Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dringelbergska Libreriet - Droes, Johannis - Drome - Droppsten - Drothem - Drots
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dringelbergska Libreriet. Professor Sjöborg
omtalar, i sina ”Anmärkningar öfver Malmöhus län
samt Malmö stads historia och beskrifning”, en
af forntidens vittre adelsmän, Henrik Dringelberg,
hvars slägt någon tid lärer kallat sig Dresselberg,
och bodde i Malmö. Han bygde ett kapell vid
östra ändan af Caroli Tyska kyrka samt inrättade
derstädes ett fordom mycket berömdt,
förmodligen, såsom vanligt den tiden, helt litet
bibliothek, kalladt Dringelbergs Libreri, hvars
qvarlefvor ännu befinnas på en hylla i detta
instängda rum bakom altaret och bestå af Augustini
arbeten, Luthers postilla, hans disputationer och
stridsskrifter, bibeltolkning, m. m. 41 band, alla
in folio. Linné tillägger chronologica och lexica.
Någon del af den gamla boksamlingen skall hafva
blifvit flyttad till Lunds akademi-bibliothek.
Förmodligen hör inrättningen af detta libreri till
slutet af 1500-talet. Dringelbergska kapellet, som
befanns bakom altaret, lärer blifvit borttaget
omkring år 1790.
Droes, Johannis, en af Lunds erkebiskopar,
under Danska tiden, hvilken således egentligen icke
hör till detta arbete; men bör omnämnas såsom
den, hvilken stiftat Johannes Döparens altare i
Kraftkyrkan uti Lunds domkyrka, och förmådde
konung Erik Menved att tillegna kapitlet 27
penningars årlig inkomst, under namn af
midsommarsgäld. Han afled år 1289.
Drome, en stark fjetter, hvarmed Asarne bundo
Fenrisulfven. Han lät tåligt binda sig; men sträckte
sedan på sig och fjettern sprang sönder.
Droppsten, stalaktit, ett mineral, hörande till
slägtet carbonater, som består af kolsyrad kalk,
och finnes afsatt i form af större eller mindre
tappformiga figurer af hvit eller gulaktig färg,
ensamma eller sammangyttrade med hvarandra och
sålunda bildande de mest olikartade former,
hvaraf inbillningskraften med lätthet kan framställa
allehanda liknelser af träd, pelare, byggnader, djur,
m. m. Den bildas medelst vattnets framsipprande
genom kalklager eller starkt kalkhaltiga ämnen,
hvarvid dessa upplösas, och då vattnet afdunstar
i luften, åter afsätta sig i förening med kolsyra.
Den förekommer sålunda ofta under gamla
källarehvalf o. dyl.; men ymnigast, störst och
vackrast uti grottor i kalkberg eller i grannskapet af
sådana.
Drothem, en socken, belägen i Hammarkinds
kontrakt och härad af Linköpings stift och
Östergöthlands län, 1 1/2 mil från Norrköping, 1/2 mil S.V.
från Söderköping, hör till 3 kl. konsist. och har
1,553 invånare. Socknens längd är 1 1/2 mil och
största bredd 1 mil; trenne små insjöar och större
delen af insjön Wispolen ligga i socknen; Storån flyter
äfven genom densamma. Kyrkan, som står på
hospitalets grund i Söderköpings stad, utmed ån, är
ganska gammal. Ett offeraltare är bibehållet sedan
katholska tiden. Götha kanal går genom socknen.
Här finnes fattighus, sockenmagasin och en
arbetsfattigkassa, stiftad af framlidne häradshöfdingen J.
Forssman. Det enda säteriet i socknen är
Tomtaholm. Socknen består af 43 1/4 mtl. och har en
areal af 17,843 tunnl., af hvilka 690 äro sjöar
och kärr. Adr. Söderköping.
Drots, det högsta civila embete i Sverige i äldre
tider, var ursprungligen en hofsyssla och blef först
småningom ett riksembete. På Latin kallas
drotset dapifer, och på Tyska Truchsess, hvilket namn
troligen gifvit upphof åt den Svenska titeln. Den
äldsta befattningen var en munskänks göromål.
Huru småningom drotset blef allt mera vigtigt är
svårt att utreda. Vanligen anser man drots-
likasom marsk-värdigheten hafva uppkommit, när
den gamla titeln af jarl försvann. Konung
Magnus Ladulås skulle då hafva varit den förste
konungen, som begagnat drots. Efter hans yngre
söners mord framstod drotset Matts Kettilmundson,
såsom deras hämnare. Nils Ambjörnsson (Sparre)
bekläddes år 1335, såsom drots, med stor
myndighet. Konung Magnus Smeks fullmagt af
sistnämnda år, visar oss drotset såsom konungens
närmaste man i vården af kronans gods, inkomster
och äfven dess fasta slott. Slutet af den s. k.
medeltiden var i Sverige utmärkt af en stor oreda
i statsförvaltningen. Drotsets myndighet var
obestämd; men han utgjorde en mägtig man ibland de
magnater, hvilka stridde med hvarandra, med
folket och med unions-konungarne. Bo Jonsson (Grip)
bade burit titeln af drots. Efter honom försvann
den; men upplifvades i Christer Nilsson Wases
person. Han är den förste riks-drotsen, vald på en
herredag att förestå riket, jemte en likaledes
nyvald marsk, under konung Eriks af Pomern
frånvaro. Den nyssnämnde marsken, Carl Knutsson
Bonde, fängslade och landsförviste sin medbroder.
Han behöll likväl drots-titeln, och när den
försvann med hans död, saknas ej embetet. Dess
offentliga egenskap var dels obestämd, dels
underordnad inflytelsen af personlig magt och kraftigt
sjelfsvåld. Ifrån konung Eriks af Pomern tid
började man betrakta drotsen såsom en lagskipande
embetsman. Under Carl Knutsson nämnes Nils
Christerson Wase såsom drots; men tillika såsom
konungens ovän. Drotset var nemligen ej konungens
förtrogne ombudsman, utan en ärofull värdighet,
hvarmed någon mägtig herre bekläddes, antingen
af kongl. ynnest eller af fruktan. Riksföreståndarne
af Sture-ätten kunde ej utnämna drots och konung
Gustaf I ville det ej. Johan III förnyade embetet,
och i den mån oredan i lagskipning och
förvaltning började gifva rum för en bestämdare ordning,
blef drots-embetet stadigvarande och en
nödvändig länk i kedjan af offentliga myndigheter. De
fem riks-embetenas tidpunkt inträdde med början
af 17:de århundradet, och fortfor till närmare dess
slut. Drotset var ledamot af rådet, samt
ordförande i Svea hofrätt, justitie-minister och tillika
den högste domaren. Uti 1660 års regeringsform
bestämdes drotsets ställning så, att han blef en
öfver-president i hofrätterne; men tillhörde
närmast rådet och den domare-befattning, som detta
utöfvade uti högsta instansen. Under denna tid
bekläddes embetet först af Pehr Brahe d. ä.,
konung Gustaf I:s systerson, sedan af Nils
Gyllenstjerna, Mauritz Leyonhufvud, Magnus Brahe,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
