Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brask, Hans - Brask, Samuel Petri och Petrus - Brastad - Bratteborg - Brattensborgs-penningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af en sammanbindnings-väg genom Sveriges stora
vattudrag, och föreslog ständerna, på riksdagen i
Södertelje, att, förbi Nor, nu Norsholm, och
Söderköping, gräfva en kanal till Wettern, hvilken
sedermera skulle utsträckas till Wenern, Lödöse
befästas, och Sverige således vara oberoende af
Danmark och Hansestäderna. Äfven gaf han
Gustaf I flera goda råd i politiska frågor, särdeles
rörande Gottlands återläggande under Svensk spira.
För sina underhafvande var han en rättvis, men
mild husbonde, och ehuru han förde en stat,
värdig en regerande herre, samt hade tolf serskildta
”hofhåll”, hvaraf 60 hemman lydde under ett och
100 under ett annat, klagade man dock ej öfver
våld och förtryck af hans fogdar. Försigtigt
tänkte han äfven på sin egen säkerhet, samt undvek allt,
som utan nytta kunde blottställa honom, dock utan
att någonsin förråda sina grundsatser och hvad han
ansåg som sin pligt. Då de öfrige rikets råd
undertecknat domen mot erkebiskop Gustaf Trolle,
lade B., under sigillet, en sedel, hvarpå stod
skrifvet: ”Detta är jag nödd och tvungen till.”
Härigenom frälste han sitt lif vid Stockholms blodbad.
Vid Gustaf Wasas befrielse-företag höll han sig
neutral, och blef således i besittning af sin
biskopsstol. Emot reformationen, hvilken han
ansåg såsom förderflig både för kyrkan och landet,
uppreste han sig med allvar, men glömde nu icke
heller sin vanliga klokhet. På konungens
befallning återkallade han således den bannlysning, han
afkunnat öfver en affälling, och framlemnade icke
offentligt den protest han, vid Westerås recess,
förmådde sina kolleger att afgifva, utan lät
nedgräfda den under golfvet i domkyrkan, der den
återfanns först 15 år senare. Han måste likväl
afträda det befästade Munkeboda och ställa borgen
för sig. Vid ett besök, som konungen någon tid
derefter gjorde honom, och hvarvid han
undfägnades med ett stort gästabud, erhöll B. tillåtelse, att
företaga en visitations-resa till Gottland, hvilket då
hörde under Linköpings stift. Han begagnade nu
tillfället, att, med sina förnämsta ägodelar, fly till
Danzig, hvarifrån han skref förmanande bref till
sina landsmän, och tillstyrkte dem att förblifva i
den rätta tron. Lärer sedan hafva besökt Italien,
lefde någon tid i Oliva kloster och dog slutligen
i Landa kloster i Polen, d. 30 Juli 1539.
Brask, Samuel Petri, lärer hafva varit af
samma slägt som biskopen, var född i Wreta
socken i Östergöthland år 1613, lektor i Linköping,
sist kyrkoherde uti Clara församling i Stockholm
och död der år 1668. Har författat åtskilliga
dramatiska arbeten, hvaraf ett: Den förlorade sonen,
uppfördes af gymnasisterne i Linköping. Dessa
arbeten hade föga värde för sin tid och ännu
mindre för vår. Hans son, Petrus, har uppträdt
såsom författare af en historisk afhandling och
några öfversättningar.
Brastad, annex under Bro socken, beläget i
Wikornes kontrakt af Götheborgs stift, 3 mil
V. från Uddevalla, vid hafvet; består af 43 7/8
mtl. och har 1,854 invånare. Dess areal utgör
7.984 tunnland, hvaraf 50 äro kärr och sjöar. —
Brastads grundmurade kyrka anses ännu såsom
moderkyrka i pastoratet, och var, enligt de gamles
berättelser, i fordna dagar en ansedd offerkyrka,
uti hvilken kringliggande härader läto hålla
förböner för sina sjuka. För öfrigt märkes i kyrkan
tvenne dörr-infattningar af huggen granit, af
hvilka den ena föreställer två underdjur, den andra
ett menniskohufvud, omgifvet af en run-inskrift.
Brastads socken äger en ovanlig rikedom af
fornlemningar, isynnerhet hällristningar. I socknen
finnas äfven tre så kallade dyrhus, alla väl
bibehållna. Ett beläget vid Allonevik på Tönntorps
utmark, täckes af en häll, hvars längd är 7 1/2 och
största bredd 4 i alnar. Man ser spår äfven
efter en ingång, hvilken är betäckt af två mindre
stenskifvor, och straxt söderut upptäckas tvenne små
cirkelformar af låga stenar. Det andra dyrhuset
igenfinnes vid Ryxö, och är, likasom det förra,
till hälften doldt i en jordkulle. Hällen, som
hvilar på 7 eller 8 väggstenar, är 8 alnar lång och
5 alnar bred. Vid norra sidan synas fyra mot
hvarandra resta tunna stenhällar, af 2 alnars höjd,
troligen lemningar efter ännu ett dyrhus, hvars
takhäll är borttagen. Rundtomkring anträffas mindre
stenar uppsatta, och en lång stenrefvel går
härifrän norrut. Det tredje står på Ryks ägor och
liknar föregående. En ännu märkligare
fornlemning äro de så kallade Skälmestenarne (egentligen
Sköldmöstenarne), hvilka stå uti ett bergpass på
Holländeröds utmark. Så benämnes en ovalform,
bildad af 12 stenar, af hvilka de dubbla
pelarstenarne äro 3 alnar höga; omkring hafva legat 5
små grafkullar. Vester om denna stensättning har
fordom funnits upprest Bohus läns skönaste
stenstod, 13 alnar lång, ehuru blott 1 1/4 aln bred;
men hvilken numera är kullfallen och bräckt. Den
har haft sin plats uti ena hörnet af en planerad
och med sten omsorgsfullt kringsatt fyrkant, af 20
alnars längd och 14 alnars bredd. En mindre
fyrkantig stensättning ligger ej långt derifrån. —
Vid Holma synes en aflångt fyrkantig figur,
bildad af 12 flisformiga stenar; sannolikt ett
griftställe, särdeles som deromkring finnes en stor
mängd ättehögar. En af dessa sistnämnda lärer
burit namnet Kung Östens hög; men hvilken
benämning grundat sig på ett misstag. Mångfaldiga
ättehögar förekomma för öfrigt i socknen. Adr.
Uddevalla.
Bratteborg, en sätesgård i Byarums socken af
Småland, om 4 7/8 mtl. Egendomen innehades
fordom af kronan; men har sedermera tillhört flera
adliga ätter.
Brattensborgs-penningar kallas af allmogen
små runda testacéer, ett slags små ostraciter
eller stenvandlade ostronskal, af mindre silfvermynts
storlek, hvilka förekomma i ymnighet på
stranden å Ifön i Skåne. En gammal sägen förmäler,
att Brattensborg varit ett röfvarenäste, hvilket
sjunkit till straff för der begångna brott. De stora
penningesummor, som röfvarena der innehade,
blefvo af vågorna vräkta till lands, samt orsak till
erkebiskopen Andreas i Lund betjenters fylleri och
liderlighet. Erkebiskopen förvandlade då alla dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
