Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bäckafors - Bäckböna - Bäcke - Bäckebo - Bäckhammar - Bäckkrasse - Bäfve - Bäfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dels af köpt tackjern. Smidet utskeppas på
Götheborg och Uddevalla. Vid stångjernstillverkningen
begagnas Lancashire smides-methoden, äfvensom
serskild gasvällugn, m. m. Ägare: C. F. Waern.
Bäckböna, bäckgrön (Veronica beccabunga), en
årlig växt, hvilken förekommer allmänt vid diken,
vattenpussar och bäckar. De späda bladen kunna
om våren användas till sallat och grönkål.
Bäcke, annex under Steneby, beläget i Norra Dals
kontrakt af Carlstads stift, 5 3/4 mil S.V. från Åmål;
innefattar 8 5/8 mtl. och har 595 invånare. Dess
areal utgör 14,001 tunnland, hvaraf 3,880 äro
sjöar och kärr. Kyrkan är byggd af sten 1749.
Adr. Åmål.
Bäckebo, annex till Åby, beläget i Norra Möre
kontrakt af Kalmar stift, 3 1/4 mil N.N.V. från
Kalmar. Kyrkan, af träd och oansenlig, skall vara
byggd 1685. År 1822 upplöjdes här vid
Eskilshult i en åker 140 lod silfvermynt från Carl XI:s
tid. Socknen består af 23 mtl. och har 1,944
invånare. Dess areal utgör 39,644 tunnland, hvaraf
1,150 äro kärr och sjöar. Adr. Kalmar.
Bäckhammar, ett jernbruk i Ramnäs socken af
Westmanland, uppbyggdes och privilegierades år
1620. Har 2 härdar och 670 skepp:d privil.
smide; hammarskatt: 6 skepp:d 14 lisp:d, dels af eget,
dels af köpt tackjern. Smidet skeppas på
Stockholm. Ägare: P. R. Tersmedens arfvingar.
Disponent: Frih. W. F. Tersmeden.
Bäckkrasse (Cardamine amara), en mångårig växt,
hvilken förekommer allmänt vid bäckar och kärr,
och hvars späda blad kunna användas såsom sallat.
Bäfve, annex till Uddevalla stadsförsamling,
beläget i norra Elfsyssels kontrakt af Götheborgs stift.
Lane härad af Götheborgs och Bohus län.
Socknen består af 21 1/2 mtl. och har 1,655 invånare.
Dess areal utgör 26,915 tunnland, hvaraf 220 äro
sjöar och kärr.
Bäfver, vanliga bäfvern, bjur (Castor fiber), ett
till däggdjurens andra ordning, gnagare, hörande
djur, af 2 till 2 1/2 fot längd, med kort och tjockt
hufvud, samt trubbig nos, små ögon, korta och
afrundade öron, dolda bland håren, kort och
tjock hals, hvälfd rygg, mycket korta ben,
isynnerhet frambenen, som hafva fem skilda tår,
hvaremot bakbenen hafva mycket långa tår, förenade
medelst simhud, svansen lång oval, närmast
kroppen hårig, för öfrigt platt, täckt med
pergamentsartade fjäll, emellan hvilka korta hår framskjuta,
färgen kastaniebrun, glänsande med gulbruna
bottenhår, varierar mörkare eller ljusare, någon gång,
dock högst sällsynt, helt och hållet hvit eller
svart. Han vistas och trifves bäst i vattenrika och
ödsliga skogstrakter, hos oss isynnerhet i
nordligaste delarne af Dalarne, Herjeådalen, Jemtland,
Westerbotten, Lappland och Finnmarken, samt
ytterst sällsynt i Småland; men har i förra tider
varit utbredd öfver hela riket. Fullkomligt ostörd
lefver den tillsammans i sällskap af ända till 2 à
3 hundrade, och anlägger då konstfulla byggnader
vid stranden af en sjö eller flod, på sanka och
skuggiga ställen, hvarvid vattnet först uppdämmes
medelst en fast damm af 4—5 alnars tjocklek,
sammansatt af trädstammar, jord och grenar. Sjelfva
husen, hvilka nästan alltid äro anlagda på sjelfva
stranden, äro af olika storlek samt innesluta från
ett till och med sex par, till formen runda eller
ovala, hållande ända till 30 fot i omkrets och
10 till 12 fot i höjden, vanligen med tre våningar,
uti hvilka hvarje bäfverpar har sina serskildta
bäddar af torrt gräs. Här flytta de, alltefter
som vattnet stiger eller faller, ur den ena
våningen i den andra, så att de alltid ligga med
kroppen på det torra och med svansen samt
bakbenen i vattnet. Vid dammens anläggning arbetar
hela bäfversällskapet gemensamt. Några fälla
träden på det sätt, att de stå på bakfötterna och
liksom stödja sig på den styfva svansen, samt
gnaga rundtomkring trädet, under det att de med
framfötterna bortplocka spånorna, och på detta
sätt kan en bäfver på ungefär en timmas tid fälla
en asp af ett qvarters diameter. Andra afskära på
samma sätt grenarne, så slätt som det vore gjort
med yxa, och dela stammen i så långa stycken,
som de kunna transportera, hvartill de använda
framfötterna, så väl till lands som i vattnet. På
samma sätt forslas äfven mossa och lera,
hvilken uppgräfves med framfötterna, och vid
sjötransporter begagnas bakfötterna endast till
simningen. I mera befolkade trakter, der bäfvern ej får
vara fullkomligt ostörd af menniskor, uppehåller
han sig uti enstaka jordkulor, gräfda vid
vattenkanten. Han lefver i engifte, parar sig om
vintern och honan framföder i Mars 2 à 3, sällan 4
ungar, som redan efter fyra veckor börja
förtära djurets vanliga födoämnen, hvilka äro bark och
löf af asp och björk samt flera videarter, äfvensom
i nödfall gräs; men al, rönn och hägg äter han
icke. Af födoämnen samlar han under hösten ett
betydligt förråd för vintern, bestående af gröna
grenar af sälg och asp, hvilka nedsänkas djupt
under vattnet, så att de ej kunna infrysa, utan
efter behofvet upphemtas, och om han under
vintern är nödsakad att anskaffa mat, sker detta ofta på
långt afstånd från husen, och om möjligt medelst
gräfningar under snön. — Bäfvern fångas på flera
olika sätt, dels med grofva nät, som utläggas tvärt
öfver en elf eller åmynning, der de pläga gå om
natten; dels hugges han med spjut vid utgången
ur huset, då detta blifvit upptäckt och han med
tillhjelp af stöfvare utdrifves derur; dels utjagas
eller utrökes han ur sina boningshus. På de vägar,
som han begagnar för framskaffandet af sina
byggnadsmaterialen kan han fångas med giller, och i
vattnet med s. k. holkar, ett slags stora råttfällor,
uti hvilka en knippa gröna aspgrenar fästas vid
gallret i ena ändan, i förening med gillerstickan,
så att då bäfvern inkrupit falluckan tillstänger
öppningen, då han qväfves förrän han hinner gnaga
sig ut. Likväl måste man passa på, att ej andra
bäfrar komma dit och sönderskära holken.
Stundom fås han ock i not, samt i ålkistor, och
medelst ljustring vid bloss. Det lyckas icke att
tämja honom, äfven om han fångas såsom liten unge.
Han jagas ifrigt dels för skinnet, som är ett
dyrbart pelsverk, dels ock för håren, hvilka äro af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
