Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bredsätra - Brefven - Breidablick - Breitenfeld - Brelin, Nils - Bremen - Bremensis, Adamus - Bremer, Fredrika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lemningar af det så kallade Långöre kapell, som
varit belgadt åt S:t Brita, samt nära derinvid ett
stenkors. I trakten af Klappinge äro lemningar,
enligt förmodan, af köpingen Sikehamn, ödelagd
1580. — År 1763 fanns vid Gåteby 20 1/2 lod
silfver, bestående af en kedja, m. m.; år 1768
äfven i Bredsätra Arabiska mvnt af 78 lods vigt;
år 1780, i kyrkobyn, 45 lod gammalt
silfvermynt; samma år, under plöjning, i Bo, en
gammal kopparkettil med 127 lod gammalt silfver och
1787 åter gamla silfvermynt. — Bredsätra består
af 23 1/4 mtl., har 830 invånare och en areal af
5,439 tunnl., af hvilka endast 10 äro sjöar och
kärr. Adr. Kalmar.
Brefven, jernbruk i Askers socken af Nerike,
har 4 härdar, 10 skepp:d 10 lisp:d hammarskatt,
1,345 skepp:d smide med eget och köpt tackjern,
hvilket smide utskeppas på Stockholm. Det s. k.
högre frälse-smidet utgör här 295 skepp:d. Vid
bruket finnes dessutom stål-, spik- och
manufaktur-tillverkning, samt gjuteri och mekanisk
verkstad. Ägare: A. Anckarsvärd. Bruksstämpeln G. R.
Breidablick (mythol.). Ett ställe i det
himmelska Asgård, der Balder hade sin boning,
Glitnir. Breidablick nämnes i sagor och sånger
såsom Balders borg; men måste egentligen varit en
liten stad, eller en samling af palatser, deribland
Glitnir ansågs såsom det förnämsta.
Breitenfeld, slaget vid. (Se: Leipzig och Gustaf
II Adolf.)
Brelin, Nils, theologie doktor, kyrkoherde i
Bolstad, ledamot af vetenskaps-akademien, född 1690,
död 1753. Denne man hade besynnerliga och
omvexlande öden. Son till en arrendator Johan
Nilsson i Wermland, kämpade han under studii-tiden
mot brist och fattigdom, och blef först vid 25 års
ålder student, ingick som notarie vid rådstugan i
Carlstad, tröttnade vid skrifveriet, begaf sig
derföre utomlands, tvangs till soldattjenst i Preussen,
rymde derifrån, kom med en Tysk adelsman till
Italien, och, då denne dog i Ferrara, derstädes
lemnad hjelplös, födde han sig med arbete. Han
hade nemligen utmärkta mekaniska och i allmänhet
vetenskapliga anlag. Isynnerhet ägde han sådana
för det musikaliska instrumentmakeriet, och detta
blef nu hans brödyrke i det fremmande landet.
Med användandet af sin kunskap deri, lyckades han
att genomresa, icke blott Italien, utan ock en del af
Schweitz, Frankrike och Nederländerna. På
hemvägen utsatt för en svår storm, hvilken slog
fartyget i stycken, lofvade han, att, om han
räddades ur denna fara, egna Gud sina återstående
dagar, och blifva hans tjenare. Han flöt i land på
Fyen, kom, efter en öfverstånden sjukdom, hem
till Sverige, återtog boken, blef magister och prest
samt konsistorii-notarie i Carlstad. Förbigången
vid tillsättandet af en lärareplats vid gymnasium,
förtröt detta honom till den grad, att han lemnade
sin syssla, och, ehuru gift och familjefader, begaf
sig ånyo utomlands. Vid en vandring öfver
Alperna — ty hans resor skedde för det mesta till
fots — öfverfölls han af röfvare, men räddades
genom ett halft underverk, emedan ett häftigt
åskslag skrämde banditerne och lemnade honom
tillfälle att fly. Åter hemkommen till Stockholm,
väckte han uppmärksamhet och deltagande både
genom sin mångsidiga skicklighet och sina
lidanden. En upprättstående klavecin, som han
förfärdigat, ansågs för ett så sällsynt konstverk, att
ständerna anslogo åt honom en på den tiden
ganska betydande pension af 600 daler s. m., hvilken
han dock ej kom att lyfta, emedan han straxt
derpå befordrades till Bolstads pastorat i Wermland.
Äfven nu kunde han likväl icke betvinga sin håg
för forskningar och således för utländska resor.
Han begaf sig derföre år 1748 till Wittenberg,
undergick der en theologisk examen och blef theol.
licentiat, hvarpå följde, efter hemkomsten, en
utnämning till Svensk theol. doktor. Han var en lärd
man och har gjort åtskilliga uppfinningar, såsom:
sättet att förekomma sprickor i byggnadstimmer,
vedbesparande kakelugnar, medel att förvara
dricka mot syra, flyttbara bakugnar, o. s. v. Till
växten var han reslig, samt af ett gladt och
oförfäradt sinne.
Bremen. Genom Westfaliska fredsslutet hade
biskopsstiften Bremen och Verden blifvit afträdda till
Sverige, men staden Bremen, som länge önskat
blifva förklarad för en fri riksstad, utverkade sig
nu ett sådant erkännande af kejsaren, och nekade
underkasta sig Sveriges lydnad. Härom fördes ett
långvarigt pennkrig, men hvilket slutligen var
nära att förvandlas till ett verkligt krig, då
Königsmark, i December år 1654, med trupper
anryckte mot staden. Fred slöts likväl, utan att det
kom till några fiendtligheter. Frågan om Bremens
egenskap af fri riksstad uppskjöts; men
borgerskapet svor konungen af Sverige trohetsed,
återställde några omtvistade orter och betalte 15,000 R:dr
till soldaternes aflöning. Regeringens säte förblef
likväl i Stade. Under Carl XII:s sista olyckliga
regeringsår, och genom den fred, som afslöts
efter hans död, gingo dessa eröfringar åter förlorade,
emedan konungen af England bemägtigade sig och
fick behålla dem. Staden Bremen förblef
emellertid en fri riksstad.
Bremensis, Adamus, eller Adam från Bremen,
utnämndes år 1067 af erkebiskop Adalbert till
domherre och skolrektor i Bremen, sändes af honom
till Norden, att biträda vid omvändelseverket
derstädes, besökte härunder Sverige och Upsala, och
har författat en Historia Ecclesiastica om den
Skandinaviska Norden, från år 788 till år 1072, samt:
De situ Daniæ et reliquarum trans Daniam
regionum natura, hvilka äro af stor vigt för
kännedomen om vår forntid. Han lärer hafva dött
omkring år 1076.
Bremer, Fredrika, mamsell, född i Åbo år
1802, har gjort sig känd, icke blott inom
Sverige, utan äfven i hela den Europeiskt bildade
verlden, såsom en utmärkt roman-författarinna. Hon
uppträdde först år 1828 med ett häfte, kalladt:
Teckninqar ur hvardagslifvet, hvilket innehöll
smärre uppsatser, dels på vers, dels på prosa. Under
denna gemensamma titel har hon sedan utgifvit
flera större arbeten, t. ex. Presidentens döttrar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
