- Project Runeberg -  Svenskt konversationslexikon / Första delen. A - G /
185

(1845-1851) Author: P. G. Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Broms - Bromsberget - Bronäs - Broocman, Carl Ulrik - Brossa eller Brassa - Brottmål - Brottstugor - Brottvall - Brovall, Anders - Brovallius, Johan - Bruda-låt - Brudbadstuga - Brudbänk - Bruddans - Brudeberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

dennas hälsa, så väl genom bloduttömningen, som
genom den rörelse de nödgas taga, för att
bortjaga dem. Se vidare: Hästbroms, Rehnbroms.

Bromsberget, ett berg, i Norrberke socken af
Dalarne, med flere jerngrufvor samt anvisningar på
kopparkis.

Bronäs, 1 mtl. säteri i Häreneds socken af
Skaraborgs län, har vacker åbyggnad. Fältherren
grefve Lennart Torstenssons förfäder ägde och
skrefvo sig till Bronäs.

Broocman, Carl Ulrik, konrektor vid Tyska
skolan i Stockholm, död den 9 Mars 1812, i en
ålder af 29 år, känd som författare af ett
Äreminne öfver Oxenstjerna, utgifvare af: Magazin för
föräldrar och lärare, En berättelse om Tysklands
undervisningsverk
, m. fl., beskrifves såsom en man
af särdeles älskvärda umgängesgåfvor och ett mildt
och intagande lynne. Wallin har, i anledning af
hans förtidiga död, författat ett af sina skönaste
skaldestycken.

Brossa eller Brassa, en halsprydnad, hvilken,
från början af medeltiden, varit i bruk hos Svenska
allmogen: Den satt fästad på halskedjan och var
af silfver eller guld, samt ganska prydlig. Redan
år 1366 omtalas Bratza eller gullthaken, och år
1472 ”gullbratz lagd med stena.” Ännu är detta
smycke, på vissa orter och under gamla namnet,
brukligt i några Svenska landsorter. Sålunda hör
brotzan af silfver oundgängligen till en
Sorunda-qvinnas helgedagsdrägt. — En Svensk blomma
(Achillea millefolium) bär, på åtskilliga ställen,
namn af Brotza, förmodligen just för blomvippans
likhet med en ”Brotza inlagd med stenar.” —
Stolpa-brotz, hvilken omtalas i en handling af år
1297, torde beteckna en med prydligare hufvud
försedd nål, bröstnål.

Brottmål. Dessa utgjorde förlidet år 1844 det
betydliga antalet af 28,835, hvaribland likväl
många af ringare beskaffenhet, jemte så kallade
polisförseelser, emot ordning och renlighet i
städerna. För gröfre brott tilltalade voro 582 och för
stöld 4,119. Man räknar att på landet har 1
person af 109 varit tilltalad och 1 af 233
sakfäld. I städerna 1 af 18 tilltalad och 1 af 23
sakfäld. Brännvinssupandet och en felaktig
organisation af fängelser och straffanstalter hafva, utan
tvifvel, betydligt bidragit till brottens stora
tillväxt under senare tider.

Brottstugor, kallas i Skåne små, i
jordsluttningar uppförda hus, i hvilka landtmannen torkar,
bryter, skaklar och häcklar lin och hampa. De
äro ofta byggda ned i sjelfva jorden, såsom en
iskällare. De hafva många fördelar, såsom att de
länge hålla värmen, icke äro eldfarlige, m. m.

Brottvall, en by i Stöde socken af Medelpad,
deraf märkvärdig, att på dess ägor funnits en
kittel med några gamla silfvermynt, samt i närheten
en stor armring af guld, hvilken blef såld som
messing i Hudiksvall.

Brovall, Anders. Se: Galdenblad.

Brovallius, Johan, theol. doktor, professor i
naturalhistorien i Åbo, domprost och slutligen år
1749 biskop derstädes, ledamot af
vetenskapsakademien; född 1707, död 1755. Författare af
tidskrifterna: Den filosofiske Merkurius och Svenska
Patrioten; — Tankar öfver naturalhistoriens nytta
vid ungdomens uppfostran; — Betänkande om
vattuminskningen
, m. m.

Bruda-låt, bemärker hos allmogen brudspel,
brudsång och brudvisa. Namnet tillhör blott vissa
landskaper, särdeles de norra. I vårt land finnas
många, både till ord och melodi ganska vackra
brudsånger; men de, som upptecknat Svenska
folkvisor och fornsånger, hafva alldeles förgätit, att
egna behörig uppmärksamhet så väl åt dessa, som
åt andra, till folkfesterna hörande qväden.
Brudlåterna innehålla vanligen ett loftal öfver bruden
o. d. — En Bohuslänsk brudsång begynnes sålunda:

Bruden hon skulle en föredans ha,
Efter kommer bruden, ja bruden och jag; m. m.



Brudbadstuga. Enligt ett fornåldrigt bruk
plägade bruden bada aftonen före bröllopsdagen, och
denna plägsed kallades brudbadstuga, möbadstuga.
Bruden ledsagades af ”jungfrur och hederliga
hustrur.” Framför dem buros drycker, som tjenade
till svalka och förfriskning. Efter öfverståndet
bad prydde de sig med kransar på hufvudet, och
spisade med hvarandra, hvarpå jungfrurna sofvo
hos bruden öfver natten. Men sådana
badstuguqvällar, hvilka vanligtvis anställdes med mycken
ståt och stora gästabud, blefvo förbjudna år 1664.

Brudbänk (Isl. brúdarbeckr, brúdbeckr). Det
gamla talesättet: ”sitta i brudbänk”, betecknar
detsamma som det nyare, att stå brud. — Det
förra härleder sig deraf, att brudparet fordom dels
brukade sitta i en bred stol (beckr, bänk) medan
vigseln förrättades, dels hade en egen bänk i
kyrkan, der vigseln skedde, samt en sådan i
bröllopshuset.

Bruddans. Det är mycket vanligt, att
brudkronan bortdansas på det sätt, att alla
bröllopsflickorna dansa i ring kring bruden, som med
förbundna ögon, står inom densamma, aftager
kronan och sätter den på en af flickorna, hvilken
då tros blifva den, som skall träda i brudstol näst
efter henne. Med denna flicka dansar man åter om,
och hon sätter sedan kronan på en annans hufvud,
samt denna på en tredjes. — Derefter börjar en strid
emellan gifta och ogifta. Hustrurna söka att
bortröfva bruden, men flickorna sätta sig deremot;
och männerne försöka borttaga brudgummen från
ynglingarne. Efter något motstånd föra hustrurna
bruden, och männerne brudgummen på sin sida och
dansa med dem. På några ställen brukas då, att
att sätta bruden på en stol, hvilken flickorna
upplyfta och dansa omkring dermed. Här tömmer
bruden en bägare, och ställer den på den flickas
hufvud, som hon anser först blifva gift. Likaså förfara
ynglingarne med brudgummen, hvilken nu dricker
ur en bägare en afskedsskål till de ogifta
karlarne, samt ur en annan en ankomstskål till de
gifta männerne.

Brudeberg. Under detta namn finnas i vårt land
mångfaldiga berg. Sägnen om dem är nästan
alllid den, att brudskaror der mött hvarandra, samt,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:11:00 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skl/1/0189.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free