Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bottniska viken - Botvid, S:t - Bouchardon, Elme - Boulangerit - Bouppteckning - Bourdelot, Pierre - Bousquet, Jean Louis - Bovallius, Robert Mauritz - Bovalls silfvergrufvor - Boxholm, sätesgård - Boxholm, jernbruk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bottniska viken kallas den stora nordliga vik af
Östersjön, som ligger mellan norra delarne af
Sverige och Finland.
Botvid, S:t, säges vara född af hedniska
föräldrar uti Hammarby vid Stockholm, men blef, under
en resa till England, omvänd till kristendomen,
hvilken han sedan predikade i sin hemort. Han
hade friköpt och omvändt en Rysk slaf, hvilken
han ämnade sända hem till sitt fädernesland, men
då de under vägen hvilade sig på Rågön i
Mälaren, och S:t Botvid insomnat under ett träd,
mördades han af den befriade trälen, omkring år 1100.
När S:t Botvids slägtingar saknade honom,
började de segla omkring och söka honom öfverallt.
Det berättas då, att en hvit fogel hade satt sig
på framstammen af deras skepp, och likasom visat
dem vägen till det ställe, der Botvid låg mördad.
De förde honom hem med sig och begrofvo honom.
Han blef sedan ansedd som helig och öfver hans
graf upprestes till hans ära en kyrka, hvilken ännu
kallas Botkyrka eller Botvidskyrka. (Se denna art.)
Bouchardon, Elme, en utmärkt Fransysk
bildhuggare, född 1698, död 1762, vistades någon
tid i Sverige, och förfärdigade åtskilliga
prydnader för Stockholms slott, hvaribland de begge
genierna öfver porten åt Lejonbacken.
Boulangerit, ett till slägtet bly hörande
mineral, som består af underantimonsvafligt
svafvelbly, och förekommer i parallela långa strålar vid
Nasefjellet i Piteå Lappmark.
Bouppteckning kallas uppteckningen af en
afliden persons qvarlåtenskap. Lagen stadgar härom:
”När dödsfall timar skall man eller hustru, som
lefver efter, eller, der de ej äro till, arfvingarne
rigtigt uppgifva och uppteckna alltsammans i boet,
sådant det vid dödstimman var, med alla skrifter
och handlingar, fordringar och gäld, i alla
arfvingarnes eller deras förmyndares eller
ombudsmäns närvaro. Den eller de, som boet uppgifva,
skola med edlig förpligtelse underskrifva, att ej
något med vilja döljt eller utlemnadt är, och
vare pligtige, att, då så fordras, det med ed
besanna. Öfriga arfvingarne eller deras ombudsmän och
uppteckningsmännen skola ock bouppteckning
underskrifva.” — Med bouppteckning får ej
uppskjutas längre än tre månader efter dödsfallet. En
afskrift af bouppteckningen skall hos rätten ingifvas,
inom en månad i staden och å nästa ting å
landet. Försummar efterlefvande maka i rättan tid
uppteckna egendom, miste till arfvingarne en
fjerdedel af hvad han i samfäldt bo äger.
Försummas det af någon annan, som borde uppteckna
egendomen, böte från 10 till 100 daler.
Bourdelot, Pierre, son till en kirurg och
barberare i Sens i Frankrike, sedermera läkare hos
prins Henrik af Condé, inkallades, i början af år
1652, till drottning Christina, hvars helsa han
lyckades återställa, hvilket, jemte hans mångsidiga
kunskaper, hans artiga umgängessätt och qvicka
infall, snart gjorde honom till hennes förklarade
gunstling. Detta väckte afund, och Bourdelot
gjorde allt att nära och rättfärdiga oviljan, genom sin
lättsinnighet, sina intriger, sitt öfvermod och sitt
ofta opassande skämt. Drottningen såg sig ur stånd
att skydda honom mot det tilltagande missnöjet,
hvilket delades af alla klasser bland folket, samt
tröttnade äfven sjelf vid honom, och han
bortskickades i Juni 1653. Hon gaf honom dervid 30,000
R:dr och förskaffade honom abbotstiftet Massay i
Frankrike, hvarförutan han, både af henne och af
dem, som önskade utverka sig den allsmägtige
gunstlingens bevågenhet, förut erhållit så rika
skänker, att man trodde, det hans korta vistande
i Sverige inbragt honom 100,000 R:dr. Han ådrog
sig snart inom sitt fädernesland samma ovilja som
i Sverige, stötte sig med munkarne i sitt
abbotstift, och med nästan alla andra, med hvilka han
kom i beröring, samt dog 1686, i en ålder af
73 år.
Bousquet, Jean Louis, född i Languedoc år
1664, nödgades, för sin religions skull, lemna
fäderneslandet 1691, tjenade med beröm i Engelska och
Holländska härarna, kom 1704 i Svensk tjenst som
kapten, följde Carl XII i flera fälttåg, äfven till
Bender, hvarifrån han hemskickades, sedan han
varit använd i åtskilliga diplomatiska värf, deltog i
slaget vid Gadebusch och fälttåget i Norrige,
adlades och befordrades till general-löjtnant. Sedan
generalerne Lewenhaupt och Buddenbrock blifvit
afsatta från befälet öfver hären i Finland,
uppdrogs det åt Bousquet, hvilken, ehuru då en nära
80 års man, ville våga den strid mot fienden,
som de försummat; men öfvertygad om
omöjligheten, afslutade han i Helsingfors, år 1742, med
Ryske fältmarskalken Lascy en så fördelaktig
kapitulation, som möjligen kunde erhållas. Afled i
Kalmar d. 26 Febr. år 1747, och hans adeliga ätt
utgick med honom.
Bovallius, Robert Mauritz, född 1817 d. 24
Maj, blef år 1842 filos. mag. och följande året
docens vid Upsala universitet. B. är författare och
forskare i Sveriges historia, och tillika anställd
vid kongl. riks-arkivet. Den akademiska
litteraturen har af B. erhållit tvenne afhandlingar, den
ena om det af konung Gustaf II Adolf tillernade
institutet för adliga ynglingars uppfostran, och den
andra om regeringsformen år 1634. År 1844 vann
B. Svenska akademiens högsta pris, för en
Berättelse om riksdagen 1713—1714. Tidskriften Frey
innehåller af honom en uppsats, som meddelar
bidrag till yttrande-rättens historia under
konungarne Carl XI:s och Carl XII:s envälde.
Bovalls silfvergrufvor äro belägna i Stora Tuna
socken af Dalarne. Blyglansen har här hållit 2 1/2
lod silfver på centnern. Här finnes äfven
zinkblende. Grufvorna äro numera nedlagde.
Boxholm, en sätesgård, som fordom hette
Flämminge, belägen i Ekeby socken i Östrings härad
af Östergöthland. Består af fyra mantal
frälsesäteri. Egendomen är utmärkt vacker. Här
finnes ett af länets största bibliothek.
Boxholm, ett jernbruk i Ekeby socken af
Östergöthland, är grundlagt 1754 och har 7 härdar,
1,772 skepp:d 10 lisp:d privilegieradt smide, samt
22 skepp:d 10 lisp:d frälsesmide med köpetackjern,
jemte stål-, spik- och svart-smide. Utskeppar på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
