Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl XII - Carl XIII - Carl XIV Johan - Carl XIII, linjeskepp - Carl XIII:s bildstod - Carl XIII:s orden - Carl XIV Johan, linjeskepp - Carl, Gustaf I:s tredje son - Carl, Junker, Carl den Unge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
misstroende och obenägenhet mot all sådan, hvarföre
ständerna, vid deras sammanträde i November,
förklarade honom fullmyndig, såsom orden lydde, i
anseende till dess ”höga förstånd, kongliga dygder
och gåfvor, som vida öfvergingo dess ålder.”
Onekligen röjde ynglingen ett allvar, men tillika en
oböjlighet och egensinnighet, hvilka voro utom
vanligheten. Hans ungdom retade grannarnas
ärelystnad, och vid 18 år fann han sig på en gång
angripen af tre fiender: Danmark, Ryssland och
Polen. Då underrättelsen om fredsbrottet kom till
rådet och man der talade om saken, yttrade
konungen, som föga deltagit i öfverläggningen, det
han föresatt sig, att icke sjelf börja något krig,
men att, om han anfölls, icke heller nedlägga
vapnen, förrän han kufvat sina fiender. Härmed höll
han också ord, och det krig, som begyntes år
1700, räckte sedan oafbrutet under hela hans
lefnad och slöts först år 1720. Carl vann
visserligen härunder många segrar, den första vid
Narva, och den sista vid Holofzin d. 15 Juli 1708,
men riket utarmades, nedsattes från sin höjd till
en fullkomlig politisk obetydlighet, och den
mägtige granne, som Carls fullkomliga obekantskap
med all statskonst tillät uppstiga på sitt eget fall,
föranledde en hvälfning i hela det Europeiska
statssystemet. Med ovanliga egenskaper af ett mod
nästan utan like, af förakt för veklighet och
allmänna menskliga svagheter, med snart sagdt alla en
kristens och en enskild persons dygder: rättvisa,
sanningskärlek, måttlighet, kyskhet, blef han
likväl för sitt folk den förderfligaste regent, genom
följderna af hans krig, hvarpå döden gjorde ett slut
i löpgrafven vid Fredrikshall d. 30 Nov. 1718, då
konungen uppnått endast 36 år. Ensam af
Sveriges konungar dog han oförmäld. (Se vidare:
Humblebäck, Narva, Klissow, Bender, Pruth, Stralsund.)
Carl XIII, Adolf Fredriks andra son, född d. 7
Okt. år 1748, hade, vid sin födelse, ingen utsigt
till thronen, men en prest hade förutspått, att han
icke destomindre skulle en gång komma i
besittning deraf. Detta inträffade äfven. Utnämnd vid
sin döpelse till storamiral, förde han under
1788—1790 årens krig, befälet på flottan, röjde derunder
verkligt mod i slaget vid Hogland och sinne för
sjöyrket; var kanske, utan att veta det,
medelpunkten för de stämplingar, som uppgjordes mot
både hans broder och brorson, blef, efter Gustaf
III:s död, regent och förmyndare för hans son,
från d. 16 Mars 1792 till d. 1 Nov. 1796, och,
efter Gustaf Adolfs afsättning, d. 13 Mars 1809,
riksföreståndare samt d. 6 Juni konung i Sverige.
Genom föreningen med Norrige blef han äfven dess
konung. Afled d. 5 Febr. år 1818, i en ålder af
69 år. Ehuru sjelf utan stora och märkliga
egenskaper, lånade han likväl sitt namn åt stora och
märkliga händelser, hvilka tilldrogo sig under hans
regering.
Carl XIV Johan. Den 26 Jan. 1764 (enligt
andra uppgifter år 1763), föddes i staden Pau i
södra Frankrike, advokaten Bernadottes son, Jean
Baptiste Jules. Vid 16 år ingick han i krigstjenst
såsom soldat, blef först vid 25 års ålder
underofficer, men steg sedan, genom tapperhetsprof och
krigare-insigter, så hastigt i grader, att han år
1804 var marskalk af Frankrike och af Napoleon
upphöjdes till furste af Ponte-Corvo. Genom
Svenska ständernas val på riksdagen i Örebro kallades
han, d. 21 Aug. år 1810, till thronföljare i
Sverige, beträdde för första gängen Sveriges jord d.
20 Okt. s. å. och förklarades d. 5 Nov., då han
höll sitt intåg i Stockholm, för Carl XIII:s
adopterade son, under namn af Carl Johan; intog
genast säte i rådet, förde regeringen under Carl XIII:s
sjukdom från d. 17 Mars 1811 till d. 7 Mars 1812,
anförde nordarméen under kriget i Tyskland år
1813, och Svenska hären under fälttåget i
Norrige år 1814, uppsteg, efter Carl XIII:s död, d. 5
Febr. 1818, på Sveriges och Norriges throner och
kröntes i Stockholm d. 11 Maj, samt i Trondhiem
d. 6 Sept. s. å. På sin födelsedag d. 26 Jan. 1844
angreps konungen af en sjukdom, hvilken slutade
hans dagar d. 8 Mars, i en ålder af 81 eller 82
år, den högsta man med visshet vet att någon
Svensk regent uppnått. Carl Johan är, näst
Gustaf I och Fredrik I, den konung, som längst
innehaft thronen såsom fullmyndig, och den ende,
som under sin lifstid sett den omgifven af fyra
sonsöner.
Carl XIII, linjeskepp om 84 kanoner, är en
utmärkt god seglare. Bilden, det sista arbete som
den utmärkte bildhuggaren J. Törnström
utförde, föreställer segern. På detta fartyg anlände
H. M. drottningen år 1823 till Sverige.
Carl XIII:s bildstod, den fjerde af detta slag
inom hufvudstaden, är bekostad af Carl XIV
Johan. Den är upprest i den förut så kallade
Kungsträdgården, nu mera Carl XIII:s torg, och
aftäcktes d. 5 Nov. 1821. Bildstoden är 6 alnar och 9
tum hög, modellerad af professor Göthe, och
gjuten i Paris af Carboneaux, utaf kanoner tagne från
fienden af Svenska hären. Fotställningen är af
slipad granit, 6 alnar och 12 tum hög, men har
ingen inskrift. Fyra liggande lejon, modellerade
af Fogelberg, omgifva fotställningen.
Carl XIII:s orden, bestämd endast för
frimurare af högsta graden, stiftades af konung Carl
XIII år 1811. Riddarena, hvilkas antal är 30,
bära ordenstecknet i ett rödt band om halsen och,
vid högtidliga ceremonier, en hvit drägt, temligen
liknande tempelherrarnes.
Carl XIV Johan, linjeskepp om 84 kanoner af
samma storlek och byggnad, som skeppet Carl
XIII, har till ornament en af E. Törnström
förfärdigad staty af Carl XIV Johan, hvilken bild
vunnit allmän beundran för sin träffande likhet med
konungen.
Carl, Gustaf I:s tredje son med Margaretha
Leyonhufvud, föddes och dog i Linköping år 1544.
Carl, Junker, äfven kallad Carl den Unge,
son af Ulf Fasi af Folkunga-ätten, och på sin tid,
näst Birger Jarl, den märkvärdigaste man af
denna mägtiga slägt. Han var nog olycklig att
vara Birgers medtäflare både till jarls-värdigheten
och, efter Erik Läspes död, till thronen, men
icke nog stor eller lycklig att vinna företrädet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
