Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dymmelveckan - Dyr - Dyrehög, Dyrehöga - Dyster, Benjamin - Dyvika - Dådran - Dårhus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
frihet utan tvång, till dess mötet i Toledo, omkring
år 633, botade att utesluta dem från nattvarden,
som underläto att fasta hela långfredagen. Under
oftanämnde vecka höllos rådhusen tillslutna, och
inga rättegångar fingo anställas. Tjenare och
tjenarinnor ägde ledighet ifrån arbete; en del frigåfvo sina
trälar, och missgerningsmän, hvilka ej begått
alltför grofva brott, lösgjordes ur fängelset.
Thorsdagen, fredagen och lördagen voro, genom
vissa egna plägseder, skiljde från de andra
dagarne. Skärthorsdagen och långfredagen skola
omnämnas på sina ställen. Påsklördagen kallades den
stora sabbaten. Den som icke uthärdade att fasta
både den föregående och denna dag, skulle
åtminstone göra det den senare, så att den på visst
sätt firades med större stränghet än sjelfva
långfredagen. Stora sabbaten var den enda lördag på
hela året, på hvilken man fastade och hvarmed
man fortfor till söndagsmorgonen, eller Kristi
uppståndelse tid. Natten emot påskdagen voro ljus
och lampor upptända ej allenast i kyrkorna, utan
ock på gator och i enskildta hus. Den tillbragtes
med böner och offentlig gudstjenst. Då döptes
de, som funnos beredde att undfå detta heliga
sakrament. Början med döpelsen skedde klockan 3
eft. m. uti den Latinska församlingen, hvilken
sedvana upphörde i början af 12:te århundradet, då
man icke längre ville bibehålla några vissa tider
för denna högtidliga akt. Häraf hafva våra påfviske
förfäder behållit några spår, medelst dopfuntens
invigning på påsklördagen. Nu firas
dymmelveckan hos oss på det sätt, att predikan hålles alla
dagar i städerne, utom lördagen; ehuru omkring
år 1609 föreslogs, att man pä påsklördagen skulle
predika om Kristi begrafning. I vissa landsorter
predikas om skärthorsdagen och långfredagen; uti
andra alldeles icke under veckans söcknedagar.
Dyr, en i Jemtland vanlig benämning på elgen.
Dyrehög, Dyrehöga. Hedniska grafhögar med
detta namn förekomma på åtskilliga ställen i det
vestliga Sverige, isynnerhet inom Bohus län och
Dalsland. Vanligen berättar allmogen, att
konungar eller höfdingar med namnet Dyre blifvit
jordade uti dem. En sådan Dyrehög förekommer i
Brålanda socken af södra Dalsland, samt en annan
vid Treie i Skee socken af norra Bohus län.
Dyster, Benjamin, anses vara född i
Willmanstrand i Finland, blef underofficer vid ett Finskt
regemente, fick år 1725 det infallet, att gifva sig
ut för den aflidne konung Carl XII, med hvilken
han hade en viss likhet, och väckte några
oroligheter i Dalarna, hvilka likväl ej hade väsendtliga
följder. Han förklarades svagsint, ställdes samma
år d. 8, 9 och 10 Mars vid en skampåle på alla
Stockholms torg, och inspärrades sedan på
dårhuset, der han dog år 1730.
Dyvika, Christian II:s bekanta älskarinna, var
dotter till en Holländsk fruktmånglerska, och vistades
i Bergen i Norrige. Här blef Christian, såsom
det uppgifves, af erkebiskop Walkendorf, gjord
uppmärksam på hennes ovanliga skönhet och drog
henne till sig. Hon skall tillika hafva varit af ett
fromt sinnelag och mycket bidragit att mildra sin
kongl. älskares häftiga lynne. Då han skulle
förmälas med kejsar Carl V:s syster, måste de
Danske herrarne, hvilka afslöto underhandlingarna
härom, på hans vägnar lofva, att han skulle skilja
sig vid Dyvika. Detta gjorde han likväl icke,
utan behöll henne till både sin gemåls och folkets
förargelse. Hon dog hastigt år 1517, såsom det
troddes af gift, hvilket man påstod, att hon fått,
antingen genom tillskyndande utaf någon bland
rådet eller af Torbern Oxe. Christians vilda
passioner upplågade genom denna förlust och vände sig
först emot den ofvannämnde Torbern Oxe, en
förnäm och ansedd man, höfding på Köpenhamns slott,
hvilken till och med sades hafva varit gynnad af
Dyvika. Han anklagades nu såsom den der skulle
hafva befläckat Christians konungsliga säng, och
då konungen ej kunde förmå rådet att döma
honom, samlade han 12 bönder, hvilka läto
skrämma sig att gifva det utslag, att icke de, utan
Torherns gerningar, fällt honom, och den
olycklige halshöggs i trots af rådets, den påfliga
legatens, de förnämsta fruntimmers och sjelfva
drottningens förböner. Namnet Dyvika säges eljest
hafva varit en af Christiern gjord förändring af
flickans verkliga namn: Devika, och skulle vara
liktydigt med ”dufva lilla.” (Colombine.) Hennes moder,
Sigbrit, var en slug och ilskefull qvinna, som hade
mycket inflytande på Christiern och vann det ännu
mera efter sin dotters död. (Se vidare: Sigbrit.)
Dådran, ett jernbruk, i Dalarne och den del af
Rättviks socken, hvilken gränsar till Svärdsjö, vid
det vattendrag, som kommer från Ljungarn.
Anlades 1806, har 4 härdar och 2,200 skepp:d priv.
smide af eget tackjern. Här idkas äfven spik- och
svartsmide. Hammarskatten är 22 skepp:d.
Skeppningen sker på Stockholm. Äges af intressenter
och disponeras af grefve G. A. Sparre.
Bruksstämpeln visar ett D med krona öfver.
Dårhus. De utgöra i Sverige en lemning sedan
katholska tiden. Deras underhåll grundas på
testamenten och gåfvor, hvilka årligen afkasta 12,000
tunnor spannmål. Alla deras inkomster utgjorde
år 1842, 131,141 R:dr, och utgifterne, enligt
medelpris af 120 R:dr för hvarje vansinnigs
underhåll, 128,025 R:dr. Dårhus finnas: å Danviken,
der år 1833, 164 dårar vårdades; i Upsala,
beräknadt för 175 sinnessjuka, vårdades, mellan åren
1832 och 1837, 123 dårar; Wadstena, för 250,
vårdade under samma tid 419; i Wexjö, för 150,
vårdade 170; i Malmö, för 250, vårdade 337; i
Götheborg, för 110, vårdade 141; i Hernösand,
för 50, vårdade 37, allt under samma tid. Af
dessa vårdade hafva blifvit utskrifne såsom friska
150, obotade 43, döde 361, och 827 lågo qvar.
Det nuvarande antalet dårar kan i medeltal beräknas
utgöra 800. År 1833 befunnos qvarliggande,
sedan 1832, 694. Under 10 år, nemligen 1832 och
1842, tillkommo 1,436, så att summan af vårdade
utgjorde 2,130, af hvilka såsom botade, obotade
och döde afgått 1,214, hvadan antalet af de vid
1842 års slut qvarliggande utgjorde 916. — När
en person på allmän sockenstämma anmäles såsom
vansinnig, insändes han till närmaste hospital, för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
