Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dykeri - Dylta - Dylta å - Dymmelveckan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sjelf en mensklig pligt; men då detsamma dels är
förenadt med kostnader, besvär och faror, dels
äfven kan skänka en betydlig vinst genom deras
afgifter, hvilkas egendom räddas, och en ännu
större då sådant gods uppfiskas, till hvilket ingen känd
ägare finnes, blefvo sådana företag tidigt
betraktade såsom en egen konst och en riktande
handtering. Regeringen gaf år 1682 privilegium derpå
åt en viss George Coberton, hvarvid åberopas
äldre då tilländalupne privilegier för en man,
benämnd Hans Albrecht von Treuleben. Sedermera
talas, i författningar från konung Carl XII:s tid, om
”dykeri-intressenterna”, hvilka stundom synas hafva
råkat i tvist med tullbetjeningen. Den senare
klagade att dykeriet förmenade densamma att biträda
vid sådana sjöskador, der godset utan dykande
kunnat bergas, och hindrade dem i utöfningen af
deras tjenst, då godset skulle antecknas.
Kommerse-kollegium sökte bemedla tvisterna; men
gillade öfverhufvud tullbetjeningens klagomål. Å
andra sidan kom dykeriets fördel lätteligen i strid
med skeppsägarnes, och den hjelp dykeriet
lemnade, missbrukades någon gång till girighet och
obarmhertigt prejeri. En dykeri-lagstiftning blef
således af nöden och uteblef ej heller. En sådan
innehålles i 1734 års dykeri-förordning och 1739
års förklaring deröfver. Senare funnos tvenne
dykeri-kompanier, hvilka upplöstes 1802 och i deras
ställe kom ett enda nytt, med oktroj för 25 år.
Sedan denna gått till ända tilläts bildandet af ett
nytt bolag för dykeriet, ställdt på aktier.
Förordningen derom är af år 1830; men redan år
1831 kungjorde regeringen, att någon serskild
dykeri-anstalt ej mera fanns. Förhållandet var, att
sedan 1802 års dykeri-kompani sett sin oktroj
utlöpa, men erhållit konungens tillstånd att
fortfara med bergning af skepp och gods, anmälde
detsamma, efter några års förlopp, att det icke
vidare kunde fortfara dermed. Förordningen år 1830
var en tillåtelse, som blef obegagnad.
Rättigheten att berga sjunket gods är således fri och
öfverlemnad åt en deltagande mensklighet, i
förening med omtanken för egen vinst. Serskildta
stadganden finnas dock. Sjölagen bestämmer
bergningslönen, med afseende på godsets olika värde,
och en egen kungörelse meddelar uteslutande rätt
för den som först anmält sig att berga gods,
hvilket blifvit öfvergifvet af ägaren.
Dylta, ett svafvelbruk 1 1/4 mil från Örebro, i
Örebro härad och Axbergs socken. Detta bruk
räknar sin ålder från år 1575. Man har anmärkt,
att svafvelmalmen, som der brytes, är rikhaltig,
och svaflet, som derutur smältes, räknas ibland
allt tillverkadt svafvel för det bästa och
tjenligaste, äfven i medicinen, emedan intet skadligt eller
arsenikblandadt finnes deruti. Genom lång
erfarenhet har, liksom svaflet, äfven vitriolen och
rödfärgen, som här tillverkas, uppnått den yppersta
godhet. Här kan äfven erhållas svafvelblomma och
droppsvafvel samt, crocus martis. Tillverkningen
var ända till 1815 i tilltagande; men minskades
under de följande åren till 1821, i följd af de
med frisocknarnes tjenstbarheter förstnämnde år
vidtagne författningar; men då afsättningen
sedermera blef mera liflig, och de närbelägna
socknarnes skyldigheter, att företrädesvis till Dylta bruk
hembjuda sina skogseffekter, till gångbart pris, år
1823 af Kongl. Maj:t ytterligare befästades,
kunde tillverkningen åter ökas och vexlade, omkring
år 1830, från 7 till 900 skepp:d vitriol, och 1,500
till 2,000 tunnor rödfärg årligen, samt från 400
till 550 skepp:d svafvel, de år kojan hölls i gång.
På senare tider har tillverkningen af svafvel och
vitriol betydligt minskats, och enligt
landshöfdinge-embetets år 1844 afgifne fem-årsberättelse for åren
1837—1841 utgjorde den i medeltal blott 131
skepp:d svafvel och 353 skepp:d vitriol, hvaremot
rödfärgs-tillverkningen ökat sig och uppgick ända
till 2,988 tunnor.
Dylta å är densamma, som förut kallas Järle-ån,
sedan Bog- eller Opbåga-ström, och sist
Arbogaån. Den faller vid Kungsör ut i Mälaren.
Dymmelveckan. Af alla veckorna före påsk
blef ingen så strängt firad af de kristna, som den
sista. I anledning af det, som Jesus yttrade till sina
lärjungar, att ”de skulle fasta i de dagar, då
brudgummen vardt tagen ifrån dem” (Luc. 5:35),
förmodar man, att apostlarne och de första kristna
användt någon del af samma vecka med
fastande. Likväl torde de ej hafva stadgat någonting
derom. Dionysius, biskop i Alexandria, år 250,
omtalar först, att ”somlige fastade sex dagar i
veckan fore påsk.” Således fastade man då hela
veckan, utom palmsöndagen; men detta var ej
allmänt, ej heller härrörde det af någon föreskrift,
utan af kristlig frihet. — Vi kalla denna vecka
dymmelvecka (ursprungligen dymbelvecka), hvilket
ord man velat härleda af dumb, som bemärker
tyst; emedan klockorna då icke rördes, utan
allting var tyst och stilla. Det tyckes likväl
närmare öfverensstämma med de äldre kristnas
tänkesätt, om man härleder benämningen från ordet
thomul eller domul, som betyder stor; i följd
hvaraf dymmelvecka eller dommelvecka blir liktydigt
med den stora veckan. Så kallades hon af de
förste kristna. Chrysostomus, som lefde år 400,
yttrar härom: ”Vi kalle henne den stora veckan,
icke derföre, som skulle hon hafva flere dagar än
andra veckor; utan emedan på densamma stora
Guds välgerningar äro oss vederfarna. Ty i den
stora veckan är djefvulens tyranni upplöst, döden
öfvervunnen, den starke bunden och hans vapen
borttagna, synden undanröjd, förbannelsen
utstruken, himmelen öppnad, medelbalken nedrifven, och
fridens gud har ställt allt tillfreds i himmelen och
på jorden. För den skull kallas hon den stora
veckan.” Hon hade ännu andra namn, såsom
straff-vecka och arbets-vecka, så väl i anseende till Kristi
lidande, som den stränghet, hvarmed de kristna
späkte sin kropp; äfven aflösnings-vecka, emedan
de botfärdige brottslige då erhöllo aflösning. De
gamle kristna underläto intet, som kunde bidraga
till kroppens späkande under denna vecka, på det
att de med så mycket större andakt och renare
glädje måtte kunna begå den påföljande fröjdfulla
högtiden. Men allt detta skedde likväl af kristlig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
