Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Blå, Iwar Johnsson - Blåberg - Blåbär - Blågull - Blåhakesångare - Blåhallon - Blåhenar - Blåhufva - Blåjon - Blåkexa - Blåklint - Blåklockor - Blåkråka - Blåkulla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Birger Jarls förmynderskap. Denne sistnämnde,
efter sin hemkomst från Finland, missnöjd
härmed, sammankallade de förnämste i landet, hvilka
han tillfrågade: huru de, honom oåtspord, vågat
detta företag, och hvem man, i fall han begåfve
sig bort med sin son, skulle kunna få till konung?
Då gaf Iwar det bekanta svaret: ”Under denna
mantel skulle man måhända kunna finna en.”
Birger lugnade sig och förklarade sig tillfreds med
hvad som skett. Iwar lär ännu 1280 hafva lefvat och
sutit qvar på rådsstolen, hvilken tyckes hafva
innehafts af många bland hans ätt, både före och
efter honom. Enligt Sher. Rosenhane skall likväl
ätten Blå, som utgått i början af 16:e
århundradet, hafva härstammat från en Jon Knutsson till
Aspenäs och Wernehult, riksråd från 1356 till 1366.
Blåberg, en svartblå, hård och ståltät magnetisk
jernmalm, hvilken förekommer isynnerhet i Gagnefs
socken vid Margretha-grufvan.
Blåbär, slyngon, slinnor, slunaron, rackbär
(Vaccinium myrtillus), en liten buskväxt, som
förekommer allmänt på skogiga, isynnerhet fuktiga ställen
öfver hela riket, med undantag af de högre
bergstrakterna. Hela växten innehåller en betydlig mängd
garfsyra, och kan derföre begagnas till garfning.
Bären äro temligen välsmakliga, och begagnas
något i hushållen till soppor och kremer; men
likval mest såsom torkade till färgning af viner,
samt något i medicinen. Äfven till blå saftfärg
för kortfabriker och till husbehofsfärgning; dock
är färgen föga varaktig.
Blågull, kosjuss (Polemonium coeruleum), en
mångårig växt, som förekommer sparsamt i Jemtland,
Medelpad och Lappland; men odlas i trädgårdar för
sina vackra blå, inuti guldglänsande blommor.
Blåhakesångare, blåhake (Sylvia suecica), en
till gångfoglarnes fjerde familj hörande fogel, af 5 1/2
tums längd. Hannen utmärkt genom bröstets
azurblåa färg, hvilken med en infattad brun fläck,
någon gång blir hvit; honan har deremot hvitt bröst,
med brunaktiga fläckar; båda könen hafva ett hvitt
streck från näsborrarne öfver ögat, kroppen
ofvanpå mörkt gråbrun, hjessan i midten svartbrun,
åt sidorna svart; de yttre stjertpennorna närmast
kroppen rödbruna. Förekommer hos oss om
sommaren, isynnerhet i Lappland, högst sällan under
sin flyttning i de mellersta, men aldrig i de södra
landskaperna. Den lefver parvis, sjunger starkt och
behagligt, hvarvid det låter som fogeln på en
gång gåfve två slags ljud ifrån sig, en grundton
bestående af ett oafbrutet surrande och deruti
inblandade några höga, angenämt klingande strofer.
Äggen, 5 à 6 till antalet, läggas i hål, vanligen
vid brädden af bäckar eller andra vatten.
Födoämnena bestå af insekter, särdeles vatteninsekter,
larver, puppor och regnmaskar.
Blåhallon, björnhallon, psalmbär, käringbär,
kalfhjortron (Rubus cæsius), en mindre buskväxt,
hvilken förekommer i skogssnår, isynnerhet vid kusten
af hafvet och större sjöar. Bären likna nästan
björnbär, och användas såsom dessa.
Blåhenar, är ett slags svartblå brynstenar från
Orsa i Dalarne, som består af stenhärdad lera,
med inblandning af fin skimmer, samt äro utmärkt
goda.
Blåhufva (Noctua coerulocephala), en nattfjäril
af 5 liniers längd och 1 1/2 tums bredd mellan
vingspetsarne, till färgen brungrå eller blågrå med
svartbruna ögon, samt gråhvita, brunfläckiga och
strimmiga vingar. Dess larver angripa
fruktträdens löf, isynnerhet plommon och körsbär,
äfvensom vilda träd af samma slägte.
Blåjon, blåjakob (Callidium violaceum), en
insekt, som hör till skalbaggames ordning, och
har emellan 3—4 liniers längd, samt träffas i Juni
och Juli månader här och der i gammalt träd och
under barken af gran och tall.
Blåkexa (Sqvalus spinax), en tvärmundt benfisk,
af 12—16 tums längd, på öfre sidan blågrön, på
den undre svart. Förekommer i Nordsjön och
norra delen af Kattegat, samt fångas på krok,
utlagd för andra fiskar, vanligen på 100 till 130
famnars djup.
Blåklint, blågubbar, blåklett, båtsmansmössa,
dufstolar, klint (Centaurea cyanus), en årlig växt,
hvilken förekommer öfver hela riket, isynnerhet i
råg- och hvete-åkrar, samt är i dessa ett
besvärligt ogräs; men utmärkt genom sina vackra blå
blommor, hvaraf en saftfärg kan beredas. Af
samma slägte förekomma åtskilliga arter odlade i
trädgårdar, för sina vackra blommors skull, såsom
C. montana, ochroleuca, atropurpurea,
macrocephalus, m. fl.
Blåklockor, klockor, öronklockor, ängsklockor
(Campanula rotundifolia), en mångårig växt,
hvilken förekommer allmänt öfver hela riket, utmärkt
genom sina vackra blå, klockformiga blommor. Af
samma slägte förekomma flera arter, dels vilda,
dels odlade i trädgårdar, såsom blomsterväxter;
ibland de senare Rapunzel, äkta (se detta ord), samt
C. latifolia, media, speculum, trachelioides, m. fl.,
Blåkråka (Coracias garrula), tillhör
gångfoglarnes tredje familj. Den är 13 1/2 tum lång,
hufvud, hals, bröst och mage af matt ljusblå färg,
vingarne inom täckfjädrarne vackert blå,
vingspetsarne svarta. Förekommer om sommaren parvis
tillsammans i de flesta löfskogar, inom de södra och
mellersta landskaperna; ankommer hit i början af
Maj och flyttar i medlet af September. Dess läte
är ett starkt och sträft ”rack, rack, rack.”
Äggen äro glänsande hvita och fläckiga, och läggas
4—6 i ett bo af ris, qvistar och mossa,
invändigt fodradt med fjäder och hår, anlagt uti
ihåliga träd. Födoämnena bestå hufvudsakligen af
insekter och amfibier; men om hösten äfven af
växtämnen, såsom säd, bär, ollon, o. dyl., och
köttet är då välsmakande. Fogeln är mycket skygg
och svår att nalkas inom skotthåll, samt låter ej
tämja sig.
Blåkulla, hin ondes boning; troddes hafva
varit beläget någonstädes omkring Kalmar sund. Dit
fördes, enligt den vidskepliga tron, de af
djefvulen besatte och anfäktade, och dit styrde,
skärthorsdagen, alla trollpackor sin kosa, för att
samlas till den stora fest der firades, och hvarifrån
de återkommo påskmorgonen. Man utvisar ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>