Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bält - Bältare - Bälte - Bälteberga - Bälter, Sven - Bändel Korsnäbb - Bändel um hals - Bära hundhufvudet för någon eller något - Bära klumpen - Bäran eller Bjäran - Bära ut julen - Bärbo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvad ingen vågat ana. Den 5 Febr. gick konung
Carl Gustaf med rytteriet ifrån Fyen, dit hären
tågat d. 30 Jan., öfver till Langeland, hvarvid
vattnet stod en fot högt på isen, och följande
dagen till Laaland, två Svenska mil, hvilken väg
förut aldrig varit begagnad med hästar. Nu fick
fältmarskalken Wrangel befallning, att komma
efter med fotfolket och artilleriet. Tåget gick
vidare öfver Falster och till Seeland, dit Svenska
hären anlände d. 11 och 12 Febr. vid
Wordingborg. Danskarne hade härunder gjort intet
motstånd, ty Nascow på Laaland, som hade 1,600
mans garnison, gaf sig på uppfordran. Hela
förlusten var två kompanier af prinsens af Waldeck
regemente, samt konungens och Franske ministern
Terlons vagnar, hvilka sjönko. Eljest var kölden
så stark, att man med yxa måste sönderhugga
brödet, och på samma sätt hemta dricka och vin
ur kärlen. Freden i Roeskilde blef en följd af
detta tåg, som gifvit ämne till tre episka sånger,
ett på Latin af Danske etatsrådet Luxdorph, samt
tvenne på Svenska, af fru Nordenflycht och grefve
Gyllenborg.
Bältare, ett gammalt under medeltiden ofta
omtaladt embete i Sverige. Det förfärdigade bälten,
och i allmänhet saker af läder.
Bälte. Redan i äldsta urkunder omtalas denna
klädespersedel såsom mycket vanlig, och man
prydde den på det präktigaste. Bältet begynner nu
mer och mer afläggas. Ännu äro likväl
Vingåkers-, Värends- och Blekings-qvinnornas, m. fl.
bälten allmänt bekanta. Märkligt är, att
bälteprydnader, liknande dem som ännu brukas, ofta
träffas i hedniska grafhögar.
Bälteberga, en egendom i Malmöhus län,
Luggude härad och Ottorps socken, nära Wallåkra å,
samt 1 mil från Landskrona och 1 1/2 från
Helsingborg, består af 21 mtl. frälse med en areal af
omkring 4,000 tunnl. Enligt ortens sagor skall
Bälteberga gård vara anlagd af en kämpe, Ottar
Bält, i medlet af 11:te århundradet och dess
belägenhet i Ottorps socken ger stöd åt
trovärdigheten häraf. Denne Bälts graf skall finnas i en
nära gården belägen lund, der han påstås vara
begrafven med rustning och häst. Under kriget
med Danmark hade konung Carl XI här sitt
högqvarter, åren 1676 och 1677 i Dec. och Jan.
månader.
Bälter, Sven, hofpredikant, theol. doktor,
domprost i Wexjö, född år 1713, död 1760, en af
sin tids störste predikanter i Sverige, känd genom
sin postilla och flera theologiska skrifter, bland
andra: Historiska anmärkningar om kyrkoceremonierna.
Han kan med skäl anses såsom pånyttfödaren af
den Svenska andeliga vältaligheten. Det var
särdeles under hans vistande i Upsala, i egenskap af
adjunkt vid domkyrkan, som han verkade
välgörande på hela predikotonen bland en stor del af
presterskapet. Han icke blott skref, utan äfven
talade med värma och hänförelse. Då Adolf
Fredrik, såsom kronprins, hörde honom vid ett
besök i Upsala, blef han så intagen af hans
föredrag, att han genast utnämnde honom till sin ext.
ord. hofpredikant, med 300 daler s:mts lön. B.
åtföljde, i egenskap af legationspredikant,
riksrådet Cedercreutz’ stora beskickning till Ryssland år
1744. Då han der nyårsdagen predikade för
ambassaden, inkom Preussiske ministern i salen. B.,
som ej väntat detta besök, höll likväl genast ett
extemporeradt lyckönskningstal till Preussiska
konungahuset, i anledning af dess nya förbindelse med
det Svenska, och sade en artighet om Ryska
kejsarinnan, hvilken lät uppkalla honom på hofvet,
tackade honom och gaf honom en skänk. En svag
helsa lade honom för tidigt i grafven.
Bändel Korsnäbb, pipkrums (Loxia leucoptera),
en till gångfoglarnes 10:de familj hörande fogel af
6—6 1/4 tums längd, och minst af hela sitt slägte,
med hufvudet, halsen, framryggen och de undre
kroppsdelarne pommeransgula, blandadt med grått,
lifligare på öfre, mattare på undre delarne,
pannan mörkbrun, hakan hvitaktig, rygg och skuldror
mörkbruna, vingarne svarta med två breda hvita
tvärband. Förekommer i mellersta delarne af
riket, ehuru sällsynt. Födoämnena utgöras af
trädfrön, särdeles tall- och granfrö. Boet är ej
funnet i Europa.
Bändel um hals, förekommer i våra gamla
lagar, och var ett straff svarande mot det
nuvarande, att slå i halsjern.
Bära hundhufvudet för någon eller något,
är ett vanligt talesätt, hvarmed man betecknar en
förmodad förtret för någon eller något; eller att
ansvara för andras förseelser.
Bära klumpen. Det var fordom ett straff i
Wexjö skola, att, för gröfre förseelser, bära en
stor klump af masur fästad vid en jernkedja,
hvilken sattes af rektor med hänglås omkring
smalbenet på den felaktige. Kedjan var så lång, att
klumpen kunde beqvämt bäras på armen.
Klumpen bars flere dagar, efter brottets storlek.
Deliqventen nödgades emedlertid bivista skolan och der
sitta med klumpen vid sidan. Om nätterna lät
rektor klumpen aftagas.
Bäran eller Bjäran, ett ondt väsende, hvilket
tros bära till sina dyrkare mjölk, m. m., som den
tagit från andra. Då Bäran utsläppes i sina
ärender, utropas:
På jorden skall du för mig springa;
I Blåkulla skall jag för dig brinna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
