Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bomullsfabriker - Bomullsspinnerier - Bomullstistel - Bomärke - Bona, Upland - Bona, Östergöthland - Bonander, Anders - Bonchretien - Bonde - Bonde, Thord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
R:dr. I Stockholm uppgick tillverkningen af
bomulls- och linneväfnader år 1844 till ett värde af
169,509 R:dr.
Bomullsspinnerier, mekaniska, äro
inrättningar för bomullens förädling till garn af olika
finhet, med tillhjelp af spinnmaschiner, hvilka drifvas
dels med ånga, dels med vatten, och hvaraf 9
finnas i riket. De största äro Strömma i Blekinge
och Harg i Södermanland, hvardera med öfver
400,000 skålp. årlig tillverkning. Hela
tillverkningen vid alla spinnerierne uppgår till nära 1 3/4
million skålp., likväl hufvudsakligen af lägre
numror, d. v. s. af gröfre slag. Garnets finhet
uttryckes nemligen med numror, på det sätt, att
hvarje härfva består af 7 pasmor, hvar och en
innehållande 80 trådar, af 2 1/2 alns längd; således
hela härfvan 1,260 alnar. Garnet betecknas med
den nummer, hvilken uttrycker det antal härfvor,
som går på hvarje skålpund; sålunda, att då af
den gröfsta sorten 8 gå på skålpundet betecknas
detta med N:o 8, då deremot det finaste, hvaraf
350 härfvor gå på samma vigt, betecknas med
350. Utom det i landet tillverkade användes
årligen en nära lika stor qvantitet utländskt, dock
hufvudsakligen finare, garn öfver N:o 26, och
införseln af ospunnen bomull uppgår till omkring 3
millioner skålp.
Bomullstistel, tislelvärra, sempertin (Onopordium
acanthium), en två-årig växt, hvilken förekommer
ymnigt vid byar och städer i de sydligaste
landskaperna, mindre allmänt i de medlersta. De späda
stjelkarna samt outslagna blomhufvudena äro
ätbara och kunna användas, de förra såsom
cardoner, de sednare som kronärtskockor.
Bomärke. Sättet att genom bomärken teckna
sitt namn är urgammalt och häntyder på tider, då
skrifkonsten tillhörde endast de lärde. Såsom
bekant är, erkänner vår lag ännu bomärken.
Märkligt är, att i dessa bomärken, särdeles i Norrland
och Dalarne, större delen af runorna igenkännas.
Bona, på ön Munsö i Mälaren, Färentuna härad
och Upland, var i gamla tider en kungsgård. Den
lärer i början varit kallad Munsö; men sedan den
kommit under erkebiskopsstolen i Upsala, erhöll
den namnet Bona. Lemningar af grofva
grundmurar efter ett gammalt stenhus synas ännu på ön.
Bona, ett jernbruk i Nykyrko socken af
Östergöthland, har 2:ne härdar, äger 315 skepp:d priv.
smide, samt 15 skepp:d frälsesmide med eget
tackjern. Utskeppar på Norrköping. Hammarskatten
är 3 skepp:d. Bruket erhöll privilegier år 1782,
och anlades år 1783 af framl. direktören för
Ostindiska kompaniet Joh. Abr. Grill Abrahamsson.
Ägare: G. Grill. Bruksstämpeln är J. G. D.
Bonander, Anders, anmärkningsvärd kanske
endast för den tilldragelse, som timade vid hans
installerande i embetet, såsom kyrkoherde i
Hjertums pastorat i Elfsyssels kontrakt af Götheborgs
stift. Då prosten Fr. Bagge skulle d. 30 April
1693 installera Bonander, mötte denne den
obehagligheten, att hela församlingen bortgick, då
han skulle gå upp och predika, så att icke en
enda person qvarblef i kyrkan, hvilket nogsamt gaf
deras tankar tillkänna. En bonde återkom och
ingick uti en bänk, hvarvid kyrkoherden, som
hittills stått tyst och häpen öfver församlingens
uppstudsighet, glad utropade: ”Gud ske lof! jag ser
nu något Guds barn, som sig vill omvända och
höra Guds ord.” Bonden svarade: ”Ja bia män,
till jag fått min lufva igen, jag skall inte här bli
gammal.” Kronobefallningsmannen, kyrkoherdens
broder, hvilken såg den oförrätt denne led, bjöd
väl till att styra församlingen, och sade den hvad
dess frid tillhörde; men kunde ej uträtta något.
Följden blef, att 80 man måste löpa gatulopp på
Bohus slottsbacke. Derefter lefde Bonander med
sina åhörare uti vänskap och god fred, till år
1715, d. 30 April, då han dog på samma dag han
22 år förut skulle installeras.
Bonchretien, bunkatjenger, är en artförändring af
allmänna päronträdet (Pyras communis), och
deraf finnes hos oss Spanska, höst- och
vinter-bonchretiener, frukten är mycket stor, aflång. De
förstnämnde äro lösa och saftiga, samt duga både
att äta råa och att koka in, men hålla sig färska
blott 14 dagar. Af de båda andra slagen är det
första syrligt och bäst passande till inkokning;
det sistnämnda hårdt och saftlöst, men blir i Maj
månad året derpå löst, saftigt och välsmakande
samt håller sig till Augusti.
Bonde. Denna slägt skall, enligt Stjernman,
härstamma från Carl Bonde, höfvidsman i Halland, år
1062, från hvilken tvenne grenar leda sitt
ursprung, den ena i Norrige, den andra i Sverige.
Den sistnämnda grenens stamfader skall vara Thord
Bonde, riddare och princeps Gothorum, hvilken
lefvat år 1090 eller 1100. Andra vilja härleda
ätten från Thord Tottil, som lefde under hedniska
tiden och blifvit begrafven på Kycklinge hed vid
Lund. Sh. Rosenhane anser slägten vida yngre,
samt att dess stamfader var Carl VIII:s farbroder,
Peder Thordson Bonde till Bordsjö, Sveriges råd,
och tror, att Erik den Helige icke varit af
Bonde-ätten. I rådslängden, III afd. sid. 16, uppgifves
Thord Bonde till Örbeck, riksråd år 1300 och död
1327, såsom Bonde-slägtens i Sverige först kände
ättefader. Sanna förhållandet torde vara svårt att
utreda. De märkligaste personer af denna familj,
som förekomma i Svenska historien, äro:
Bonde, Thord, Carl VIII:s kusin och trognaste
tjenare, hvilken han, till belöning för dess
tjenster, upphöjde till riksmarsk. Efter träffningen vid
Holeved, erhöll han befälet öfver den stående
krigsmagten, och riktade sin förnämsta omsorg på
eröfringen af slotten, intog Lödöse, der han, bland
annat byte, upptäckte en förrädisk brefvexling
mellan Danskarne och åtskilliga af Carls egna
undersåter, bland hvilka isynnerhet var Thure
Thuresson Bjelke, som lyckats innästla sig i konungens
förtroende, så att han satt honom vid Thords
sida, och befallt denne, att ej företaga något af
vigt, utan att först hafva rådfrågat Bjelke.
Denne innehade det fasta Axevalla slott, hvilket Thord
öfverraskade genom list, och sände Thure
Thuresson fången till Warnhems kloster. De tagna
brefven skickade han till Carl. Han slog sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
