Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Charta Sigillata - Chazarer - Chenon, Paschilius Dionysius - Chesnecopherus, Nils
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och aktioner, och afskrifter ur riksarkivet för
vetenskapliga ändamål charteras ej. Å andra sidan
befrias allmogen från charterings-skyldighet för
sina ansökningar till Kongl. Maj:t och derå
erhållna svar, samt för de prestbevis, hvilka gälla lika
med pass. Författningen uppräknar ännu flera
undantag. Den gamla grundsatsen, att den fattige
får njuta sin rätt och bevaka den med en viss
lindring i afgiften är bibehållen; ty allmogen och
gemenskapen vid landthären och flottan njuta en
viss lindring, beräknad i förhållande till det
belopp, som skulle erläggas, i fall lindring ej ägde
rum. Oaktadt alla undantag uppgår likväl statens
inkomst genom stämpladt papper så högt, att den
vid 1840—41 årens riksdag kunde beräknas till
420,000 R:dr årligen, samt uti riksdagsbeslutet d.
24 Maj 1845 till 500,000 R:dr B:ko. — Afgiftens
storlek beror dels på hvilket embetsverk skall
behandla saken, dels på handlingens natur. I förra
afseendet äro de allmänna verken delade i sex
klasser, och derefter en viss taxa bestämd. I
senare fallet äro vissa handlingar belagde med en
bestämd, oföränderlig afgift, andra beskattade i
ett visst förhållande till värdet af den sak,
hvarom de handla. Så t. ex. charteras fullmagter
efter procent af åtföljande löner; certepartier i
proportion till fraktsumman; köpe- och
hyreskontrakter, i mån af egendomens värde eller hyrans
belopp, o. s. v. — Utom den egentliga chartan
utgår, äfven under dess namn, den fordna s. k.
kanzli-gebühren, eller sportlarne för kansliet, hvilka
således, i de fall der de förekomma, bidraga att öka
charta sigillata-afgiften. Kgl. statskontoret i
Stockholm samt konungens befallningshafvande i länen
antaga vissa försäljningsmän, hvilka, likasom de
offentliga myndigheterna sjelfva, äga rätt att
tillhandahålla allmänheten med stämpladt papper.
Uppbörden derför bestrides af statskontoret genom
konungens befallningshafvande. — Försnillning
eller förfalskning af charta sigillata straffas efter
allmän lag.
Chazarer. Arabiska och Byzantinska
skriftställare nämna Chazarerne, en på handel och resor
begifven Arabisk folkstam i Svarta och Kaspiska
hafvens grannskap, såsom isynnerhet de hvilka
befattat sig med handel på norden. Verkligheten af
sådana besök har man velat bevisa derigenom, då
man af de Arabiska mynt, som till stor mängd
fordom blifvit funna, synnerligast i trakten kring
Kalmar, hvilken då utgjorde en vigtig
handelsplats, dragit den sannolika slutsats, att nämnde
orts äldre invånare stått i handelsförbindelse med
de nationer, hos hvilka dessa mynt voro gängse.
Att denna folkstam besökt Sverige torde äfven
bekräftas genom den bekanta Geographia Nubiensis,
sammanskrifven på Arabiska omkring år 1153 af
vår tideräkning; men utgifven i Latinsk
öfversättning i Paris 1619. Uti denna bok förekommer,
P. IV. Clim. VIII, följande för oss märkbara
uppgift: ”Terra Finnmark multa possidet rura,
oppidaque pecudesque; nec ulla reperitur in ea civitas
populosa præter urbem Utense et urbem Calmar.
Ab urbe Calmar occidentem versus ad urbem
Sictun habentur C. C. M. P. et ab eadem Calmar ad
ostium secundi brachii fluminis Cotolo LXXX. M. P.”
&c. Denne skriftställare har således utan tvifvel
fått sina underrättelser antingen af resande
Svenskar, eller troligen af egna resande landsmän, som
besökt norden i handelsärender. Öfver denna
forntida handel och de nationer, af hvilka den
idkades, äga vi en intressant afhandling, uti häftet X
af tidskriften Iduna, af lektor J. Wallman.
Författaren yttrar sid. 321; ”Det bör icke alldeles
förtigas, att man i denna trakt (Emmedalen)
igenfinner åtskilliga benämningar, som förekomma i de
af Chazarerne beherrskade eller ofta besökta
länder. En dryg mil från Emm-än och Högsby,
ligger på en platå eller höjdslält, byn Bokara, hvars
benämning påminner om den berömda staden
Bochara vid Sogd, Samanidernes residens, hvars
belägenhet äfven lärer vara lika, och i hvilken stad
en stor del af de i norden funna kufiska mynt äro
preglade. Sogd är en gren af floden Amu, som
ock kallas Gihon. Emm-åns benämning har med
Amu mycken likhet, ännu märkvärdigare
derigenom, att sistnämnde vattendrag, närmare
Hvetlanda, i Alsheda och Ökna socknar, kallas Gyån.”
Chenon, Paschilius Dionysius, Fransysk
protestant, flyttade, i anseende till
religions-förföljelser, vid slutet af sextonde århundradet till Sverige,
der han bosatte sig i Wermland, och erbjöd sig
att inskaffa flera af sina landsmän till
upphjelpande af den Svenska jernhandteringen, hvilken han
fann ganska ofullkomlig. Anbudet antogs och han
införde en mängd s. k. Valloner, hvilka spriddes
på åtskilliga orter i riket. Han lärer hafva dött
fattig omkring år 1620.
Chesnecopherus, Nils, son af kyrkoherden i
Kumla i Nerike, Laurentius Nicolai, studerade vid
Tyska universiteter, promoverades till magister i
Marburg år 1593, blef professor vid samma
akademi och åtnjöt den äran, att regerande
landtgrefven af Hessen, Moritz, presiderade vid en af
honom utgifven disputation och lyckönskade honom
på Latinsk vers. Han adlades af kejsaren, men
återvände likväl år 1602 till Sverige, der hertig
Carl tog honom i sin tjenst, såsom hofkansler.
Denna utnämning, jemte en gåfva af 1,000 daler,
voro belöningar för en af honom författad skrift
till försvar för Sigismunds afsättning. Han
skickades sedan såsom sändebud dels till Ryssland,
Danmark, Meklenburg och andra Tyska hof, samt
begagnades af Gustaf Adolf såsom
underhandlare mellan honom och enkedrottningen, vid
konungens tilltänkta förmälning med Ebba Brahe. En af
honom utgifven skrift: ”Skäl och bevis, att
Arffurstarne äga rättigheter att befalla Ridderskapet och
Adeln inom sina Furstendömen, att rida under deras
banér”, hvilken ansågs förnärma kronans
rättigheter, ådrog honom likväl onåd hos konungen, hvilken
lät fängsla honom, men han blef frigifven på
enkedrottningens förbön. Detta skedde år 1617. Hans
vidare öden, äfvensom hans födelse- och dödsår
äro obekanta. — Hans yngre broder, Johan, dog
år 1635, i en ålder af 54 år, såsom professor i
Upsala.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
