Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Degebergs landtbruks-institut - De Geer - De Geer, Louis (1587—1652) - De Geer, Louis (1622—1695) - De Geer, Otto Wilhelm - De Geer, Carl - De Geer, Emanuel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
icke mer än som oundvikligen är nödvändigt, for
att bibringa eleverna rediga begrepp i åkerbrukets
grunder. Kursen är beräknad att genomgås på 2
år. Rättare-lärlingarnes lärokurs kan anses som
en gradpassering vid landtbruket. De undervisas
hufvudsakligen i åkerbruks-redskapens
förfärdigande, deras begagnande, utförandet af
åkerbruksarbeten, åkerjordens uppmätande samt skrifva och
räkna. Med fri-eleverne samt alla de betalande,
hvilka önska att från inrättningen erhålla
kunskapsbetyg, hålles årligen offentlig examen, äfvensom
med lärlingarne. Sedan inrättningens början
hafva, enligt landshöfdinge-embetets senaste
femårsberättelse, derstädes blifvit undervisade 125
lärlingar, af hvilka omkring hälften nu äro jordägare.
Antalet af rättare-lärlingar uppgå till 117. Under
de senaste 5 åren har elevernes antal utgjort 79
och lärlingarnes 84. Särdeles de sistnämnde äro
af godsägare begärligt sökte och efterfrågade.
De Geer. Denna i Sveriges både politiska och
industriella historia namnkunniga slägt härstammar
från Nederländerna, hvarifrån den, likasom många
andra, afflyttade, dertill föranledd af
religions-förföljelser. En af ättens förfäder hade till den grad
utmärkt sig inom Frankrikes härar, att dess
konung tillät honom att bära i sitt vapen dess tre
liljor, med valspråk: non sans cause. Till denna
slägt hörde en rik och ansedd köpman och
bruksägare, Louis Lambertsson De Geer. Då
han icke ansåg sig säker i sin hembygd Maastricht,
flydde han hemligt derifrån, jemte alla de sina,
gömd på en torfskuta, och kom lyckligt till
Rotterdam. Hans son,
De Geer, Louis, född i Lüttich, d. 17 Nov.
1587, flyttade år 1615 till Amsterdam, der han
upprättade ett stort handelshus, och hvarifrån han
kom i gemenskap äfven med Svenska kronan.
Hans ombud härstädes var Welam Gillisson De
Besche. Denne väckte De Geers håg att bosätta
sig i Sverige, hvars malmstreck, skogar och
vattenfall erbjödo flera tillfällen till anläggning af
jernbruk, än Brabant. De Geer började då, att
i De Besches namn, arrendera Finspång, hvilket
han uppbyggde och lät inrätta det kanongjuteri,
som ännu drifves derstädes. Louis besökte ofta
Sverige; men fortfor att hafva sin egentliga
bostad i Amsterdam. Han hade flera gånger
försträckt kronan penningar, samt derföre, år 1643,
erhållit Löfsta, Österby och Gimo bruk. Detta
förmådde honom till ett ännu vidsträcktare
företag, hvarigenom han, så mycket en enskild
någonsin kan det, inverkade på statshändelserna och
hela landets ställning. Han utrustade nemligen på egen
bekostnad en flotta, hvilken bestod, enligt vissa
uppgifter, af 21, enligt andra, af 30 fartyg,
hvarmed han, år 1644, förstärkte den Svenska och
jemte henne vann d. 16 Okt. s. å. den stora
sjösegern vid Laaland, hvarigenom freden i
Brömsebro påskyndades. Liqviden för denna utrustning
väckte likväl några tvister med kronan, emedan
kostnadsräkningen, hvilken steg till 2 miljoner,
ansågs alldeles för dryg, och ehuru De Geer
erbjöd sig att efterskänka hälften, påstås det
likväl, att han icke ens erhöll denna hälft, utan
endast några gods, till ett värde af ungefär 50,000
R:dr. Hans och hans efterkommandes kärlek för
Sverige svalnade likväl icke genom denna
otacksamhet. Tvertom utvidgade han der sina
besittningar, isynnerhet genom anläggandet af jernbruk,
vid hvilka han införde det s. k. vallon-smidet.
Han dog i Amsterdam d. 19 Juli 1652. Han hade
blifvit adlad härstädes redan år 1641. Hans son
De Geer, Louis, var den som egentligen
bosatte sig i Sverige och derstädes fortplantade
ätten. Han blef år 1645 öfverste för ett af honom
värfvadt regemente. Då Carl XI:s krig med
Danmark utbröt, uppsatte han på egen bekostnad ett
kurassier-regeinente af 800 man, hvarmed han
infann sig vid mönstringen på Eneby slätt, utanför
Norrköping. Konungen yttrade vid deras åsyn:
”Ser ni, detta är den Holländske Ludvig, med sitt
Svenska hjerta”; men tillade, vänd till De Geer:
”den här truppen lärer väl komma att kosta oss
dyrt.” De Geer svarade då, det han anhöll att
deraf få göra konungen en skänk. Regementet
begagnades sedan i Danska kriget; men De Geer,
som önskat få föra det mot fienden, blef istället
utnämnd till assessor i bergs-kollegium. Född
d. 24 Juni 1622, död d. 22 Dec. 1695. Ätten
delades sedan i 2:ne grenar, den till Löfsta och
den till Finspång, hvarförutan några skrefvo sig
till Tervik i Finland, andra till Godegård, o. s. v.
De Geer, Otto Wilhelm, till Tervik, född
1710, död 1769, gick helt ung i krigstjenst och
bivistade Österrikarnes fälttåg vid Rhen, såsom
adjutant hos prins Maximilian af Hessen, gjorde
fälttågen i Finland 1741—1743, befordrades till
öfverstelöjtnant vid Dal-regementet och blef år
1757 landshöfding i Kymenegårds län och
Karelen. År 1765 inkallades han i riksrådet och blef
K. af S. O.
De Geer, Carl, född på Finspång d. 10 Febr.
1720, gick en annan väg till namnkunnighet, än
den hans ätt i allmänhet beträdt: vetenskapernas.
Redan som ung röjde han en särdeles håg för
naturhistorien, och har deruti utgifvit flera skrifter
och afhandlingar, isynnerhet sitt stora verk:
Mémoires pour servir a l’histoire des Insectes, 7
delar, hvartill han sjelf ritat figurerna. Han
samlade dessutom ett betydligt naturalie-kabinett,
hvilket han skänkte, jemte ett dyrbart mikroskop,
till vetenskaps-akademien, hvars ledamot han var.
Redan som yngling öfvertog han sjelf
förvaltningen af sina vidlyftiga egendomar, och förestod
dem med en drift, en insigt och ett
ordningssinne, hvilket inverkade högst fördelaktigt ej blott
på hans egen ställning, utan äfven på
bruksrörelsen i allmänhet, genom de rön han anställde och
de företag han genomdref. Utan att ingå i
statens tjenst, blef han likväl icke utan de
hedersbevisningar denna tilldelar förtjente medborgare.
Han upphöjdes till hofmarskalk, friherre och K.
med St. K. af W. O. vid dennas stiftelse år 1772.
Han afled d. 8 Mars 1778. Hans son
De Geer, Emanuel, till Frötuna, egnade sig
åt diplomatiska värf och blef envoyé i Haag. År
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
