Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Coyet, Wilhelm Julius - Crælius, Carl Magnus - Creutz - Creutz, Lorentz - Creutz, Lorentz - Creutz, Johan - Creutz, Johan - Creutz, Gustaf Filip
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sedan till generalmajor och blef en af ministrarne
vid freds-kongressen på Åland. Reste år 1721
öfver till Helsingör och inlät sig med Danske
amtmannen Juel i en sammangaddning, hvilken hade
till föremål att skilja Norrige från Danmark och
öfverlemna det åt hertigen af Holstein. Anslaget
upptäcktes, Juel blef halshuggen och C. dömd till
lifstids fängelse på Munkholmen vid Trondhiem.
Han kom likväl icke dit, utan dog på Köpenhamns
kastell år 1730, i en ålder af 52 år. — Sten
var kapiten-löjtnant, då han, efter slaget vid
Pultava, blef Rysk krigsfånge och qvarhölls intill
fredsslutet. Återkommen tog han afsked med
öfverstelöjtnants titel; men hans krigiska förtjenster
och hans missöden voro likväl ej förgätna och han
belönades år 1748 med Svärds-orden, af hvilken
han blef en bland de förste riddarne. — En af
kanslirådets efterkommande, Henrik Gideon,
biträdde Ehrensvärd vid Sveaborgs fästningsbyggnad,
der ett detascheradt verk till hans ära af den store
byggmästaren kallades Caponieren Coyet. Hans son
är den ännu lefvande vice-amiralen och K. af S. O.
med St. K. Carl Fredrik Coyet, född d. 30
Dec. 1768.
Crælius, Carl Magnus, en utmärkt sånglärare,
hvilken i början af innevarande århundrade, utsändes
på allmän bekostnad till Italien, att der inhemta
den Italienska methoden, den han, efter sin
återkomst år 1810, först införde i Sverige. Ganska
många elever, både vid theatern och i allmänna
lifvet, hvaribland hofsångaren och sångläraren vid
kongl. theatern, J. Berg, hafva utgått från hans
skola. Han afled år 1842 i en ålder af 70 år.
Creutz. Af denna från Finland härstammande slägt,
hvilken skänkt Sverige flere utmärkte män, äro
följande ätteläggar de märkligaste:
Creutz, Lorentz, riksråd, landshöfding i Åbo
och Björneborgs län, sedan han förut tjenstgjort
i bergskollegium, en gammal, redlig, sträng och
alfvarsam man, som Carl XI:s regering fick det
besynnerliga infallet, att, år 1676, kalla från de
civila värf, vid hvilka han var uppammad, för att
taga befälet öfver flottan, den han ej förstod att
föra. Häraf blef också följden hvad den måste
blifva. Creutz gjorde sin skyldighet så mycket
han förmådde, och berättar, i bref till sina barn,
huru dåligt han var betjent af sina underlydande,
att han sjelf icke var vuxen silt befäl, samt att
han således ernade taga afsked, så snart han
kunde råka konungen. Detta beslut hann han likväl
icke verkställa; ty i slaget vid Öland den 1 Juli
1676 mot Danska och Holländska flottorna,
förgicks hans skepp, Stora Kronan, genom en
oskicklig vändning, hvarvid vattnet inträngde genom
styckegluggarna och elden, som vid samma
tillfälle fattat i krutkammaren, sprängde skeppet i
luften, tillika med dess 800 man starka besättning.
Han var jemte sine bröder upphöjd i friherrligt
stånd.
Creutz, Lorentz, hans son, född på Sarwilax
den 31 Mars år 1646, blef, efter en utländsk
resa, kammarherre och marskalk vid en beskickning
till Polen, sedermera landshöfding i Westerbotten
och derefter i Åbo län, hvilket embete han
bibehöll, ehuru utnämnd till vice-president i
bergskollegium. Död d. 7 Febr. 1698, med namn om en
rättvis, skicklig och välsinnad embetsman. Hans
broder
Creutz, Johan, deltog som volontär på
Engelska flottan i åtskilliga dess sjödrabbningar mot
den Holländska, tjente vid kavalleriet under Carl
XI:s krig, blef sedan lagman i Karelen, derefter
landshöfding i Nylands och Tavastehus län,
landtmarskalk vid den korta riksdagen i Stockholm år
1714, slutligen år 1719 riksråd, president i Åbo
hofrätt och grefve. En kunnig och nitisk
embetsman, död 1726 i en ålder af 75 år.
Creutz, Johan, syskonbarn till de tvenne
sistnämnde, landshöfding i Östergöthland, riksråd,
född 1676, död 1742. Dalin har öfver honom
skrifvit ett äreminne på vers.
Creutz, Gustaf Filip, den mest utmärkte af
denna ätt, son till majoren grefve Carl Creutz,
föddes i Finland år 1729 och uppfostrades af sin
morbroder, friherre Wrede. År 1731 inträdde
han i kansliet och tjenstgjorde både der och såsom
kavaljer hos hertig Fredrik Adolf. Under denna
tid, till år 1763, egnade han sig isynnerhet åt
vitterheten, utgaf, tillika med grefve Gyllenborg,
samlingar af poemer under namnet: Våra försök och
Vitterhetsarbeten, samt dessutom Atis och Camilla,
det förnämsta af hans verk, och ett af de yppersta,
som prydt den Svenska skaldekonsten. Det andas
en mild, elegisk natur, en varm känsla och en
idyllisk inbillningskraft, och vore ensamt nog att
göra sin författares namn odödligt. År 1763,
således vid endast 34 års ålder, utnämndes han till
minister i Spanien, hvilken utnämning hade sin
egenhet icke blott genom diplomatens ungdom,
utan ännu mera deraf, att det då rådande partiet
icke gillade hans politiska grundsatser. Men
öfvertygelsen om hans snille och karaktersvärde var
så allmän, att sjelfva detta annars oförlåtliga
fel förbisågs. C. stannade ej länge qvar i
Spanien, der föga var att uträtta, utan flyttades år
1766 till Frankrike, der han fann sin rätta plats.
Utmärkt ej blott som diplomat, utan äfven som
lärd, vitter, hemmastadd i flera vetenskaper, vän
och djup kännare af konsterna, samt utrustad med
gåfvor för umgängeslifvet, ovanliga i sjelfva den
fina bildningens medelpunkt Paris, har Sverige
aldrig ägt en minister, som värdigare representerat
det, än i denne man, hvars lysande egenskaper
hvilade på grunden af det mest redbara förstånd
och det ädlaste hjerta. En sådan erfordrades i
dessa tider, ej blott för att bibehålla vänskapen
mellan de båda bestående regeringarna, utan
äfven för att förbereda understöd och gillande åt
de planer till en förändring, som åsyftades af
thronföljaren, och, sedan detta skett, att skaffa
Sverige det understöd och fördelar det behöfde,
för att kunna uppträda med någon kraft och
sjelfständighet i det Europeiska statsförbundet, hvari
det så länge varit en förbisedd och ringa aktad
medlem. C. qvarblef här till år 1783, då han,
efter att hafva afslutat med Franklin en traktat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
