Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dalarö - Dalberg, Nils - Dalbosjön - Dalby
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jakter och båtar, genom södra Stäket. Vid Dalarön
finnes ett tullkontor, der de skepp skola besigtigas,
som denna väg segla till och från Stockholm, jemte
postkontor, inrättadt 1770. Inloppet är 10 till
12 famnar djupt. Hamnen är god och omgifves
på begge sidor af små trädhns. Åboerne äro till
det mesta lotsar och idka äfven fiske, isynnerhet
af strömming. En del bo på en liten midt emot
belägen holme, kallad Jutholmen. Orten är
omgifven af kala berg och torra backar. Dalarö
beslår af 3 3/4 mtl. och har 628 invånare. Dess
areal utgör, jemte Tyresö, 20,481 tunnl., hvaraf
1,100 äro sjöar och kärr. Längre i söder, 1/4 mil
härifrån, ligger Dalarö-skans, på en liten
holme vid hafvet och segelleden till Stockholm.
Den är befästad med ett torn, och trånga
omkringstrykande linjer af sten; har ett hus,
hvaruti är kommendantsrum och kyrka för garnisonen,
samt corps de garde serskildt, och stenbarack
utom skansen, hvilken är ganska gammal och anlagd
då Sandhamns med flere inlopp ännu voro okände.
Skansen tjenar nu till intet annat, än att, under
krigstider, skydda handelsfartyg. Der ligger en
liten fördelning af Svea artilleri. I skären finnas
hvita och spräckliga agater, samt åtskilliga slags
marmor-arter.
Dalberg, Nils, en utmärkt läkare, var född i
Linköping d. 1 April 1736 och dog i
Stockholm d. 3 Jan. 1820. Såsom husläkare hos
riksrådet grefve Axel Fersen, blef han af denne,
år 1768, rekommenderad till lifmedikus hos d. v.
kronprinsen, hvars förtroende han vann och
bibehöll, isynnerhet genom förslaget att låta på
honom verkställa en koppympning, för att ej
afhållas från bivistandet af riksdagen i Norrköping, i
hvilken stad elakartade koppor voro gängse. Detta
förslag vann kronprinsens bifall, ehuru drottningen
med all magt sökte motverka det. Företaget
kröntes af den bästa framgång. Han belönades
derföre af ständerna med en gåfva af 4,000 daler s.
m. D. begagnade sitt inflytande till upphjelpande
af det mycket försummade medicinalverket. Han
bibehöll sin plats hos Gustaf äfven såsom konung,
följde honom på hans resor, skötte honom
isynnerhet under hans sjukdom i Dammgarten och fick
tillsynen öfver kronprinsen Gustaf Adolfs fysiska
uppfostran, hvilken han besörjde efter en egen
method. Under sin tjenstebefattning blef likväl
D., som var af ett lättretligt, småaktigt, fåfängt
och hämdfullt sinnelag, stött med konungen, man
vet ej rätt af hvad anledning, kanske för det
Gustaf ej nog väl upptog hans inblandning i andra
än medicinska ärender, och begärde sitt afsked,
hvilket han omsider erhöll år 1781. Dervid fick
han bergsråds-fullmagt, med tjenstledighet och
bibehållande af lifmedici-lönen, samt en förut
erhållen pension, jemte förläning af Rådmansö
kungsgård mot ett obetydligt arrende. Men äfven dessa
utomordentliga ynnestprof förmådde ej utplåna D:s
hätskhet, och i sina anteckningar afmålade han
konungen och hofvet med de mörkaste färger.
Fruktan, att hemsökas af hans sons vrede, i fall
dessa skrifter upptäcktes, förmådde honom
likväl att uppbränna större delen af dem.
Tillkallad af Gustafs förtroende i sista stunderna af
hans lefnad, natten emellan d. 28 och 29 Mars,
såg han monarkens slut nalkas och icke blott
sade honom detta, utan hade äfven den hårdheten
att låta honom förstå, det en oskicklig behandling
vore lika mycket orsak härtill som sjelfva såret.
Isynnerhet skulle, efter D:s tanke, en citronglace,
hvilken Akrell föreskrifvit, verkat förderfligt. D.
har utgifvit ett par skrifter i
vetenskaps-akademiens handlingar, af hvilken akademi han var
ledamot. På sena ålderdomen, vid 80 år, erhöll
han afsked från bergsråds-embetet och blef K. af
W. O. Det af Gustaf III erbjudna adelsbrefvet
hade han undanbedt sig.
Dalbosjön kallas den sydvestra delen af Wenern.
Är från den egentliga Wenern skild genom
Wermlandsnäset, Lurö skärgård och Kållandsö. Dess
längd är 8 och bredd 4 mil. Sitt namn har den
af Dalsland, hvilket utgör dess vestliga gräns.
Dalby, annex till Hellestad, beläget i Torna
kontrakt af Lunds stift, 1 mil O.S.O. från Lund.
Socknen är den folkrikaste, den största och äfven
märkvärdigaste i pastoratet och består af Dalby
och Sjöstorps byar, samt en del af Önneslöfs
by, i äldre tider troligen anslagen till
understöd för munkarne och församlingens kyrka.
Ehuru denna socken fordom varit moderförsamling
och haft många märkliga omvexlingar, äro dock
dess olika öden nästan höljde i mörker. Dalby
fordna tillstånd lärer blifvit mycket förändradt
isynnerhet år 1452, då Carl VIII Knutsson
härjade Skåne, brände Lund och hela trakten
deromkring. Konungen låg vid detta tillfälle en natt i
Uppåkra, och hade ernadt bränna Malmö; men fick
veta att allmoge samlat sig i Dalby, skyndade dit
och gjorde ett häftigt anfall, så att 200 personer
blefvo på platsen och 2,000 fångne. De andre
sluppo undan med löfte om skatt och gisslan. — Dalby
församlings märkvärdiga kyrka ligger i sydvestra
kanten af Dalbys stora by. Denna kyrka lär
vara anlagd omkring 1065, af Danske konungen Sven,
hvilken samma år förordnade en Eginus till
biskop i Dalby och en Henrik i Lund, emellan
hvilka stiftet delades så, att Eginus erhöll
Blekinge och södra delen af Skåne, Henrik deremot
norra delen af sistnämnde provins tillika med
Halland. Biskopsstolen i Dalby blef likväl icke
gammal, emedan Henrik i Lund afsattes för sin
straffbara lefnad, samt dog under ett rus, hvarefter
Eginus flyttades dit från Dalby, och blef, såsom en
berömd man, herre öfver hela stiftet, hvilket sedan
längre tid lydde under Danmark. Dalby kyrka
kallades fordom Helig Kors Kyrka; men om hon i
anseende till detta namn haft vid östra ändan
någon korsbyggnad, såsom Lunds domkyrka, vet man
ej med fullkomlig säkerhet. Det säkra är, att hon
varit dubbelt så lång som nu, samt att dertill
ännu synas tydliga spår. Sjelfva kyrktornet är 42
alnar högt, med 3:ne loftafsatser. I nordöstra
hörnet af kyrkan, emellan altaret och predikstolen, står
en ganska märkvärdig dopfunt, 1 3/4 aln hög och
1 aln 10 tum i diameter upptill, rund, till formen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
