Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Columbus - Commemoratio Episcoporum Upsaliensium - Commemoratio omnium animarum - Condonations-bref - Connoissement - Conradsfors - Constantia - Copitinda - Cora och Alonzo - Cordier de Bonneville, Louis Jos. Anger - Cornelius - Corporis Christi (dies) - Corund - Coyet - Coyet, Peter Julius - Coyet, Wilhelm Julius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utgifvit åtskilliga både Latinska och Svenska
poetiska skrifter. — Hans broder, Samuel, är likväl
den märkvärdigaste. Såsom kanslist i
antiqvitets-kollegium, kom han i närmare beröring med sin
förman, Stjernhjelm, af hvars anda han ärft en
omisskännelig flägt. Han gjorde en resa, med
tvenne unga herrar Réenstjerna, genom flera
Europeiska länder, från hvilken han, efter en femårig
bortovaro, återkom, men sjuknade och dog i Juli
månad år 1679, endast 37 år gammal. Han var
på sin tid Sveriges störste skald, författare af
Bibliske Verld, Tre Heerdvisser, Målro eller Romål,
Ächtenskaps Priis, åtskilliga psalmer, m. fl. Hans
Tyska verser hafva ett afgjordt företräde framför
de Svenska, hvilket lätt förklaras af språkets
större utbildning.
Commemoratio Episcoporum
Upsaliensium utmärker, i Latinska bref och handlingar från
medeltiden, d. 12 Juli.
Commemoratio omnium animarum, så
benämndes under medeltiden d. 2 Nov.
Condonations-bref. På några få ställen å
landet äro pastors-tjensterna, genom kongl. så
kallade condonations-bref, på grund af visade särdeles
tjenster, förunnade vissa slägter.
Connoissement, är skeppares förbindelse å det
gods, som blifvit lastadt i fartyget. Skepparen
underskrifver trenne lika lydande, och behåller ett
till rättelse for märkrullans författande samt
verificerande.
Conradsfors, jernbruk i Östmarks socken af
Frykdals härad i Wermlands län. Förstördes år 1844
så fullkomligt af en öfversvämning, att husen
omkullstörtade och bortfördes flera hundrade alnar,
och knappt lemnade grunden orörd. Rikets
ständer beviljade år 1845 ett lån af 30,000 R:dr B:ko
till brukets uppbyggande, och redan på nyåret
1846 var det åter färdigt och i full gång. Det
har 2 härdar och 1,000 skepp:d priv. årligt
smide, af köpetackjern, hvilket smide skeppas på
Götheborg. Hammarskatten är 10 skepp:d. Ett
betydligt spiksmide har blifvit härstädes idkadt vid
flere hamrar. Smidesstämpeln visar VIVI med en
krona öfver. Ägare är C. B. Fitinghoff.
Constantia, Sigismunds andra gemål och syster
till den första, Anna, således likasom hon dotter
till erkehertig Carl af Österrike. Hon var född
år 1588, lörmäldes vid 17 års ålder år 1605,
och dog d. 10 Juli 1631. Sigismund hade, vid
sin förmälning med henne, redan förlorat
Sveriges thron, på hvilken hon således aldrig uppsteg.
— Namnet Constantia förekommer redan förut
i Sveriges konungalängd, såsom namnet på Erik
XIV:s yngsta oäkta dotter med Agda Persdotter.
Hon gifte sig med en furstlig kammarjunkare,
Henrik Frankelin, herre till Odenfors,
Bocksjöholm och Sjöbacka, och lärer hafva uppnått en
ganska hög ålder, emedan hon lefde som enka
ännu år 1645, då redan 80 år gammal.
Copitinda. Biskötseln var under medeltiden i
synnerligt flor inom Sverige. En större
förbrukning både af mjöd och vax, föranledde densamma.
De andlige ansågo denna näringsgren icke böra
lemnas obeskattad, åtminstone påbjödo de öfver
hela Skara stift en tionde af bi, hvilken kallades
Copitinda.
Cora och Alonzo var den första opera,
hvarmed det af Gustaf III uppbyggda operahuset vid
Gustaf Adolfs torg i Stockholm invigdes år 1782.
Cordier de Bonneville, Louis Jos. Anger,
lärare i Franska språket vid krigs-akademien på
Carlberg. Målade landskap i olja och gouache.
Har äfven upptäckt sättet att göra
gouachemålningen varaktigare, eller indélébile, såsom han
kallade det. Graverade i aqvatinta-manér. Född
i Frankrike 1770, död 1836.
Cornelius, en Svensk målare, som lärer hafva
dött i början af 1800-talet, och om hvilken
något vidare icke är bekant.
Corporis Christi (dies) kallades af munkarne
andra thorsdagen efter pingst, på gammal Svenska:
Helga Lekamadag.
Corund, ett mineral af slägtet aluminater, hvilket
består nästan helt och hållet af ren lerjord, med
tillfällig inblandning af litet kiselsyra och jernoxid,
samt förekommer dels kornigt, gråaktigt, dels
kristalliseradt och grågulaktigt, grön- eller rödaktigt
insprängdt uti tät jernglans, som deraf har en
alldeles ovanlig, smergelartad hårdhet. Finnes uti
Gellivare malmberg i Lappland.
Coyet. Denna ätt härstammar från Brabant och
dess stamfader här i Sverige, Gilles Coyet,
invecklad i Guensernes företag, måste fly till
Frankrike, hvarifrån han kom till Sverige. Han blef
här konungens guldsmed, sedan myntmästare och
dog i Moskwa år 1634, såsom Rysk styckgjutare.
Hans son,
Coyet, Peter Julius, ingick i
kommerse-kollegium, användes i diplomatiska värf, och
skickades, år 1654, såsom sändebud till England, der
han åtnjöt den för Svenskar ovanliga utmärkelsen,
att af Cromwell dubbas till riddare af
Strumpebands-orden. Han följde sedan Carl Gustaf på
dess Polska och Danska fälttåg, och begagnades
ofta af konungen såsom djupt bevandrad i
ministeriella och politiska ärender. Var underhandlare
vid afslutandet af Roeskildska freden, sändes
såsom envoyé till Haag, blef år 1666 kansli-råd
och afled d. 1 Mars 1677 i England, der han då
var en af Svenske ministrarne. Är egentligen den
märkligaste mannen af hela slägten.
Coyet, Wilhelm Julius, den föregåendes son,
åtföljde sin far på beskickningen till Holland, blef
lagman i Skåne och Blekinge, vice-president i
Wismarska tribunalet och slutligen hofkansler. Hade
inseende öfver ransakningarne om trollväsendet,
och afslöt, jemte tvenne kongl. råd, år 1707, en
allians med Mecklenburg-Schwerin. Man har af
honom en berättelse om det bekanta trollhornet
och pipan på Ljungby, hvilken egendom han ärft
efter sin far. Född 1647, död 1709. Hans söner
Gustaf Wilhelm, Sten och Johan
Fredrik beträdde krigare-banan. Den förstnämnde,
Gustaf Wilhelm, var major vid norra
Skånska kavalleriet, då han år 1710 deltog i slaget
vid Helsingborg och blef der sårad; befordrades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
