Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brushane - Brutta - Brutto - Bruzaholm - Bruzelius, Magnus - Brwen, Jöns - Brygd - Bryggare - Bryggerska målet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hönorna deremot lefva fredligt. Äggen äro hvitaktigt
gröna, med bruna fläckar, och läggas 3 till 5 i en
håla i sanden eller på några torra grässtrån.
Födan utgöres af vatteninsekter, maskar och
blötdjur. Köttet är läckert; men fogeln kan
erhållas blott medelst krypskytte, emedan han är ytterst
skygg och liflig. Den har en stark mysklukt
äfven lång tid efter sedan den blifvit uppstoppad.
Brutta. Se: Bråte.
Brutto (Ital.), i motsats af netto, kallas, i
köpmansspråket, varan, jemte det, hvaruti den är
packad. Det säges isynnerhet med afseende på
varans vigt, såsom: detta fat kaffe väger 50 lisp:d
brutto, d. v. s. med inbegrepp af fatets vigt. —
Brutto betecknar äfven hela inkomsten af en
försäljning, ett företag, m. m., utan afdrag af
kostnader, m. m.; hvaremot netto utmärker den
verkliga vinsten dervid, efter afdrag af
inköps-beloppet, omkostnader, o. s. v.
Bruzaholm, jernbruk i Hulte socken af
Jönköpings län med 3 härdar, anlades år 1630. Har
1,350 skepp:d privil. smide, med eget tackjern,
hvilket smide utskeppas på Götheborg och
Stockholm. Här finnes äfven spik- och
manufaktursmide. Hammarskatten 13 skepp:d 10 lisp:d. Ägare:
C. M. A. Sjögréen. Bruksstämpeln: B. Z. H. — År
1660 furstördes bruket af en vattuflod,
uppbyggdes åter; men förstördes kort derpå af vådeld.
Sedan uppbyggdes det ånyo, samt blef i Juni 1831
öfversvämmadt af vatten och nästan förstördt.
Bruzelius, Magnus, kyrkoherde i Löderup och
Hörup i Skåne, född 1786 d. 10 Aug. Är
hufvudsakligen bekant såsom författare af Sveriges
Historia för ungdom.
Brwen, Jöns, var, under slutet af Gustaf
Wasas regering, befallningsman pà Tavastehus slott
och häradshöfding i Säksmäki härad, men afsattes
af Erik XIV, d. 1 Dec. år 1561, emedan han i
Finland idkat mycket landtköp och annan handel,
hvarom yttras i dokumentet: ”therigenum wårtt
bädzte vid slåttet mykitt är försummet.”
Brygd kallar man de operationer, hvarigenom
isynnerhet olika slags maltdrycker, såsom öl,
porter och dricka, erhållas. De grunda sig dels på
stärkelsehaltiga fröns egenskap, att vid sin
groning omsätta stärkelsen till drufsocker, dels ock
på drufsockrets egenskap, att upplöst i vatten och
försatt med jäst, öfvergå i spirituös jäsning.
Sockerbildningen verkställes medelst sädesarters,
vanligen korn och hvete, mältning, och den erhållna
produkten, som får namn af malt, torkas derefter,
för att användas till olika drycker, olika starkt,
genom utsättande för högre eller lägre värmegrad.
För upplösningen af det bildade sockret gröpas
maltet, fuktas och arbetas med varmt vatten,
syftas och mäskas, samt urlakas med kokhett vatten
uti dertill inrättade s. k. rostkar, till dess att den
genomgångna vätskan, vörten, erhåller behörig
grad af sötma, hvarefter den kokas med tillsats
af humla, tills den deruti innehållna fröhvitan
afskiljt sig i förening med humlans garfämne,
och den sålunda renade eller skummade vörten
i stället upptagit humlans aromatiska bäska, då
den klaras genom silning, och efter afkylning
till en viss grad, uti jäsningskärlen blandas med
en behörig qvantitet jäst, och lemnas att mer
eller mindre fullkomligt utjäsa, hvarefter den fylles
på större kärl att fullkomligt klarna och sedan ej
sällan tappas på buteljer. Genom användandet af olika
proportioner af malt, humla och vatten, erhålles, på
detta sätt, egentligen tvenne olika slag
maltdrycker, neml. öl och dricka. Öl kallar man, som
bekant är, det starkare slaget, d. v. s. det som
innehåller största qvantiteten alkohol, samt öfriga i
vattnet lösliga ämnen, neml. oförändradt socker,
malt-extrakt och humle-extrakt; men genom den olika
mängd af dessa ämnen, som det innehåller, är det
till sina egenskaper ganska olika, och får i följd
deraf olika benämningar, såsom porter, Bayerskt,
Engelskt, Skotskt öl, Braunschweiger-mumma, m. fl.,
hvilka dock alla innehålla samma beståndsdelar,
neml. alkohol, socker, malt-extrakt, några salter,
humle-extrakt, kolsyra och vatten, så vida ej
några andra tillsatser vid brygden ägt rum, t. ex.
tallstrunt, för beredning af tallstrunt-öl, o. dyl.
Vid all brygd beror produktens godhet och
hållbarhet ej allenast af mängden och godheten af
det använda maltet och humlan, utan äfven i hög
grad af arbetets behöriga ledning, så t. ex.
beror dess styrka i hög grad af maltets behöriga
urlakning på rosten, hvarvid tillika mycken
försigtighet måste användas för att hindra massan att
öfvergå i ättickjäsning, eller, som det kallas, vrida
sig på rosten, hvarigenom vörten blir sur, en stor
del af sockret förloras, och produkten blir
obehaglig samt föga hållbar. Hållbarheten beror
dessutom af vörtens behöriga kokning, så att
fröhvitan fullkomligt afskiljes, och vörten blir alldeles
klar före afsvalningen, äfvensom af jäsningens
behöriga ledning, hvarvid isynnerhet värmegraden
måste noga observeras; ty varmjäst dricka är
både osmakligt och föga hållbart, då deremot
kalljäst och för öfrigt väl behandladt är både godt
och håller sig länge. Äfven andra drycker än af
malt tillverkas medelst brygd och deribland
isynnerhet mjöd, hvilket brygges af honing, äfvensom
dricka af socker och sirap. Konsten att brygga
öl och mjöd är hos oss urgammal, och troligen
införd af Asarne. Den utöfvas, hvad det förra
beträffar, äfven i landsorterna allmänt i hvarje hus
och endast uti de större städerna har den
öfvergått till ett eget embete, för hvars utöfvande dock
inga läro- eller gesällår erfordras. Den äldsta
författning angående bryggerier synes vara kongl.
bryggeri-ordningen af d. 20 Nov. 1664.
Bryggare, ett uråldrigt embete i vårt land,
åtminstone bekant sedan gilletiderna, då de någon
gång omtalas. Om åtskilliga förordningar rörande
detsamma, se: Lagsamlingen.
Bryggerska målet. Denna s. k. politiska
rättegång, hvilken på sin tid väckte något
uppseende, var visserligen i sig sjelf högst obetydlig,
men bör likväl icke förbigås, såsom i sitt slag
hörande till tidens historia. Sammanhanget
dermed var i korthet följande: Färgaregesällen
Brygger hade, år 1820, angifvit för landshöfdingen på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
