Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Borg, Per Aron och Ossian - Borga slott - Borgaberget - Borganäs - Borgar - Borgarberget - Borgareberget - Borgarståndet, Borgerskapet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hotade att år 1816 förstöra hela institutet; den var
föranledd af något missförstånd med drottningen.
Borg tog afsked och uppsatte ett institut på egen
hand i ett hus, det han köpt vid Manilla å
Djurgården, hvaremot det offentliga skulle fortsättas
under drottningens inseende. Missförståndet
bilades likväl, och år 1819 återställdes allt i sitt
förra skick, hvaruti det sedan förblifvit. År 1823 fick
B. anbud, att stifta ett institut i Portugal, dit han
afreste, och der han qvarblef i sex år. År 1829
återvände han hem, och qvarlemnade sin nya
stiftelse under vård af sin bror, kapiten Borg, saint
af en ung Portugisare, Da Cunha, hvilken han
inöfvat härtill. Kapiten Borg omkom ett offer för
pöbelns fanatism, vid ett af de många blodiga
uppträden, hvarmed religiöst och politiskt svärmeri i
senare tider hemsökt Portugal; men hans verk har
derföre icke gått under, utan fortsättes af Da Cunha.
I Sverige vann inrättningen allt mera förtroende,
och har, tid efter annan, fått ökade anslag och
blifvit riktadt med enskildta gåfvor. B. hade här
emottagit äfven svagsinta, men endast betalande.
För att utvidga stiftelsens välgerningar, jemväl
till de obemedlade af dessa olyckliga, begärde han
att få skicka en stambok kring riket, hvilket
tilläts. Den af regeringen tillsatta förvaltningen
fordrade likväl, att de sålunda inflytna medlen,
äfvensom sjelfva den blifvande stiftelsen, skulle
ställas under styrelsens omedelbara vård, hvilket Borg
ej ville underkasta sig, och då man ej kunde
komma öfverens härom, undandrog han sig all
befattning med saken, och hänsköt afgörandet till
regeringen. Under tiden afled B. och frågan har
ännu icke blifvit afgjord, samt Borgs tanke om en
fristad för de sinnessvaga, der de skulle skötas
mera ändamålsenligt, icke utförd. Döden träffade
honom d. 22 April är 1839, i en ålder af 62 år.
Han hade likväl ännu i lifstiden den glädjen, att se
sin äldste son, medic. kandidaten Ossian Borg,
född d. 6 Aug. 1812, utsedd till sin efterträdare,
under hvars ledning institutet ännu står. Ossian
B. erhöll statsanslag för en utrikes resa, till
instituten för blinda och döfstumma i Tyskland,
Frankrike och England, hvilken resa han företog år
1845. — B. hade en verkligt medfödd fallenhet för
det värf han åtagit sig. Att bibringa sina
lärjungar kunskaper och färdigheter uppfann han
åtskilliga sätt och mekaniska hjelpmedel, bland hvilka
några betydligt öfverträffa hvad i samma väg
finnas vid utländska anstalter af detta slag. Derjemte
hade han en alldeles egen förmåga att behandla
dessa vanlottade varelser, hvarigenom de slöto sig
till honom af en slags naturinstinkt, och visade
honom en lydnad och hängifvenhet, som ingen
annan kunde tillvinna sig. B. har författat en
förklaring öfver söndagarnas evangelier med titel:
De döfstumme i templet.
Borga slott skall hafva varit beläget på Wisingsö;
men inga lemningar deraf återstå numera.
Häfderna förmäla, att konung Magnus Ladulås stundom
uppehöll sig härstädes.
Borgaberget, ett berg beläget i Askersunds
socken, på Donafors bruks ägor. Här finnas
betydliga lemningar efter en gammal borg, troligen
ett röfvarnäste.
Borganäs, i Hedemora socken af Dalarne, har
varit ett temligen betydligt fäste, på en holme i
Dalelfven. Det var grundfästadt med mycken sten,
omgifvet af elfven på tre sider, och
sammanhängde med fasta landet medelst en ås. När konung
Erik XIII gaf Dalarne till lifgeding åt drottning
Margaretha, behöll han likväl sjelf detta fäste,
samt Kopparberget och Jernbergen i Dalarne, och
satte, år 1420, så väl deröfver som öfver
Westerås, den omensklige Jösse Eriksson till fogde,
hvars underfogde, en utländning, Johan Wale, var
qvar såsom befälhafvare på Borganäs, då
Engelbrekt i Juni månad år 1433 belägrade fästet och
i grund förstörde det midsommarsdagen. Några
lemningar finnas ännu efter detsamma.
Borgar. Af dessa minnesmärken, hvilka
tvifvelsutan utgöra de äldsta fornlemningarne, äger vårt
land det största antalet, i förhållande till de
öfriga länderna i Norden. De äro belägna på höga
berg, vanligen vid trängre vattuleder och pass,
eller der sådana fordom funnits. Borgarne bestå af
flera alnars höga ringmurar, med stundom 3
utanför hvarandra, af den gröfsta gråsten. Om man
än hyser misstro till de gamla sagorna om ett
förgånget kämpalif, hvilka ännu förefinnas i Norden,
skola dock dessa snart sagdt oförgängliga
minnesmärken alltid qvarstå som ett bevis derpå. Vi
draga långa vägar, för att i Grekland och Italien
skåda qvarlefvor af den klassiska tiden; men
ännu har man förgätit att närmare betrakta och
undersöka dessa fäderneslandets gamla borgar,
hvilka likväl i så hög grad förtjena det. Deras
antal i vårt land uppgår säkerligen till omkring
1000.
Borgarberget, i Björkviks socken af
Södermanlands län, vid Björkens södra strand, äger, enligt
sägen, historisk märkvärdighet. Det är ganska
högt och har fordom varit omgifvet af en
stenmur, hvaraf ännu återstå lemningar och en port
åt sjösidan. En jordvall, hvilken sträcker sig uppåt
berget, ehuru på sidorna skogbeväxt, förråder
tydligen spår af menniskoarbele. Det berättas, att
Nyköpings borgare, för mera än 100 år tillbaka,
och efter konung Carl XII:s fäll, här förskansat
sig under Ryssarnes härjningar. Detta synes
trovärdigt; men äfven att det på berget befintliga
fästet varit anlagdt redan under unionstiden eller
andra oroliga dagar.
Borgareberget, i Qvillinge socken af
Östergöthlands län, på jernbruket Hults ägor. På
berget har troligen varit ett så kalladt vikingabol,
emedan en däld finnes i öfra delen af berget
emellan tvenne höga bergåsar, hvilken liksom
kringgärdas af en förfallen bullerstensmur.
Borgarståndet, Borgerskapet. Dessa båda
ord böra ej förblandas. Med det första menas de
af den handlande och slöjdidkande klassen,
hvilka, genom vår statsförfattning, hafva
representationsrätt sig tillerkänd, och på riksdagarna
utgöra det tredje ståndet. Denna rätt medgafs dem
först under Gustaf I. Ända till år 1830 bestod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
