Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Civil-ingeniörer - Civil-statens pensions-inrättning - Claestorp - Clara församling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
läroverk anslogo rikets ständer år 1845 en summa
af 6,000 R:dr B:ko årligen.
Civil-statens pensions-inrättning. Redan år
1756, då arméens pensions-kassa stiftades,
uppstod fråga om en dylik inrättning för rikets
civile embetsmanna-stater. Ärendet förehades vid
flere riksdagar, och rikets ständer vidtogo åtgärder
till dess befrämjande. Förslag till reglementen
utarbetades; men verkställigheten mötte ständiga
hinder. År 1770 tillades derföre civile embets-
och tjenstemän rättighet, att, vid 70 års ålder,
taga afsked med bibehållande af hela lönen,
hvilken rättighet närmare bestämdes 1778. —
Egentliga upphofvet till denna pensions-inrättning
härleder sig från kongl. kungörelsen d. 29 Juni 1798,
hvarigenom, till en grundläggning i framtiden af
en mera fullständig pensions-inrättning för
civilstaten, dels anslogs en från statsmedlen årligen
utgående summa af 10,000 R:dr, till pensioner åt
sådana embets- och tjenstemän, hvilka, innan de
uppnått 70 års ålder, nödgades för sjuklighet
taga afsked, dels ock, att alla de besparingar, som
kunde uppkomma, borde begagnas till förökande af
pensionerna. I Juni månad 1803 tillsattes en
kommitté, för att utarbeta en plan till denna
pensions-inrättning; men kommittéens åtgärder inskränkte
sig till infordrande af åtskilliga förberedande
upplysningar, och först år 1821, då afl. presidenten
och statsrådet grefve G. F. Wirsén inträdde
såsom ordförande, bragtes denna angelägenhet till
slut, så att planen kunde föreläggas 1823 års
ständer, hvilka anslogo åt denna inrättning årliga
statsbidrag, hvarefter Kongl. Maj:t, sedan en
enke-och pupill-kassa blifvit med inrättningen förenad,
d. 15 Nov. 1826, lät utfärda reglementen för
pensions-inrättningen samt enke- och pupill-kassan.
— Pensions-inrättningens grundfond är bildad af
de besparingar, hvilka uppkommit från och med
år 1802 å 1798 års pensions-anslag för sjukliga
tjenstemän. Då denna fond öfverlemnades år 1825
till inrättningen, utgjorde den 264,676 R:dr. Vid
emottagandet häraf ikläddes inrättningen den
förbindelse, att ansvara för pensioneringen af de å
fonden redan anvista, eller i behörig ordning
anvisande pensioner. Ständerna hade jemväl
anslagit dels 15,000 R:dr, såsom centonal-ersättning,
dels ock den lönbesparing och begrafningshjelp,
som förut tillfallit statsverket vid tjenstledigheter,
och dessutom förordnades, att den på civil-staten
belöpande andel af sjunde hufvudtitelns
pensionsanslag för militära och civila embets- och
tjenstemän enkor och barn skulle, med ett bestämdt
årligt belopp af 10,000 R:dr, från och med 1827
utgå till civil-statens allmänna enke- och
pupillkassa, hvilken deremot, från samma tid, skulle
öfvertaga den pensionerings-skyldighet, som
dittills ålegat statsverket. Emellertid förkofrade sig
den nya inrättningen med den framgång, att
pensioneringen redan från och med 1830 kunde taga
sin början. Pensions-inrättningens behållning vid
slutet af år 1842 var 1,155,673 R:dr. Med
inberäkning af årligt statsanslag, 40,000 R:dr,
utgjorde inkomsterna nämnde år 122,371 R:dr.
Utgifterna uppgingo till 84,972 R:dr, hvaraf
pensioner till ett belopp af 73,346 R:dr. —
Civil-statens enskilda enke- och pupill-fond hade i
behållning 192,110 R:dr; dess inkomster uppgingo till
44,707 R:dr, utgifterna till 40,587 R:dr,
hvaribland 40,376 i pensioner. — Allmänna enke- och
pupill-fondens behållning utgjorde 4,507 R:dr,
inkomsterna 20,345 R:dr och utgifterna 23,007 R:dr,
hvilken summa var pensionsbelopp.
Pensions-tagarnes antal i Stockholm voro: å delägarnes fond 32,
med ett understöd af 12,658 R:dr; å enskilda
enke- och pupill-fonden 134, med pensioner till
belopp af 18,191 R:dr, samt å allmänna enke- och
pupill-fonden 336, med underhåll af 14,041 R:dr.
Claestorp, en egendom i östra Wingåkers
socken, nära kyrkan, 6 5/8 mil från Nyköping. Dess
fordna namn var Lasstorp, och ägdes då af
majoren Knut Uggla. Claestorp jemle de
underliggande säterierna Fosstorp, Bodaholm och Götheboda
köptes sedermera af riksrådet grefve N.
Stromberg, efter hvars död egendomen tillträddes af
riksrådet grefve Claes Stromberg, gift med en
grefvinna Lewenhaupt. Sedan han utlöst sina
medarfvingar, gjorde han Claestorp till fideikomiss år
1782, till förmån för en grefve Lewenhaupt.
Egendomen är en af de bäst bebyggda i orten, har ett
bibliothek af 4 till 5,000 band, en stor trädgård
af omkring 3 till 4 tunnlands vidd, med stort
orangeri af sten. Denna egendom, med underliggande
säterier och hemman, af hvilka en del ligga i
stora Malms socken, består af 22 1/2 förmedlade
mantal, 50 torp och Krämbols
stångjerns-manufakturverk, jemte mjölqvarnar, sågar, tegelbruk
och kalkbrott.
Clara församling i Stockholm hörde, före
reformationen, under Jakobs församling; men
skiljdes sedan derifrån, då Clara fick en egen kyrka.
Konung Johan III tog vård om kyrkobyggnaden,
hvilken lärer hafva börjat år 1572. Den torde
dock ej hafva blifvit vidare fullbordad, än att
kyrkan kunde begagnas; ty först år 1647 fick
den sitt koppartak, hvartill drottning Christina
bidrog med 600 daler s. m. Clara församling
omfattade i början större delen af Norrmalm; men
år 1643 delades malmen så, att allt som låg öster
om Brunkeberg skulle tillhöra Jakobs, samt allt
på vestra sidan Clara församling, dit följaktligen
äfven räknades Kungsholms och Adolf Fredriks
församlingar. — Församlingens folkmängd utgör nu
omkring 10,000 personer. Kyrkan, som hade ett
ganska högt, spetsigt torn, förstördes af den
eldsvåda, som d. 8 Juni 1751 härjade en stor del af
Norrmalm. Tornet nedföll och bidrog ännu mera
att sprida elden, hvilken brann ned i grafvarna.
Kyrkoherdebostället, skolan och det nyss färdiga
fattighuset undergingo samma öde. Genom
allmänt understöd och frivilliga gåfvor kunde likväl
kyrkans återuppbyggande företagas redan 14
dagar efter branden, och fortsattes med den drift,
att hon redan påskdagen år 1753 kunde invigas ånyo.
Tornet blef likväl icke uppfördt, enligt Hårlemans
ritning. Orgelverket blef färdigt år 1761, och
altaret, sådant det nu är, år 1790. — Ibland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
