Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Djurfång - Djurgatan - Djurgårdar - Djurgården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mängd stadganden härom, hvilka ersattes genom
en ny jagtstadga, utfärdad den 13 April 1808.
Föreskrifterna så väl om skallgång emot rofdjur, som
förbud emot jagt på ädelt villebråd en viss tid af
året, äro öfver tvåhundrade år gamla. Begge
omtalas såsom allmänt bekanta uti den instruktion,
som utfärdades 1638 för en riksjägmästare,
hvilken skulle hafva under sin uppsigt så väl jagten
som skogarne. Den förra var den tiden icke
erkänd för hvar mans rättighet. Jagtstadgan af år
1647 icke blott fridlyser elg, hjort och rådjur
öfver hela riket, utan talar äfven om ett privilegium
erforderligt för fogeljagt i allmänhet, samt
tillerkänner ridderskapet och adeln, såsom en egen
förmån, rättigheten att jaga ej blott på egna ägor,
utan äfven der adelsmannen blott är delägare,
äfvensom på härads-allmänningarne. Denna förmån
var äfven uttryckligen beviljad i
ståndsprivilegierna, dem adeln betingade sig år 1617. Den
oprivilegierade jordägaren hade dock, enligt denna
förordning, rättighet att med snaror fånga fogel;
men detta blef honom förbjudet genom den nya
jagtstadgan af år 1664. Straffen för olofligt
djurfång voro såsom för annan tjufnad. Serskildta
strängare förordningar saknades likväl icke, såsom
då konung Carl XI, år 1686, ålade flere års
fästningsfängelse för olofligt djurfång på Omberget.
Enligt den ofvannämnda 1808 års jagtstadgan är
nu jagträttigheten oskiljaktig från jordens
besittning; men deremot äger ingen rätt, att, utan
tillstånd, jaga å annans mark, eller förfölja jagadt
djur från egna inpå andras ägor. Straff för
sådan oloflig jagt består i böter, hvilka ökas i
händelse jagten ägt rum under förbjuden tid. Denna
sträcker sig från d. 15 Mars till d. 1 Aug. utom
för rapphöns och elg, hvilka under största delen
af året äro förbjudna att jagas. Elgen får fällas
blott emellan d. 1 Aug. och d. 30 Nov. Detta
stadgades år 1836, sedan förut all elgjagt varit
förbjuden. Detta förbud hade blifvit utfärdadt 1825
för en tid af tio år och då tiden var tilländalupen,
stadgades i alla fall denna inskränkning. Den
förbjudna tiden gäller dock endast de djur, som
serskildt äro fridlyste, nemligen högdjuren elg,
kronhjort, dofhjort, rådjur, ren och svan, samt
tjäder, orre, hjerpe, rapphöns, snöripa och gräsand.
Oloflig jagt å kronans ägor kan öfverklagas af
hvem som helst, och åklagaren tager halfva
böterna. Å enskildt jord har ägaren åklagarerätt.
Se för öfrigt artiklarne: Jägeri-stat, Skallgång.
Djurgatan. En väg på Gottland, från Sanda till
Klinte. Den bär detta namn efter en munklegend,
hvilken förtäljer, att tre män, hvilka år 1411 gått
ut på jagt påsknatten och icke velat komma till
kyrkan i ottesången, blifvit förvandlade i stenar,
tillika med sina hundar och jagtredskap.
Djurgårdar äro enkom afstängda större eller
mindre trakter, bestämda till att uppföda
åtskilliga djurarter, särdeles af hjortslägtet, hvilka der
lefva såsom i det vilda tillståndet, men likväl äro
tillgängliga så väl för jagt, som för en viss grad
af omvårdnad, medelst tilldelandet af födoämnen
o. d. För att hindra så väl villebrådets afvikande,
som ock för att freda det för angrepp af rofdjur,
anläggas de antingen på någon större fruktbar ö,
der hafvet icke fryser, eller ock förses de med en
hög och stark inhägnad. Marken inom djurgården bör
vara omvexlande med buskar, grof skog, löfskog,
slätter och kärr, samt framförallt hafva rinnande
vatten, hvilket äfven under sträng köld går öppet,
åtminstone på några ställen. Dessutom bör der finnas
åtskilliga stora skjul af ris, der djuren kunna finna
skydd vid oväder, äfvensom några lador, stående
på stolpar så högt från marken, att djuren kunna
gå derunder och förtära ditlagdt foder.
Djurgården. Denna vackra och vidsträckta park,
belägen invid Stockholm, hette i äldre tider
Wadmarsö eller Waldemarsön, och tillhörde Clara
kloster; men tillföll år 1452 konung Carl
Knutsson genom byte. Från denna tid kan den
betraktas såsom kronans egendom. Den sträcker sig ifrån
Ladugårdslandsviken, öfver Ladugårdsgärdet, ända
till Brunnsviken och Ålkistan, samt innehåller 446
tunnland. Uti inskränktare mening förstår man
dermed likväl endast den del deraf, som går från
Ladugårdslandsviken till Djurgårdsbrunnsviken.
Sedan denna sistnämnda blifvit förenad med Saltsjön
genom en kanal, hvilken öppnades år 1830, och
går genom det fordna vattendraget nedanför
Djurgårdsbrunnen, är den egentliga Djurgården en ö,
till hvilken man kommer från Ladugårdslandet
öfver en trädbro, som detta år skall utbytas mot
en jernbro, och vid brunnen medelst en annan
jernbro, anlagd öfver kanalen. Djurgården är
Stockholms invånares mest älskade
lustvandringsplats, och användes dertill redan i äldsta tider.
Under de sista 30 åren har likväl större omsorg
än förut blifvit både af det allmänna och
enskildta använd på dess förskönande, och den kan
härigenom, men isynnerhet genom sitt utomordentligt
fördelaktiga läge, anses för en af de yppersta
parker, någon hufvudstad äger att framvisa. En
mängd boningshus äro der uppförda, samt användas
för det mesta till förmögnare personers
sommarnöjen och till värdshus. Deribland anmärker man
isynnerhet Rosendal, hvilket tillhör H. M.
konungen; Sirishof, Skansen, bygd på ett kalt berg utaf
aflidne grosshandlaren Burgman; der nedanföre
Fjeldstuen, uppförd af H. Exc. Norske statsministern
Due; Villan, byggd i Italiensk stil af professor
Byström, försedd med praktfulla marmorprydnader
och bildstoder, samt troligen, genom sin
inredning, den dyrbaraste af alla Djurgårdens
lägenheter; trenne smakfulla schweitzerier, anlagda af
herrar Davidsson, Pohl och Carlmark, den
sistnämndes bredvid Bellmans byst; ett af
grosshandlaren Wejlandt i Hamburgsk stil bygdt hus;
Biskopsudden, ett af de täckaste ställen på hela
Djurgården; Manilla, Eols kulle, en samling af
serskildta mindre byggnader o. s. v. På den andra
delen af Djurgården, vanligen benämnd
Ladugårdsgärdet, och inom trakten utom Roslagstullen,
anmärker man först den Kongl. Borgen, uppförd att
begagnas af kongl. familjen vid exerciser å
Ladugårdsgärdet; Skuggan, anlagd af framlidne
presidenten Edelcrantz; Frescati, uppbygdt af generalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
