Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brännvin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
brännvinsbränningen blef fri, utan afgift, dock endast
till husbehof; 1762 infördes ånyo
salu-brännvinsbränningen mot konsumtionsaccis, och stränga
föreskrifter utkommo, för att hindra dess
vidsträcktare bedrifvande än hvad tillåtet var; 1773
förbjödos kopparslagarne att förfärdiga nya
brännvinspannor; 1775 sattes det 1747 väckta
förslaget om brännvinsbränningens förvandling till ett
regale i verkställighet och arrendet deraf utbjöds
åt enskildta; men då detta ej lyckades, inrättade man
samma år öfverallt i riket kronobrännerier, som
ställdes under förvaltning af en egen direktion, och
vid hvilka bränningen bedrefs uti ganska stor skala.
Så t. ex. användes vid kronobränneriet vid Gripsholm
ej mindre än 29 pannor, hvardera om 1,200 till
3,000 kannor, så att ända till 76 tunnor säd
kunde dagligen afbrännas, hvartill hörde ett
vattenverk med 6 kopparpumpar, som kunde från sjön
uppumpa 800,000 kannor vatten om dagen, genom
en 20 alnar lång utmed sjöbottnen anlagd trumma.
År 1776 beviljades en allmän försäljningsfrihet af
brännvin för kronans räkning, och från denna
tidpunkt torde man, ej utan skäl, kunna datera
brännvinets blomstringsperiod. Emellertid och oaktadt
alla de ohyggligheter, hvartill kronobrännerierna
gåfvo anledning, lemnade de på långt när ej den
behållning, som påräknades af dem, och hvilken
utgjort hufvudorsaken till deras inrättande,
hvarföre Gustaf III, som uti sina efterlemnade
anteckningar sjelf medger sig härutinnan begått ett
fel (se de Gustavianska papperen, 2:dra delen, sid.
130), redan år 1786 föreslog ständerne, att,
mot en årlig bevillning af 18 tunnor guld, ånyo
frigifva bränningsrättigheten; men då detta
förslag afslogs af adeln och bondeståndet, bedrefs
brännvinsbränningen, oaktadt alla dess så i
moraliskt som ekonomiskt afseende förderfliga följder,
uteslutande af staten, dock ej längre än till 1787,
då husbehofsbränning tilläts mot frivilligt arrende
på 10 år, hvilket förnyades 1798 och fortfor
ända till 1800, då rättigheten att bränna åter
medgafs mot en viss afgift i säd; men
kronobrännerierne fortforo dock ända till 1823, då de
fullkomligt afskaffades, sedan det befunnits att det
dervid tillverkade brännvinet kostade staten nära
tre gånger så mycket, som hvad varan såldes till
af enskildta, oberäknadt de stora förluster, hvilka
ofta drabbade staten genom olyckshändelser,
medelst eldsvådor vid brännerierne, hvarvid oftast
stora lager af spannmål och brännvin uppbrunno
eller försvunno. — Nu mera är
brännvinsbränningen, af hvad tjenligt ämne som helst, under
Januari, Februari, Mars, April, November och
December månader medgifven, på landet för alla
hemman eller hemmansdelar med åsatt mantal,
efter jordeboken, samt bebygda, med serskild åbo
försedde, utjordar eller andra lägenheter, hvilka
deltaga uti ordinarie eller extra ordinarie rotering
eller utgöra vacance-afgift, äfvensom icke
roterade, men med serskild ränta till kronan eller
innehafvaren af dess rätt belagde torplägenheter; i
städerna för den till hvarje stads område hörande
jord, dock ej om icke jordens taxeringsvärde
uppgår till 300 riksdaler, och kan förbud mot
brännvinsbränningen endast föranledas af högst
vigtiga omständigheter. På grund af jordens
eller lägenheternes taxeringsvärde, får bränningen
verkställas med pannor af olika storlek ända till
90 kannors rymd, och får icke, uti något verk
eller å samma egendom begagnas panna, eller
pannor tillsammans, af större rymd. Under
föreskrifna vilkor kunna flere jordägare förena sig om ett
gemensamt bränneri, dock ej med större panna än
nyss nämndt är, men brännvinsbrännings-rättigheten
kan ej till annan man öfverlåtas, utan i
sammanhang med jorden. Anmälan till utöfvande af
brännvinsbränning sker vid mantalsskrifningen,
antingen för hela den tillåtna tiden eller blott en
termin deraf, antingen Januari, Februari och Mars,
eller April, November och December, i
förhållande hvartill afgiften bestämmes sålunda, att den för
1:a klassens redskap, beräknas för hela tiden,
till 3 r:st pr kanna för det qvantum, som anses
kunna afverkas med hvarje panna, under eller till
och med 15 kannors rymd, hvilken afgift ökas
med 1/5 r:st för hvarje öfverskjutande kannerymd
till och med 30 kannor, samt med 3/10 r:st. för
hvarje sådan till och med 90 kannor, så att
afgiften för sådana pannor är 2 sk. för hvar kanna
brännvin, som anses kunna tillverkas dermed,
under den tid för hvilken anmälan till bränningen
skett. För sammansatt redskap upptages afgiften
till 2 sk. pr kanna och tillverkningsqvantiteten
beräknas för 2:a klassen till 1 1/2 gång, 3:e klassen 3
gånger, 4:e klassen 4 1/2 gånger och 5:e klassen 9
gånger så stor som vid första klassen, hvarförutan,
genom användandet af ångapparater, afverkningens
qvantitet inom hvarje klass anses fördubblad.
Sålunda betalas för en 10 kannors panna i 1:a
klassen 2 R:dr 24 sk., med ångapparat 6 R:dr 32 sk.,
i 2:a klassen 3 R:dr 36 sk., med ångapparat 15;
i 3:e klassen 15 R:dr, med ångapparat 75; i 4:e
klassen 39 R:dr 18 sk., med ångapparat 180; i
5:e klassen 180 R:dr, med ångapparat 360. För
90 kannors panna i 1:a klassen 180 R:dr, med
ångapparat 360; i 2:a klassen 270 R:dr, med
ångapparat 540; i 3:e klassen 540, med ångapparat
1,080; i 4:e klassen 810 R:dr, med ångapparat
1,620; i 5:e klassen 1,620 R:dr, med ångapparat
3,240. För enkla pannor under 10 kannor
skattas efter 12 sk. kannrummet, och då endast en
termin af tre månader begagnas till bränningen,
betalas hälften af förenämde afgifter, hvarjemte
redskapen skola, under den tid då den ej lagligen får
begagnas vara behörigen förseglad. Oaktadt de
mångfaldiga vexlingar, som brännvinsbränningen,
enligt hvad af föregående synes, varit underkastad,
och den betydliga beskattningen som hvilar derpå,
har den dock i följd af den enormt ökade
åtgången tilltagit till den grad, att icke någon
näringsgren kan hos oss jemföras dermed; ty då hela
tillverkningen vid våra bergverk (enligt Forssells
statistik) beräknas till 10 millioner R:dr, och af
fabrikerna till 16 mill. R:dr, så uppgår
tillverkningsvärdet af brännvin till minst 30 mill. R:dr (i fall
enl. Montgommerys ganska sannolika kalkyl i ridd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
