Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bur - Bur eller Stabur - Bure, Fale - Bure gille - Bure, Olof, Anders och Jonas samt Sebrozynthius, Nils och Jakob - Bure, Johan Gustaf - Burensköld, Jakob - Burestad - Buresås slott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bur, af Isl. búr, kammare, härledt från bua, bo,
uppebålla sig. Det har sedermera fått flere
bemärkelser. Under medeltiden förstods dermed en
öfverbyggnad till husen, i hvilken qvinnorna
bodde. Dessa burar omtalas ofta i våra folkvisor,
merendels såsom mål för djerfva riddare. — Bur
kallades äfven smärre utbyggnader å hus,
hvarifrån kongl. personer höllo tal till folket, hvilka
tal deraf blefvo kallade Burspråk, en benämning,
som omsider tillades sjelfva burarne. En dylik,
kallad Drottning Christinas burspråk, finnes ännu å
ett hus vid Kornhamnstorget i Stockholm.
Bur eller Stabur kallas Lapparnes visthus, dem
de bygga vid sina sommar- och vintervägar.
Denna hydda, hvarest de förvara sin rehnost, pälsar,
gamla kläder, rehnhår, m. m., hvilar vanligen på
en björk eller hög påle, och består af tätt
sammanflätade björkgrenar, och på sidorna stödd af
tjocka horizontala björkstolpar. Ingången är
tillflätad, och i björken äro inbuggne ett slags
trappsteg, för att komma upp i denna luftiga boning.
Bure, Fale, en anhängare af konung Knut
Erikssons söner. Om honom berättas, att då konung
Sverker Carlsson utsände mördare att undanrödja
företrädarens barn, hvilka då vistades på Elgaràs,
föllo tre af dessa för deras händer; men den
fjerde, prins Erik, räddades af Fale Bure, som bar
bort honom i sina armar. Andra häfdeforskare
hafva likväl erinrat, att prins Erik då var några
och tjugu år gammal, och således ej ett barn som
man tager på armen, samt deremot anfört en
annan berättelse, enligt hvilken Knuts söner
uppreste sig mot Sverker, då det kom till en drabbning
vid Elgarås, omkring år 1205, i hvilken tre af
prinsarne stupat, men Erik flydde till Norrige. Om
denne Fale Bure berättas annars, att han, sedan
Sverker stupat i slaget vid Gestilren, och Erik
uppstigit på thronen, han och den sistnämnde
fått i förläning Medelpad, Jemtland och ett
stycke af Ångermanland, samt tillåtelse att bära en
väpnad arm i skölden, och på hjelmen tvenne
Norrska stridsyxor. Hülphers, i sin beskrifning
öfver Westerbottens län, B. I, sid. 300, anför
följande, af lektorn, magister C. G. Nordin, lemnade
upplysning, angående Fale Bure. ”Hela historien
om Fale Bure och dess slägt”, yttrar Nordin, ”är
vid slutet af 16:de eller början af 17:de
århundradet hopsatt af Joh. Thomæ Bureus, som dermed
ville gifva sig och sine anhörige något anseende;
men förut var hela denna fabel okänd. Jag bör
så mycket mindre vara misstrodd vid denna
berättelse, som jag härstammar af dessa förmente Fale
Bures afkomlingar.”
Bure gille skall hafva legat på en så kallad
klosterholme, 2 1/4 mil från Skellefteå kyrka, vid
Buråns utlopp. Ehuru det af några orätt blifvit
kalladt kloster, har der endast varit ett Bure-gilles
samlingsställe, som blifvit indraget 1554. Uti
Rhyzelii Monasteriologia, s. 72, nämnes Bura
kloster, på en holme i Bura-åminne, såsom anlagdt i
13:de århundradet, under konung Erik Läspes tid,
af Herse Faleson, hvilket hans son Olof säges
fullbordat, och bestod af 12 bröder, utom
abboten, af hvilka Jon Bure skall varit den siste, som
i konung Guslaf I:s tid (då klostret utdömdes)
sändes till Lappmarken, att predika och bygga
kyrkor; men att ”Lapparne förgjort synen”, och han
derföre måste följa klosterbröderne söderut. Han
anföres dock orätt såsom den fjerde ifrån Herse
Bure, emedan dem emellan varit 400 år.
Lemningar efter en källare syntes på holmen år 1601,
ehuru platsen då var öfverväxt af granskog. —
Bure-slägten har fordom haft stora egendomar i
Westerbotten; men i synnerhet i Skellefteå socken hafva
Fale och flere Bureer qvarlemnat minnen af sina
hemvist.
Bure, Olof, Anders och Jonas, söner af
kyrkoherden i Själevad, Engelbertus Olai,
påstodos härstamma från den ofvannämnde Fale Bure,
och adlades på olika tider, men introducerades år
1627. Den förstnämnde var Gustaf Adolfs
lifmedikus, sedermera borgmästare i Stockholm och
slutligen vice president i Åbo hofrätt. Död 1655, i en
ålder af 77 år. — Den andre i ordningen, Anders,
assessor i krigskollegium, öfverste-arkitekt och
general-mathematikus, född 1571, död 1646, har
gjort sig bekant genom de första någorlunda
pålitliga kartor öfver Skandinavien. — Den tredje,
Jonas, arkiv-sekreterare, hvars födelseår är
obekant, men som dog år 1655, har utgifvit stads- och
landslagen (1618), samt genealogiska tabeller öfver
de förnämsta Svenska slägter. — Af Bure-ätten var
äfven biskopen i Strengnäs, Sebrozynthius, hvars
tre söner blefvo professorer i Upsala. Den
jng-ste af dem, Nils, adlades år 1654. Hans son,
Jakob, generallöjtnant och guvernör i Skåne,
upphöjdes i friherrligt stånd, men ätten utgick
med hans son.
Bure, Johan Gustaf, komminister i
Storkyrkan i Stockholm, död derstädes år 1819 i eu
ålder af ungefär 50 år; gjorde sig känd som en
ganska god predikant och erhöll år 1801 Svenska
akademiens andra pris för en afhandling om
upphofvet till menniskoslägtets sanna upplysning.
Burensköld, Jakob, generallöjtnant,
landshöfding, i Östergöthland, förvaltade en tid
öfverståthållare-embelet i Stockholm och var sist
guvernör i Skåne. Född 1655, död 1738. Hade
utmärkt sig under Carl XII:s krig, vid Frauenstadt,
der han blef illa sårad, vid Warschau, hvarest
han tog Paykull tillfånga, och vid Helsingborg, der
han anförde kavalleriets venstra flygel och föll i
Dansk fångenskap, men genast frigafs. Under den
tid han förestod öfverståthållare-embetet i
Stockholm, år 1710, utbröt pesten derstädes. Han
upprättade då ett förslag till stadens styrelse, hvilket
Carl XII från Bender befallte genast skulle sättas
i verket, hvarjemte konungen i ett bref till
senaten, förklarade sitt stora välbehag med Burenskölds
embetsåtgärder. Upphöjd i friherrligt stånd.
Burestad, ett gammalt slott i Skön socken af
Medelpad. Skall varit bebodt af Fale hin Unge.
Kallas år 1398 Birisholm.
Buresås slott. Buresås eller Borgås slott var
beläget norr om Sunsta by i Blomskog, vid östra
ändan af en från Foxen långt utskjutande vik, på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
