- Project Runeberg -  Svenskt konversationslexikon / Första delen. A - G /
145

(1845-1851) Author: P. G. Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bodarne - Bodarp - Bodbysser - Bodekulla - Bodel Malling och Bodel af Folle - Bodgård eller Bogård, Bogårdsmur - Bodmeri - Bodn - Bodrägt - Bodsjö - Bodum - Bodvar Bjarkes saga - Bo Dyre - Boeclerus, Johan Henrik - Boëthius - Boëthius, Jakob

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

trupper vid Ramundaboda och skogen Tivedens
början, för att uppehålla den Danska magten, och
lät der göra en stor bråte eller förhuggning.

Bodarp, annex under Håslöf, beläget i Skytts
kontrakt af Lunds stift, 2 mil S. från Malmö; har
en areal af 1,504 tunnland, och innefattar 15 mtl.,
med 365 invånare. Adr. Trelleborg.

Bodbysser, kallades, enligt konung Gustaf I:s
stadga om tavernare, sådane tecken, hvilka buros
af bud och poster, till bevis, att de voro stadde
uti konungens och rikets värf, och på det de
skulle kunna åtskiljas från andra vägfarande i riket.

Bodekulla. Se: Carlshamn.

Bodel Malling och Bodel af Folle omtalas
såsom utskickade från allmogen på Gottland,
under upproret derstädes, år 1288.

Bodgård eller Bogård, Bogårdsmur, kallas
ännu allmänneligen den omhägnad, hvarmed kyrkor
och kyrkogårdar omgifvas. Namnet har troligen
afseende på de kyrkobodar, hvilka denna
omhägnad inneslöt och ännu vanligen omsluter. Kallas
af någre författare orätt Borggårdsmur.

Bodmeri, kallas lån, som upptages emot pant i
skepp eller last. Ett sådant lån löper samma
fara, som skeppet eller godset är underkastadt på
sjön, och börjar lånets fara att räknas ifrån den
dag afhandlingen var gjord, eller när skeppet går,
eller hade kunnat gå till segels ifrån den ort der
det låg, då lånet gjordes. För bodmeri är
tillåtet att betinga sig så stor ränta, som man, i
anseende till resans längd och farlighet, bäst kan
och förmår.

Bodn (mythol.). De gamla sagorna berätta om
skaldeskapets eller poesiens uppkomst, sålunda.
Det fanns fordom en man, som hette Qvaser. Han
var så vis, att han for omkring all land för att
undervisa menniskor. En gång kom han till
gästabuds hos dvergarne Fjalar och Galar. Desse
kallade Qvaser till ett enskildt samtal och dråpo
honom. Hans blod läto de rinna uti en kittel och
tvenne kar. Kitteln hette Odrärer; men karen
bette Bodn och Sön. I den mördade vises blod
blandade dvergarne honing och beredde deraf en
dryck, så kostelig, att den som fick smaka deraf,
genast blef skald. I gamla sånger förekommer
skaldekonsten derföre ofta under namn af Qvasers
blod, dvergars dryck, Odrärers, Bodns eller Söns
vätska
.

Bodrägt är, dä mannen drager något lönnliga
undan hustrun, eller tvertom, eller barnen undan
föräldrar, eller de från hvarannan, som i bolag äro.

Bodsjö, annex till Räfsund, beläget i Jemtlands
södra kontrakt af Hernösands stift, 4 mil S.S.O.
från Östersund; består af 6 3/4 mtl. och har 462
invånare. Dess areal upptages jemte
modersocknens. Adr. Östersund. — Socknen är kringskuren
af flere vatten, hvarföre den äfven kallas Båtsjö,
af andra Bod- eller Boddsjö, emedan en Norrsk
qvinna, vid namn Bodda, skall, jemte 5 söner,
varit den, som först satte sig ned på den aflägsna
trakt, der nu Bodsjö byn finnes. Kyrkan,
belägen vid Bodsjön, är af träd, och säges vara
uppsatt af nämnde första inbyggare. Dess ålder är
obekant; men öfver dörren stå siffror,
betecknande 1469. Predikan hålles endast hvar tredje
helgdag.

Bodum, en socken, jemte Fjällsjö och Tåsjö,
belägen i Ångermanlands vestra kontrakt af
Hernösands stift, södra Ångermanlands fögderi af
Westernorrlands län, 17 1/4 mil N.N.V. från Hernösand.
Socknen har ensam 345 invånare, består, jemte
annexerne, af 18 3/8 mtl. och hörer till 3 kl. konsist.
Adr. Sollefteå.

Bodvar Bjarkes saga, en Isländsk saga, full
af äfventyr, om denna hjelte. På Svenska finnes
den i utdrag uti Björners Nordiska kämpadater.

Bo Dyre, en broder till Thord Bonde, var en tid
höfding för Carl Knutssons här, men lät förleda
sig till ett stillestånd med Erik Carlsson Wase,
under förlitande på hvars helgd han
hemförlofvade en del af sitt manskap. Denna godtrogenhet
hade Erik beräknat, öfverföll Bo Dyre vid
Flottsund, slog hans trupper och tillfångatog ett antal
af dem.

Boeclerus, Johan Henrik, en af de många
utländningar, hvilka, under drottning Christinas tid,
inkallades till Sverige, der han blef eloquentiæ
professor i Upsala och riks-historiegraf; men retade,
genom sitt högmod, studenterne emot sig, så att
han nödgades taga afsked; återvände då till
den profession han förut innehaft i Strassburg,
men ådrog sig äfven här många fiender.
Dronningen gaf honom, vid afskedet, en skänk af 4,000
R:dr, en guldkedja om 200 dukaters vigt, en
årlig pension af 800 R:dr och titel af sitt råd.
Han dog i Strassburg år 1672, 61 år gammal,
såsom kejserligt hofråd, med värdighet af Comes
palatinus
.

Boëthius. Med detta namn finnas flere män,
bekanta i den Svenska kyrko- och lärdomshistorien.
Det nyttjades i äldre tider ömsom med Bo, Bono
eller Bowe, och finnas derunder upptagne en biskop
i Linköping under Magnus Ladulås’s tid, samt
tvenne i Wexjö, den ene under samme konung och den
andre under Magnus Smek. Den namnkunnigaste
man med detta namn, är likväl kyrkoherden i
Mora i Dalarne:

Boëthius, Jakob, bekant för sina sällsamma
åsigter i flera ämnen, sitt envisa fasthängande
dervid och sitt deraf följande missöde. Sålunda
förkastade han döpelsen genom begjutning, och
yrkade, att den borde ske genom nedsänkning i
vatten, ogillade bruket af peruker och fontanger,
skäggets rakande och maträtter af blod. Den för
honom farligaste, ehuru kanske rigtigaste af hans
satser, var likväl den om det kongl. enväldet,
hvilket han betraktade såsom gudlöst, och då Carl
XII, i trots af sin faders testamente, blifvit
förklarad myndig, mer än två år för tidigt, grämde
det B. så djupt, att han deröfver höll en
predikan, hvars ingångsspråk var: ”Ve det land, hvars
konung ett barn är!” Derjemte gjorde han
anmärkningar öfver 1686 års kyrkolag och 1693 års
riksdagsbeslut, hvilka erinringar han insände till kongl.
rådet grefve Gyldenstolpe, med begäran, att
förelägga dem konungen, som borde hänskjuta dem

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:11:00 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skl/1/0149.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free