Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Döbeln, Georg Carl von - Döbeln, Johan Wilhelm von - Döbeln, Wilhelm - Döda hö - Döddansen - Döden hjelper ur nöden - Döderhult - Döderhultsvik - Dödevi - Dödgräfvare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då kriget i Tyskland började år 1813, fick D.
befälet öfver Svenska trupperne i Meklenburg. På
anmodan af general Wallmoden, att biträda
honom vid Hamburgs försvar mot Fransmännen,
efterkom han denna begäran; men ansågs derigenom
hafva öfverträdt sina order, ställdes inför
krigsrätt och dömdes att arkbuseras. Denna dom
förbyttes likväl till ett års fästning på Waxholm,
med bibehållande af alla värdigbeter. D. skref
härifrån till en sin slägting, att han önskade få tjena
som frivillig i sin grad vid Svenska eller den
förenade hären, mot förbindelse, att, efter krigets
slut, återvända till fästningen. När detta bref
meddelades dåvarande kronprinsen, blef D. genast
befriad från fängelset. Under de senare åren hade
D. blifvit befordrad till general-löjtnant, upphöjdes
i friherrligt stånd, utnämndes till K. af S. O. med
St. K., och slutligen år 1816 till ordförande i
krigs-hofrätten. Han dog d. 16 Febr. 1820.
Döbeln, Johan Wilhelm von, en af
samtidens mest utmärkte läkare i Stockholm, föddes år
1785. Tjenstgjorde först såsom underläkare vid
Svenska hären i Pomern 1805 och 1806, såsom
sjukhusläkare vid vestra armén 1808 och som
fältläkare vid hären i Tyskland år 1813. Har
sedan blifvit befordrad till professor vid
Carolinska institutet, till öfver-fältläkare, samt erhållit
Wasa- och Nordstjerne-ordnarna. Han har
författat åtskilliga uppsatser i Svenska
Läkare-sällskapets Handlingar.
Döbeln, Wilhelm, major och öfver-adjutant
hos fältmarskalken grefve Stedingk, hade, vid
Leipzigs stormning, d. 19 Okt. 1813, fått befälet
öfver hela härens jägarekorpser, hvilka skulle
utföra anfallet; men stupade straxt vid dess början
i en ålder af 25 år. H. M. K. Oscar har, såsom
kronprins, i parken vid Carlbergs slott, låtit öfver
honom uppresa en minnesvård.
Döda hö kallas i några trakter af Westerbotten
den åtgärd, hvarigenom höt urlakas i varmt
vatten. Höt uppblandas derefter med andra födande
ämnen, så att det bli temligen kraftigt. Men
den hölake som härigenom erhålles, och hvilken
blir brun som dricka, gifves åt kor, som deraf
mjölka mycket.
Döddansen. Då man under medeltiden började
föreställa döden med den fasaväckande sinnebilden
af ett skelett, i motsats till de gamlas milda
begrepp derom, uppkom äfven folktraditionen, huru
döden bjöd till dans alla stånd och åldrar,
hvarmed man ville beteckna den lott, som
ovilkorligen träffar alla menniskor, de högsta som de
lägsta. Under kyrkomötet i Basel 1431—48, utbröt
pesten och bortryckte påfven, jemte flera af mötets
medlemmar; nu målades, på magistratens
föranstaltande, så vidt man vet, den första döddansen. Deri
föreställes ett skelett, blåsande på flöjt och
dansande med en kejsare, kejsarinna, konung,
drottning, påfve, och sålunda alla stånd och åldrar igenom,
ända ned till tiggaren och det späda barnet. Hvarje
serskild dans är försedd med tänkespråk i form af
samtal mellan döden och den han bjudit upp. Dessa
tänkespråk äro på Svenska öfversatta och utgifna
med trädsnitt, samt hafva, sedan många år
tillbaka, varit en allmän folkläsning.
Döden hjelper ur nöden. Ett gammalt
ordspråk.
Döderhult, en socken i Stranda kontrakt och
härad af Kalmar stift och län, belägen 8 mil N.
från Kalmar, vid hafvet, och hör till 2 kl.
konsist. Kyrkan bygdes af sten 1770. Socknens
skola stiftades 1826; vexelundervisningen infördes
1827. Inom socknen äro belägne: köpingarne
Döderhultsvik och Påskallavik, Fredriksfors
stångjernsbruk, jemte säterierne Fredriksberg, tillhörigt
ryttmästaren Hultenheim, och Sandshult, hvilket
senare är öfverste-löjtnants-boställe, och har den
vackraste belägenhet vid en insjö. (Om de förra,
se under dessa artiklar). I Döderhults skärgård
finnas, på de högsta och brantaste berg,
stenhopar, samlade såsom försvarsvapen för att afhålla
fienden. Socknen består af 44 mtl. och har 4,454
invånare. Dess areal utgör 54,687 tunnl., af
hvilka 3,050 äro sjöar och kärr. Adr. Döderhultsvik.
Döderhultsvik, en ansenlig köping, 9 mil från
Kalmar och 5/16 mil från Döderhults sockenkyrka,
på Kikebo frälsehemmans ägor, under säteriet
Fredriksberg, är belägen vid en vik af Östersjön,
med en förträfflig och djup hamn, så att
fartygen kunna lägga in till sjelfva köpingen och lossa
derstädes. Köpingen har omkring 400 invånare,
inom nära 100 bebygda tomter, hvaraf några med
vackra tvåvåningshus af träd. År 1815 anhöllo
invånarne om stapelstadsprivilegier, men fingo afslag.
Vid köpingen finnes ett skeppsvarf. Med egna fartyg
utföres årligen härifrån omkring 40,000 tolfter
bräder, 1,000 tunnor tjära, 1,000 famnar ved och
4 till 5,000 tunnor ekbark. Köpingen har ett
apothek och postkontor. Marknad hålles här i
September månad hvarje år. — Då Danska flottan,
den 31 Augusti 1677, härjade vid Kalmar sund,
uppbrändes alla byggnader i Döderhultsvik, utom
en enda stuga, hvilken ännu är bibehållen och
bebodd. Danskarne blefvo likväl förjagade af
landets invånare, hvarvid hände att en Dansk (Jute)
blef dödad och af sina landsmän bortförd till en
i viken nära köpingen belägen holme, ännu
kallad Jutholmen. Likväl uppbrände Danskarne flere
hemman i strandbygden.
Dödevi, en by, belägen i Högby socken på Öland,
är märkvärdig deraf, att i sjelfva byn förekommer
en betydlig stensättning, bestående af en krets
stora stenar, hvarje sten hvilande på mindre
fotstenar. I närheten finnes en likartad fylld krets.
Man anser detta varit ett gammalt offerställe.
Dödgräfvare (Necrophorus), ett insektslägte af
skalbaggarnes ordning, med stor, aflång, bakåt
bredare, ofvan något platt eller nedtryckt, kropp,
stort och utstående hufvud; korta cylindriska, i
ändan klubblika antenner; rund ryggsköld;
skalvingarne alldeles tvärt afskurna, så att gumpen är
bar; stora och starka fötter; lefva i kadaver;
löpa snabbt och flyga hastigt. Hos oss finnes af
slägtet 6 arter, hvaribland isynnerhet märkes:
Allmänna dödgräfvaren (N. vespillo), af 6 linjers längd,
becksvart med pomeransgula antennklubbor och 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
