Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Chlor - Chlorit - Chlorkalk - Chlorsyradt kali - Chlorvätesyra - Chokolad - Chondrodit - Chor - Choraler - Choræus, Michael
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Chlor är en enkel kropp, tillhörande de s. k.
saltbildarne. Den förekommer uti naturen i förening med
åtskilliga ämnen, särdeles med natron uti koksalt,
hvaraf de utgöra litet mera, 60 proc. af vigten. Den
har ej länge varit känd uti fritt tillstånd och
upptäcktes först af vår utmärkte kemist Scheele. I
detta tillstånd är den gasformig, af
genomträngande, qväfvande lukt och gulaktig färg, samt tyngre
än luften, och är vid inandning i större mängd
dödande; genom stark sammantryckning kan den
förvandlas till en gul vätska. Den ansågs länge för
en sammansatt kropp och kallades då efter
hvartannat dephlogiserad saltsyra, syrsatt saltsyra,
saltsyre-superoxidul, och först för omkring 30 år tillbaka
blef dess rätta natur känd. Den är, likasom några
af dess föreningar, utmärkt genom sin egenskap att
förstöra smittämnen och illaluktande utdunstningar,
äfvensom att bleka växtfärger, och detta har
gifvit anledning till dess vidsträckta användande,
särdeles i tekniskt afseende, likväl hufvudsakligen i
förening med vatten eller några andra kroppar.
Såsom smitta-förstörande medel begagnas den deremot
i gasform, under namn af mineralsura rökningar.
Chlorit, ett till silikaterne hörande mineral,
bestående af kiselsyrad talkjord-jernoxidul, samt
kiselsyrad lerjord-jernoxid och talkjordshydrat,
hvilket förekommer grofbladigt, mörkgrönt till
färgen, uti Sala grufva, äfven brunt eller
brungrönt, Brun chlorit, af något olika sammansättning
på samma ställe.
Chlorkalk är en ganska sammansatt kropp, af
chlor, syre och calcium, på olika sätt
förenade, nemligen till chlorkalium och underchlorsyrlig
kalkjord. Den bildar ett hvitt pulver, hvilket till
en betydlig del löses i vatten och äger i hög grad
chlorens blekande och desinfekterande förmåga,
hvarföre den i större qvantiteter användes vid
blekerier, kattunstryckerier och vid smittosamma
farsoter, t. ex. under kolerans härjande. Utom hvad
som tillverkas i riket, hvilket dock ej är
betydligt, införes årligen omkring 15,000 skålp. deraf.
Chlorsyradt kali är en förening af chlor, syre
och kalium, som bildar ett neutralt, kristalliseradt
salt, hvilket isynnerhet användes till beredning af
de s. k. tänd- eller stryk-stickorna, likasom till
de förr begagnade doppstickorna, och i följd hvaraf
ganska betydliga qvantiteter ännu införskrifvas deraf.
Chlorvätesyra, saltsyra, saltspiritus, är en
förening af chlor med väte. Uti fritt tillstånd bildar
den en gasformig kropp, hvilken dock genom stark
sammantryckning blir flytande, äfvensom då den
förenar sig med vatten, hvilket deraf upptager en stor
mängd, och förvandlas till den sura, frätande och
rökande vätska, som i olika grad af renhet och
styrka förekommer i handeln, och användes till en
mängd tekniskt-kemiska ändamål.
Chokolad. För rättigheten att nyttja denna dryck
samt vin, kaffe, the, socker och puder pålade
rikets ständer år 1780 en bevillning, som skulle
med 6 R:dr 32 sk. B:ko erläggas af rikets
högsta embetsmän till och med biskopar och
öfverstar; 3 R:dr 16 sk. B:ko skulle hofpredikanter,
domprostar, professorer och lektorer betala,
hvilken afgift förminskades sedan i proportion efter
hvars och ens rang och inkomst, så att en fattig
handtverkare betalte endast 12 sk. B:ko.
Chondrodit (Brucit macluerit), ett mineral af
silikaternes slägte, som består af kiselsyrad
talkjord med basisk talk-fluorid, och förekommer vid
Åkers kalkbrott uti Södermanland, i korn af
obestämd form, till färgen rödgult, halfgenomskinligt,
hårdt, så att det repar glas, samt vax- eller
glasglänsande.
Chor. Härmed betecknades under medeltiden det
förnämsta rummet i kyrkan, bestämdt för dem som
uppehöllo sången och messan, hvaraf det ock
erhållit sitt namn. Från den öfriga delen af kyrkan,
der allmänheten befann sig, var det oftast afstängdt
genom ett galler af jern eller träd, till och med
genom en sträckmur, särdeles i klosterkyrkorna,
såsom i Skokloster inom Upland, der sträckmuren
qvarstod ända till 1600-talet. Genom denna
afstängsel ledde gemenligen en dörr, i gamla lagar
kallad sanghusdörr, hvarigenom således endast
prester och koralister fingo ingå. Invid en sådan dörr,
i Films kyrka i Upland (äfvensom i Vendel), finnes
på sjelfva muren följande inskrift bibehållen sedan
medeltiden:
Rustice, Buck, Quis, te, tulit huc,
Est locus illorum, qui cantant, non aliorum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
