Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Djur - Djur - Djura - Djurberg, Daniel - Djurberg, Daniel - Djurclou, Nils - Djurfång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
detta och genom upphemtande af födoämnen, likasom
för att fortplanta sitt slägte. För dessa
egenskaper äro djuren försedda med muskler, nerver, ntun
och tarmkanal, hvilka saknas hos de öfriga
organiska varelserna eller växterne, och hvarigenom de
således bestämdt skilja sig från dessa. Denna
skillnad är isynnerhet stor emellan de högst utbildade
djur- och växtfamiljerne, hos hvilka ytterligare
tillkommer, att den fullkomligaste djurformen i det
yttre alltid har motsvarande delar på ömse
sidor om sin axis, d. v. s. är symetrisk, då
deremot den fullkomligaste växtformen är den hvars
omkrets bildar en cirkel-periferi omkring sin
medelpunkt, kransformig. Hos de lägre djuren och
växterna äro dock dessa skillnader föga i ögonen
fallande, och många af dem stå hvarandra så nära,
att man endast med stor svårighet kan bestämdt
afgöra till hvilketdera slaget de skola räknas,
hvarjemte några äro så införlifvade med
oorganiska ämnen, att de fullkomligt sluta sig till
mineralrikets alster. Så finna vi t. ex. hos några,
lithophytorne, mineralet förenadt med djuret, hos
andra, sertularierne, djuret förenadt med växten,
och ännu andra, såsom koraller, hafva
mineralets massa, växtens form och djurets rörelse. Hos
några fullkomligare växter uppkomma visserligen
egna rörelser, t. ex. hos mimoserne, hvilka
sammandraga sina blad då de vidröras; men dessa äro
alltid följder af en yttre retning, och hos några af
de lägsta vattenväxterna märkas vissa tider, utan
någon yttre orsak, svaga oscillerade rörelser; men
dessa synas icke hafva något bestämdt ändamål,
hvilket alltid är händelsen med djurens, och kunna
således icke, såsom dessa, härröra af något eget
medvetande eller vilja, som uteslutande tillhör
djuret, och hos de högre af dessa yttrar sig såsom
instinkt och förnuft. Dessa förmögenheter stå uti
ett direkt förhållande till den mer eller mindre
fullkomliga kroppsbyggnaden, och är derföre
äfven så olika, som denna, hvilken dock alltid låter
hänföra sig till fyra grundtyper, som gifvit
anledning till hela djurrikets indelning uti fyra större
afdelningar, nemligen: ryggrads- eller vertebrerade
djur, blötdjur, leddjur och stråldjur. Se dessa ord.
Djur, utländska, få ej visas i landsorterna, utan
att deras ägare äro försedde med Kongl. Maj:ts
serskildta nådiga tillstånd dertill.
Djura kapellförsamling, är annex till Leksand och
belägen i Leksands kontrakt af Westerås stift, 4
mil V. från Falun, samt har 888 invånare. Dess
areal och hemmantal äro inbegripne i
modersocknens, samt der upptagne. Adr. Gagnef.
Djurberg, Daniel, född i Söderhamn den 5
April 1659, en högst berömvärd lärare, en
upprigtig kristen, och en medborgare, hvilken af allt
hjerta älskade sitt fädernesland. År 1677 kom
han till Upsala akademi och studerade theologi, samt
njöt derstädes undervisning af samtidens ypperste
män. Då konung Carl XI 1688 beslutat att anslå
ett stipendium för sex ynglingar, hvilka skulle
utrikes fullkomna sig i theologien, befanns Djurberg,
som år 1685 tagit den filosofiska graden,
sjelfskrifven till denna ynnest. Han vistades sedan vid
flere af Tysklands universiteter och honom erbjöds
i Wittenberg doktorsgraden i theologien, hvilken
han likväl ej antog; emedan han först ville vara
en lärare i församlingen och hafva gjort den
någon tjenst, innan han ville bära dess utmärkande
prydnader. Uti Prag, der han med missnöje
varseblef den påfviska gudstjenstens vidskepelser under
fastan och påskhelgen, disputerade han derom
offentligt med Jesuiter och munkar. Han vinnlade
sig grundligen äfven om den Rabbinska lärdomen,
och underhjelptes deruti af en lärd Israelit samt
af pfaltzgrefven Christian August, en i denna
lärdomsgren förfaren herre. Djurberg besökte
sedermera England, Holland och Danmark, samt
återkom 1692 till fäderneslandet; blef några dagar
derefter theol. adjunkt i Upsala; befordrades 1694
till kyrkoherde och kontraktsprost, och nämndes
1698 till theol. professor, och 1705 till theol.
doktor. År 1724 blef han prim. theol. professor
och domprost i Upsala, hvilket embete han
förestod till sin död, d. 10 April 1736.
Djurberg, Daniel, rektor vid Clara skola i
Stockholm, från 1782 till 1820, är känd såsom
Sveriges flitigaste geograf, hvilkens läroböcker i
geografien voro, under ett halft århundrade,
införlifvade med ungdomens undervisning och nästan de
enda som begagnades i skolorna. Man har hos
dem tadlat bristande vetenskaplighet och ett
misslyckadt sträfvande efter originalitet. Död d. 2
Okt. 1834, i den höga åldern af 90 år.
Djurclou, Nils, son till postkamreraren och
riddarhus-fiskalen Johansson, upptogs af en
slägting i Amsterdam, gick i Engelsk krigstjenst, dels
i landthären, dels vid flottan, och slutligen i Svensk,
hvari han deltog uti stormningen af Köpenhamn;
blef konungens drabant och tjente sig efter hand
upp till öfverste för Kalmar regemente. Bland
hans krigsbragder anmärkes, att han, såsom major,
anförde infanteriets venstra flygel i träffningen på
Warschower-fältet på Rügen. År 1677 fick han
befälet öfver fregatten Carlshamn. Han var med
vid den olyckliga strandningen på Bornholm, der
öfver 1,000 personer drunknade af de från Pomern
öfverförda Svenska trupperna, och de räddade
fördes fångne till Danmark. Hans sista bedrift var,
att han, såsom chef för sitt regemente, deltog i
landstigningen på Seeland år 1700. Han erhöll
afsked år 1701 och dog år 1714 i en ålder af
73 år.
Djurfång. Rättigheten att fälla vilda djur har
i Sverige aldrig varit föremål för så grymma
jagtlagar, som i de länder, der en mägtig feodal-adel
strängt straffade en hvar, som gjorde intrång i
jagtens nöje. Vår lagstiftning till jagtens skydd
har afsett trenne ändamål: äganderätten till
villebrådet, rofdjurs utrotande och en viss
inskränkning i förföljandet af oskadliga djur. I det
första afseendet hyllar vår jagtstadga den grundsats,
att hvar och en är herre på sin mark samt att
jagträtten således åtföljer jorden; i det andra
afseendet har man föreskrifvit s. k. skallgång och
skottpenningar; i det tredje gifves en viss tid af
året, då jagten är förbjuden. Förut fanns en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
