Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Clara församling - Clara kloster - Clara sjö - Classon, Johan - Claudius eller Claus - Clauduntur - Claviger - Clements kyrka, S:t - Clemet Skrifvare, eller Finske Clemet - Clerck, Carl - Clerck, Hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
egenheter inom församlingen har man anmärkt, att
klockaren Olof Pedersson Osenii enka sedermera gifte
sig med icke mindre än fem äkta män, hvilka
hvar efter annan blefvo den förstnämndes
efterträdare i sysslan.
Clara kloster i Stockholm har varit beläget på
Norrmalm, der Clara kyrka nu står. Det
stiftades år 1282 af konnng Magnus Ladulås, som med
egen hand lade grundsten till byggnaden. På
klostrets invigningsdag gaf konungen till detsamma sin
dotter, den sjuåriga Richissa, hvilken sedermera
blef abbedissa derstädes. Klostret fick med tiden
mycken egendom, och var i välstånd ända till
medlet af 1400-talet, då en häftig vådeld lade
detsamma i aska. Påföljande oroliga tider
gjorde, att det sedermera aldrig kom till välmagt,
ehuru man anhöll om undsättning för detsamma,
både hos erkebiskopen i Upsala och påfven.
Abbedissan Anna Reinholdsdotters bekanta förräderi,
men framför allt reduktionen 1527 vållade
klosterinrättningens slutliga indragning. Abbedissan, med
flere nunnor, uppehöllo sig likväl länge derefter i
Franciskaner-klostret. Ännu år 1573 lefde i
hospitalet vid Danviken Edelina, som kallade sig
Abbedissa för de renlifvis jungfrur; troligen den sista
Svenska nunnan.
Clara sjö. Så kallas den vik af Mälaren, som
sträcker sig emellan Kungsholmens och Clara
församlingars stränder till det smala sund, hvilket
går fram till Carlberg. Denna sjö har småningom
börjat uppgrundas, och de derifrån uppstigande
ångorna ansetts skadliga för stadens helsotillstånd,
hvarföre en fyllning deraf länge varit i fråga,
och en plan föreslagen till en hamnskoning och
tomternas utvidgande. Arbeten äro redan
företagna för ändamålet.
Classon, Johan, grosshandlare i Stockholm, har
skrifvit åtskilligt om Svenska handeln, såsom:
”Jemnförelse emellan brukshandteringen och
trädhandelns nytta för Sverige” — ”Tal om Svenska
handelns omskiften”, m. fl. Död 1790.
Claudius eller Claus, född Dansk och
Dominikaner-munk i Skenninge, var en ifrig katholik,
hvilken, då han fick höra talas om Luthers
reformation, reste till Wittenberg med föresats, att
disputera omkull kättaren. Då han här några
gånger hört Luther, blef han likväl så betagen af det
sanningens ord, som flödade från dess läppar, att
han bortlade munkkåpan, öfvergick sjelf till den
nya läran och återvände till Sverige att der
förkunna henne. Såsom praktiskt bevis på sin tro,
gifte han sig med en nunna i Skenninge. Gustaf I
belönade hans nit år 1550 med uppdraget, att
förvalta en del af biskopens i Linköping åligganden,
hvarföre han också blifvit räknad bland stiftets
biskopar, ehuru han egentligen aldrig tillträdde
embetet, utan tvertom år 1558 blygsamt åtnöjde
sig med kyrkoherde-beställningen i Söderköping.
Här afled han år 1567, troligen i hög ålder,
just vid den tid då Danskarne härjade i trakten
och uppbrände staden Söderköping d. 1 December.
Följande dagen begrofs kyrkoherden, och sägnen
berättar, att hans lik bars till grafven endast af
qvinnor, emedan alla karlar gripit till flykten.
Clauduntur. Så kallades, enligt Ödmann,
fordom af lärjungarne i Wexjö den rätt, som af dem
sjelfva tillagades utaf korngrynsgröt, på det sätt,
att då gröten uppkom varm till gossarne, lade en
hvar en sked smör i den heta gröten, hvilken
sedan med trädskedarne omrördes, till dess en hvit
fragga uppkom på ytan, då smöret sades
klaudera sig med gröten. Denna rätt ansågs som en
läckerhet.
Claviger. Professor Ödmann berättar, att under
hans vistande i Wexjö skola hade alltid en af
gossarne titel af claviger, jemte det åliggande, att
förvara skolans ris inom ett skåp i förstugan, samt
att, för hvarje timma, då lärarne ingingo i sina
klasser, följa dem med ett skolris, och vid
lektionens slut återhemta och inläsa risen. Med
denna syssla följde äfven skyldigheten för claviger, att
hålla bön för hela skolan. Dessa böner messades
såsom i en kyrka. Embetet var ambulatoriskt och
ombyttes hvarje lördag; men har sedermera
blifvit i afseende på risbärandet inskränkt och för
öfrigt uppdraget dels åt notarius scholæ, dels åt s. k.
kuster (custoder).
Clements kyrka, S:t. Bland de sexton kyrkor,
hvilka fordom utgjorde Wisby stads prydnader,
var Clements-kyrkan, med sitt spetsiga torn, en af
de prydligaste. Kyrkan var byggd af tälgsten; men
dörrar, fönster och portaler voro af polerad
marmor. Sagan berättar, att i detta torn suttit
tvenne ”karbunklar” (ädla stenar), hvilka vid eldsljus
om natten lyst för de sjöfarande; men flere af
Wisby kyrkor vilja tillegna sig denna förmån.
Kyrkan helgades åt martyren S:t Clemens, den
tredje biskopen i Rom, hvilken af kejsar
Trajanus blef bunden om halsen och vid ett ankare
nedkastad i hafvet, år 101 eft. Kristi Födelse. Den 23
Nov. firades fordom till minne af S:t Clemens,
och kallades Clements messa.
Clemet Skrifvare, eller Finske Clemet,
blef år 1542 slottsfogde på Nyslott och öfver dess
län, hvilket han förestod ännu år 1547.
Clerck, Carl, kommissarie i Stockholm, född
1710, död 1765. Utgaf 1747 Icones insect.
rarior., Svenska spindlar, med kol. pl. 1757, Tal om
insekter 1764, m. fl. arbeten.
Clerck, Hans, härstammade från en Skottsk ätt,
hvilken inkom i riket år 1607, med Hans’ farfar,
kapitenen William Clerck. Dennes äldste son,
amiralen Hans Clerck, hade tvenne söner, af hvilka
den yngre, Lorentz, dog år 1720 såsom
generalmajor och landshöfding i Österbotten. Den
äldre, Hans, hvarom här är fråga, var född i
Stockholm d. 3 Juni 1639, åtföljde, vid 22 års
ålder, såsom hofjunkare, riksrådet Abraham Brahe
på dess beskickning till England och qvarstannade
derstädes, för att fortsätta sina studier i Oxford, och
begaf sig, för att fullända dem, sedermera till
Leyden, samt gick i tjenst på Holländska
örlogsflottan, der han i 8 år, under amiral Tromps och
andre sjöhjeltars befäl, deltog i de flesta
förefallande drabbningar. Hemkommen till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
