Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Delsbo - Delwig, Henrik von - Demirbasch eller Jernhufvudet - Demoiselle-slända - Demokrati - Demotika - Den giriges plåga är länge lefva - Den häst, som mesta hafran drar, får minst deraf - Den kommer ock fram, som oxarne drifver, eller, den sakta far, kommer ock till herberget - Dennewitz - Den som ger så han tigger, skall man slå så han ligger - Den som griper ålen i stjerten, han håller honom icke fast - Den som vill hafva kärnan, måste först bita upp nöten, eller intet vinnes utan möda - Den trätan, mitt och ditt, har skildt mången ifrån sitt - Departement
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
honom och begärde hans pels, emedan han ju
äfven vore erkebiskopens nästa. Gossen fick ej
pelsen; men S. löste den med penningar. —
Socknen består af 122 4/5 mtl. och har 3,730 invånare.
Dess areala vidd uppgår till 89,008 tunnl., af
hvilka 16,200 äro sjöar och kärr. Adr. Hudiksvall.
Delwig, Henrik von, född i Lifland, gjorde
först tjenst vid Polska konungens lifgarde, kom
sedan i Holländsk, så i Fransysk tjenst, och
slutligen år 1655 i Svensk, såsom öfverstlöjtnant,
bivistade Carl Gustafs fälttåg i Polen och
Danmark, och blef illa sårad vid stormningen af
Köpenhamn, natten emellan d. 10 och 11 Febr. 1659.
Befordrades sedan till öfverkommendant i Bremen
och Verden, samt general-löjtnant; men tog
afsked år 1676, blef öfverkommendant i Hamburg
och general-löjtnant i Holländsk tjenst. Född 1620,
död i Hamburg år 1696. — Den Svenska
friherrliga ätten Delwig härstammar ej från honom, utan
från Behrend Wilhelm von Delwig,
hvilken förut varit i Fransysk tjenst och fick afsked år
1723, då han återvände till sitt fädernesland Lifland.
Demirbasch eller Jernhufvudet var det namn
Janitscharerne gåfvo Carl XII, i anseende till hans
oböjliga sinne och utomordentliga mod.
Demoiselle-slända (Agrion), ett till ordningen
sländor hörande insektslägte, med lång och smal
kropp, transversalt hufvud, äggformiga, mycket
utstående, vidt åtskilda ögon, sittande på sidorna,
långt cylindriskt, mycket smalt underlif,
medelmåttigt och lika stora glasartade fint och tätt
nätådriga i hvila bakåtböjda och vertikalt långs
underlifvet hopslagna vingar, medelmåttiga fötter och
ofullkomlig förvandling. Finnes allmänt vid alla
vatten och lefver af andra vatten-insekter; flyger
särdeles behagligt och är utmärkt genom sin smärta
kroppsform, lysande yta, vackra ögon och vingar,
hvilket gifvit anledning till benämningen.
Larverne äro långa och mycket smala, samt lefva
i vattnet. Pupporna likna larverne; men hafva
vingfodral på sidorna. Hos oss förekomma
tvenne arter, nemligen: Flicksländan (A. puella), af
något mindre än 2 tums längd och 2 1/4 tums
vingbredd, till kroppsfårgen omvexlande, men
vanligen ofvan grön eller ljusblå, dragande i grönt,
med ljusa klara ofläckade vingar, hvilka
hafva blott en mörk punkt framför spetsen.
Förekommer öfverallt vid bäckar, rännilar och stora
stilla vatten. — Jungfrusländan (A. eller Libellula
virgo), af 2 tums längd och 2 1/4 tums vingbredd,
glänsande inetallgrön, med dragning i blått,
hannens vingar berlinerblå, eller hvita med svarta och
blå tvärbälten; honans sotbruna, med en hvit punkt
vid spetsen. Förekommer på samma ställen, som
näst föregående.
Demokrati, är den regeringsform, enligt
hvilken högsta magten hvilar i folkets händer. Den
är absolut eller ren, om samtlige statsborgarne
äro i besittning af den lagstiftande, lagskipande
och exekutiva magten; eller representativ om i
deras ställe väljas representanter.
Demotika, ett Turkiskt lustslott i grannskapet
af Adrianopel, hvilket blifvit i Svenska historien
bekant genom Carl XII:s vistande der efter
Kalabaliken.
Den giriges plåga är länge lefva, med
detta ordspråk betecknas att ju längre den girige
lefver, ju mera plågas han af begär efter
rikedom.
Den häst, som mesta hafran drar, får
minst deraf. Ett gammalt Svenskt ordspråk,
som betecknar att tjenaren icke får det han för
sin husbonde förvärfvar, ehuru han har största
mödan dervid.
Den kommer ock fram, som oxarne
drifver, eller, den sakta far, kommer ock
till herberget, är ett gammalt Svenskt
ordspråk.
Dennewitz, slaget vid, stod d. 6 Sept. år 1813,
mellan den förenade norra Tyska hären under
kronprinsens af Sverige, Carl Johans, befäl, och
den Fransyska under Ney, hvilken sistnämnde blef
slagen med en förlust af 24,000 man i döde,
sårade och fångne. Svenska artilleriet, under
Cardell, utmärkte sig särdeles härvid.
Den som ger så han tigger, skall man
slå så han ligger, ett ordspråk, hvarmed
betecknas, att den som bortskänker utöfver sina
tillgångar, ej förtjenar medlidande.
Den som griper ålen i stjerten, han
håller honom icke fast, med detta gamla
Svenska ordspråk betecknas, att den man vill hafva
fast, måste rigtigt angripas.
Den som vill hafva kärnan, måste först
bita upp nöten, eller intet vinnes utan
möda; ett gammalt ordspråk.
Den trätan, mitt och ditt, har skildt
mången ifrån sitt, ett gammalt ordspråk, hvarmed
förstås: mycken rättegång är en trappa till armod.
Departement betyder en saks fördelning
emellan flere, eller en viss afdelning inom en större
krets af föremål. I den Svenska
statsförvaltningen betecknar detta namn de serskildta
fördelningarne af riksärenderna i och för deras
föredragning. Statsråds-departementerne äro sju, utrikes-,
justitie-, civil-, finans-, landtförsvars-, sjöförsvars-
samt ecklesiastik-departementet. I spetsen för
hvart och ett befinner sig en statsrådets ledamot.
Indelningen i departementer antogs år 1840, i
stället för de gamla stats-expeditionerna. Dessa
voro blott fyra. De tre departementer som
tillkommit, äro utrikes- och justitie-departementen,
hvarjemte den gamla krigs-expeditionen blifvit
delad i tvenne departementer, för landt- och
serskildt för sjöförsvaret. En annan skillnad ligger
i departementemes större oberoende, då
stats-expeditionerne alltid betraktades blott såsom delar
af det s. k. kansliet. Departementernes namn
antyder i allmänhet deras verksamhet. Den
närmare fördelningen af ärenderna är öfverlemnad åt
konungens godtfinnande. Befordringsärender
tillhöra alla departementerne, hvart och ett för de
embeten, som ligga inom dess omkrets. Till sin
beskaffenhet äro de ej styrande, utan blott
beredande verk och expeditioner för regeringsbesluten; till
formen äro de ej kollegier, utan byråkratiska verk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
