Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Drake - Drake, Anders von - Drake, Erik - Dramatiken och dramatiska författare - Dramatiska theatern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
landshöfding öfver Kaporie, Jama, Iwanogorods län och
Alentaka.
Drake, Anders von, son till kyrkoherden i
Ovikens församling af Jemtland, Hans Drake,
ingick i kansli-kollegium och anställdes vid
riksarkivet. Då detta, år 1713, skulle flyttas till
Örebro, fick Drake uppdrag att ombesörja
flyttningen och räddade, med egen lifsfara, de
dyrbara handlingarna, hvilka voro nära att gå
förlorade, emedan fartyget, hvari de fördes, tagit läck
på Hjelmaren. Han befordrades nu till vice
aktuarie, och derefter till fältsekreterare, slottsfogde i
slotts-kansliet, under-ståthållare, fullmägtig vid det
nystiftade manufaktur-kontoret och president i
kommerse-kollegium, samt var till och med på förslag
till riksråd; men undanbad sig denna ära. Han
visade mycket nit för slöjdernas och näringarnas
upphjelpande, samt hedrades, såsom belöning
derföre, med det förtroende af adeln — i hvilket
stånd han blifvit upptagen år 1720 — att sjelf
välja, icke blott sin medhjelpare i
manufaktur-kommissionen, i händelse af sjukdom, utan äfven
sin efterträdare, i händelse af Drakes frånfälle.
Han valdes af vetenskaps-akademien till dess
ledamot och har i akademiens handlingar infört
åtskilliga tal samt uppgifter på af honom anställda rön.
Född 1682, död 1744.
Drake, Erik, professor, musikaliska akademiens
sekreterare och lärare i musik-theorien, född i
Östergöthland d. 8 Jan. 1788, har redigerat musiken
till Svenska fornsånger, till Bellmans arbeten, m. m.
och utgifvit Allmänna grunder i klavér- och
musikspelning, Läran om kontrapunkten, Orgelskola af
Zöllner, samt Elementar-kurs i harmoni-läran.
Dramatiken och dramatiska författare.
Dramatikens början hos oss är höljd i mörker. Ett
folkdrama, Fastlagsspel, måste hafva funnits,
åtminstone anträffas från 1600-talet ett sådant: Alle
Bedlegrannas spegel. Den lärda dramatiken uppkom
genom efterbildningar af medeltidens antingen
mysterier, bibliska dramer, hvilka sedan förvandlades till
verldsligt historiska, eller moraliteter, komedier
med allegoriska personer. Dessa alla
efterbildningar voro opoetiska och onaturliga, saknande de
aldraförsta elementerna af ett dramatiskt arbete.
Under denna period behandlades endast bibliska
dramer, t. ex. af Olaus Petri i Tobie Comedia 1550;
Rondilitius, pastor, i Judas Redivivus uppförd 1594,
den utmärktaste; Aschanæus i Holofernis och
Judiths historia, och Menniskones skapelse och hennes
fall; en anonym F. T. E. i Josephi historia 1601,
Davids historia 1604. Under sjuttonde
århundradet märka vi först den Messeniska skolans
dramatik, en fortsättning af Olai Petri sträfvanden. Den
valde ämnen ur verldsliga historien, särdeles ur den
Svenska; Joh. Messenius, har författat sex dramer
eller komedier, såsom alla dramer den tiden
kallades: Svanhvita, Blancka Märeta, Disa, Signill,
Christmanna Comœdia och Gustaf I:s Comœdia, af
hvilka blott de fyra första äro tryckta. Hans son
Arnold J. Messenius, har skrifvit en Comœdia, i
hvilken hela Gustaf I:s regemente är författadt, 1642;
Andreas Prytz, skref Olof Skötkonung, comœdia, och
En lustig Com. om konung Gustaf I; Samuel P.
Brask lät i Linköping uppföra en Comœdia om den
förlorade sonen, 1645. I samma stil skref Urban
Hjärne, arkiater, sin Rosimunda; Er. Kolmodin
skref Genesis ætherea eller J. Ch. födelse, 1659;
Joh. Beronius, Rebecka, uppförd 1674. Sedan
försvinna spåren af den Messeniska dramatiken. En
annan med denna nära beslägtad art var
moraliteternas, komedier af sjelfdiktade ämnen med
allegoriska personer, t. ex. Surge och Belesnack 1647,
1649 af J. J. Chronander. Utom dessa dramer
inkommo andra arter på 1600-talet: balletter,
införda från Frankrike. Sådana balletter, mest af
personer ur antika mythologien eller allegorier,
som först uppfördes på Svenska, voro: Ballet om
denna tidens fantasier 1643, och Om hela verldens
fröjd 1645. Dessa balletter fingo en mera
fulländad form genom Stjernhjelm, och hans
efterföljare i dramatiken: Er. Lindsköld, Isak Björk, Dan.
Wallenius och grefve Stenbock. Under adertonde
århundradet anmärka vi Ol. v. Dalin, Carl
Gyllenborg, Knöppel, Modée, v. Olthoff, Hammarberg,
Düben, Triewald, G. Ph. Creutz, Wrangel,
Hesselius, Ol. Celsius, Lalin, J. Wellander, G. F.
Gyllenborg, Er. Skjöldebrand, konung Gustaf III, Joh.
H. Kellgren, C. G. af Leopold, C. J Hallman, Ol.
Kexél, Elis Schröderheim, J. M. Lannerstjerna, C.
Envalsson, F. G. von Holthusen. Under
innevarande århundrade hafva vi: Adlerbeth, And. Fr.
Skjöldebrand, A. C. af Kullberg, Granberg, Altén,
Nordforss, H. A. Kullberg, P. A. Wallmark, And.
Lindeberg, J. af Darelli, P. H. Ling, G. A. Brakel,
B. v. Beskow, J. Börjeson, Blanche, Dahlgren, m. fl.
Dramatiska theatern i Stockholm, anlagd i det
fordna De la Gardieska palatset vid Jakobs kyrka,
öppnades d. 1 Nov. 1793 med en af konung Gustaf III
författad pjes: Den svartsjuke Neapolitanaren, och
fortsatte oafbrutet sina representationer i 32 år,
äfven den tid från 1806 till 1810, då stora
theatern var tillsluten, emedan Gustaf Adolf upphäft
den kongl. operan. Såsom någon ersättning för
den sistnämnda, gåfvos derstädes så kallade
operett-spektakler, då större lyriska stycken der
uppfördes; men inga egentliga operor, hvilka erfordrade
ett större utrymme. Theatersalongen upptog
ungefär 600 personer och höll 45 fot i längden. Den
bestod af tre logerader, hvilka likväl voro något
låga, så att de bakom sittande åskådarne på den
tredje med sina hufvuden snart sagdt vidrörde
taket. Man såg och hörde väl nästan öfver allt,
och huset var ganska lämpligt för talscenen, för
hvilken dess byggnad äfven var beräknad. Det yttre
skranket kring logerna var gråmåladt, och den prakt
och glans, som träffas i stora theaterns salong,
fanns ej här. De spelande bildade, intill år 1813,
ett slags aktie-bolag, hvilket sig emellan
fördelade inkomsten, samt under den kongl. direktionens
tillsyn, hade en röst vid afgörandet af
inrättningens angelägenheter. Sjelfva scenen var betydligt
smalare än på stora theatern; men temligen lång,
och utrymmet hjelpligt. I dess foyer fanns en af
Göthe förfärdigad marmorbyst, föreställande
grefve Carl Gustaf Löwenhjelms bild, hvilken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
