för dess åverkan, medelst så kallade
åskledare. Se detta ord.
Block, Magnus Gabriel, von, ett slags
polyhistor, på hvilken naturen slösat sina gåfvor och
som lyckan icke heller förgätit. Med en sällsynt
språkkunskap — han talade elfva och skref
tretton språk, — ett fördelaktigt utseende och
angenäma umgängesgåfvor, förenade han en ovanlig
lärdom och djupa medicinska insigter. I Rom
väckte han uppseende genom sitt snillrika försvar
för den Evangeliska läran, utnämndes i Florens
till kabinetts-sekreterare och tolk, utförde i Wien
ett ministerelt uppdrag, försakade efter
hemkomsten en plats som kongl. lifmedikus, för att nöjas
med den blygsamma provincial-läkaresysslan i
Östergöthland, använde vid pestens utbrott i
Norrköping, med framgång, en egen kurmethod deremot,
hvarvid han röjde lika mycken menniskokärlek och
oförskräckthet, som insigter, och var så säker på
sin sak, att han lofvade erlägga 10 R:dr för hvarje
patient, som dog under hans vård, i fall man i
rättan tid anlitade honom. Han ansågs af de
bildade för Sveriges störste läkare på sin tid, samt
af hopen för en trollkarl. Erbjuden
hofkanslersembetet, valde han äfven nu i stället en ringare
befattning af rikstranslator, med kansliråds titel.
Förut var han assessor i kollegium medikum och
adlad. Född 1669, död 1722. Författare till
åtskilliga historiska och vetenskapliga skrifter.
Blockhusharen, en holme i Bottniska viken
utanför inloppet till Gefle, och hvarå
Fredriksskans ligger, till stadens försvar.
Blockhus-udden, belägen en half mil från
Stockholm åt saltsjösidan, på en udde af Djurgården,
var fordom ett mindre fästningsverk, anlagdt att
försvara inloppet till Stockholm, hvaraf stället
ännu har sitt namn. Här är nu platsen för den
yttre sjötullsbevakningen. På samma udde ligga
flere täcka landtställen, hvaribland Eolskulle
företrädesvis utmärker sig.
Blockskepp kallas ett linjeskepp eller annat stort
örlogsfartyg, hvilket ej mera gör tjenst såsom
sådant; men användes till försvar af en hamn,
derigenom att det lägges, likt en skans, vid
inloppet.
Blodbad, Stockholms. Med detta namn har
historien stämplat den skändliga våldsamhet,
hvarmed Christian II sökte befästa sin thron, då han,
på stortorget i Stockholm, lät, emot tro och
lofven, afrätta 94 personer, deribland rikets råd,
tvenne biskopar och andra personer, stadens
borgmästare och råd, samt åtskillige af borgerskapet.
Detta skedde d. 8 Nov. 1520.
Blodberget, ett berg på Bråvalla hed i Småland,
hvarest utvisas den s. k. Puke kyrka, hvarom
berättas många vidunderliga sägner.
Blodbrefvet. Så kallades allmänneligen ett bref
ifrån påfven Leo X till erkebiskopen i Lund och
erkebiskopen i Roskilde, om Sten Sture den
yngres oförrätter emot Gustaf Trolle. Det finnes
aftryckt i bevisen till Spegels biskops-krönika.
Blodhirs (Panicum sanguinale), en årlig växt, som
förekommer på åkrar och sandfält i Skåne,
Halland och Blekinge. Fröen, som äro små, men
mjölrika och välsmakande, användes fordom till
gryn; men hafva blifvit utträngda af mannagräsets.
Blodhund, dogg, fähund, är en artförändring af
hunden (Canis familiaris), utmärkt af sin korta,
tjocka och uppböjda nos, tjocka, hängande läppar och
runda hufvud, samt släta, oftast gula eller
gulbruna, hår; af vargens storlek, men mera
undersätsig, och så stark att han kan besegra denna.
Finnes allmänt i Dahlsland, Bohus län och
Wermland, der den får namn af fähund.
Blodigel (Hirudo medicinalis), tillhör maskarnes
andra ordning, igeldjur, som igenkännas på en
sugskifva i hvardera ändan, af hvilken den ena
innesluter munnen, som är trekantig, med
trenne käftar, hvardera beväpnad med omkring 60 fina
tänder, med hvilka han utnyper en trekantig flik
af öfverhuden, då han vill suga blod, som utgör
hans förnämsta födoämne. Han är till färgen
svartgrön, med 6 gula ränder ofvanpå, utom
kantränderne, och har under kroppen gula fläckar. Stundom
äro dock ryggränderna mindre tydliga; men
kantränderna och de gula fläckarne på undre sidan synas
alltid, hvarigenom han skiljes från hästigeln, som
är svart och saknar alla gula ränder. Blodigeln
är tvåkönad, men måste para sig för att befrukta
hvarandra, hvilket sker under den heta årstiden,
och en månad derefter bildar den fruktsamma igeln
inom 5 à 6 timmar en kokong, som innesluter
ett ägg af ända till 11 linjers längd och 4 1/2
linjers bredd, innehållande 6 till 10 ungar, hvilka,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
