Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Cathedraticum - Cathrine socken - Cathrineberg, kungsgård - Cathrineberg, jernbruk - Cathrineholm, jernbruk - Cathrineholm - Cathrinenäs - Cecilia, Blot-Svens syster - Cecilia, Gustaf I:s moder - Cecilia, Gustaf I:s andra dotter - Cederborgh, Fredrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Cathedraticum kallas en del af biskopslönen i
Lunds stift, och hvilken tillhört densamma från
urminnes tider. Konung Fredrik III anslog den
till akademien i Köpenhamn; men då Skåne
förenades med Sverige, blef den åter anordnad till
biskopslön derstädes.
Cathrine socken. Se: Rönö.
Cathrineberg, en kungsgård, belägen i Låstads
socken af Wadsbo härad och Westergöthland, är
anslagen till löningshemman åt konungens
befallningshafvande i Skaraborgs län. Här föddes den
ryktbare kemie-professorn Torbern Bergman.
Cathrineberg, jernbruk. Se: Ockelboverken.
Cathrineholm, jernbruk, beläget i Skålleruds
socken af Nordals härad och Elfsborgs län; har
2 härdar samt 1,133 skepp:d 6 lisp:d privil.
årligt smide, med köpetackjern. Hammarskatten är
11 skepp:d 6 lisp:d 13 skålp:d. Brukets
tillverkning skeppas på Götheborg. Dess smidesstämpel
är Chm; ägare C. Silfversparre och
medintressenter.
Cathrineholm. Se: Horsnäs.
Cathrinenäs, annex till Frustuna, beläget i Daga
kontrakt af Strengnäs stift, 2 1/2 mil S. från
Mariefred; består af 14 3/4 mtl. och har 325 invånare.
Arealen utgör 4,814 tunnl., hvaraf 1,110 äro
sjöar och kärr. Adr. Södertelge.
Cecilia, Blot-Svens syster, gift med en Jedward
Thordsson, måhända af Bondeslägten, blef moder
åt Erik den Helige.
Cecilia, dotter af riksrådet Måns Carlsson till Eka
och Sigrid Banér, gift med riksrådet Erik
Johansson Wase, blef i detta äktenskap moder till
Gustaf Eriksson, sedermera konung Gustaf I. Efter
Stockholms blodbad blef hon, jemte flera andra
förnäma Svenska fruar samt tvenne af hennes
döttrar, bortförd af Christian till Danmark, der
många af dem omkommo af köld och elak
medfart i det s. k. Blå Tornet i Köpenhamn.
Cecilia, Gustaf I:s andra dotter, född i
Stockholm d. 6 Nov. år 1540, och död i Brüssel år
1627. Hon kallades ”den skönaste af sitt kön”,
och är bekant för flera äfventyr. Då hennes
äldre syster Catharinas bröllop firades om hösten
år 1559, hade hennes svåger, den unge hertig
Johan af Ost-Friesland, gjort sin broder sällskap
till Stockholm och här blifvit bekant med Cecilia.
Deras förtrolighet öfversteg likväl snart
anständighetens gränsor, och i stället att söka en
laglig förmälning, för hvilken inga hinder tyckas
hafva bordt möta, glömde de sig ända derhän, att
de stämde nattliga möten, som snart blefvo kända.
Under de nyförmäldes hemresa qvarstadnade
dessa några dagar i Wadstena, och här
öfverraskades hertig Johan af prins Erik nattetid i
Cecilias sängkammare. Häftig och oförsigtig som
vanligt, gjorde Erik det skandalösa uppträdet
allmänt bekant och skickade hertigen fängslad till
Stockholm. Den gamle konung Gustaf oroades
mycket häröfver, helst som han nu ej kunde
undgå att med strängt alfvar behandla saken, och
man fruktade för de brottsligas lif. Slutligen lät
han likväl, genom anförvandternes bemedling,
blidka sig och hertigen släpptes ur sitt fängelse,
sedan han förut med ed bekräftat Cecilias oskuld.
Han förmälde sig aldrig, men förde ett aktadt lif
och dog älskad och saknad. Icke så den
felaktiga prinsessan. Hon fortsatte det lefnadssätt,
hvartill ofvanbeskrifna händelse var en början.
Hennes skönhet och stora hemgift lockade flera
friare, af hvilka Christoffer, markgrefve af
Baden-Rodenmachern, slutligen blef hennes gemål. Hon blef
honom likväl icke trogen, han icke lycklig och
deras barn lände föräldrarna hvarken till glädje
eller heder. Tredje sonen, Johan Carl, som
blifvit Maltheser-riddare, uppsökte år 1594 i
Antwerpen sin moder, begärde magistratens tillåtelse
att föra henne derifrån, och då hon ej godvilligt
lydde, drog han henne i håret — hvars guldfärg
poeterne förut besjungit — sparkade henne och
vred hennes arm ur led, hvarefter han instängde
henne någonstädes på landet. Man vet ej hvar
hon lefvat under senare åren, endast att hon gjort
det nog länge, för att ångra sig, samt att i
förakt och fattigdom böta för sin lättsinnighet,
ty hon uppnådde 87 års ålder. Efter sin mans död,
år 1575, hade hon öfvergått till katholska läran.
Cederborgh, Fredrik, protokolls-sekreterare,
född på Stjernfors bruk i Lindesbergs bergslag
d. 17 Juni år 1784, död på Dalkarlshytte bruk
d. 19 Jan. år 1835, var en af dessa rikt
begåfvade, på hvilka både natur och lycka slösat sina
bästa skänker, och dem de gifvit medel att gå
nästan hvad väg de ville till äran, men hvilka,
liksom ovissa i valet, just i följd af detta
öfvermått, endast ofullständigt begagna deras skänker.
— Cederborgh, son af förmögna och
aktningsvärda föräldrar, ingick, efter slutade studier, i
konungens kansli, och skulle der troligen kunnat
stiga i värdigheter lika snart och lika högt som
någon annan, om han velat fortgå på
embetsmannabanan, ty han hade redan, vid 26 års ålder,
hunnit till protokolls-sekreteraregraden; men han
afbröt henne redan följande året, och emottog icke
ens den förhöjning i titeln, som vid afskedstagandet
erbjöds honom. Hans fader hade delat hälften af
sin egendom emellan sina begge söner. Fredrik,
den yngre, hade kunnat lefva ett stilla, förnöjdt
lif, i skötet af den natur, han så högt älskade;
men en viss orolighet i lynnet (enligt en
uppgift, obenägenheten för ett föreslaget giftermål)
förde honom tillbaka till Stockholm, der han
anlade ett boktryckeri, en rörelse, som han likväl
hvarken gaf sig ro att sköta eller på hvilken han
skördade någon vinst. Han tröttnade också efter
några års förlopp dervid. År 1816 började han
utgifva tidningen Anmärkaren, hvilken,
besynnerligt nog, blef den källa, hvarur den Svenska
oppositionspressen sedermera flutit, ehuru ingen
kunde vara mindre benägen eller skicklig att
uppträda som oppositionsman, än han. Hans lynne
var nemligen i högsta grad fredligt och
fördragsamt, och ehuru han brann af kärlek till
rättvisa, af hat mot våldet, egennyttan och allt slags
moraliskt ondt, var han likväl alltför mild och
godsint, att kunna gå med stränghet till väga emot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
