Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dödgräfvare - Dödligheten - Dödsfall - Döds-språnget - Dödsstraff - Dödtid - Dödvits-Skog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
brandgula vågiga bälten tvärs öfver skalvingarne;
gul silkesludd på bröst och fötter, kring halsen
och ryggskölds-ringarne samt vid
underlifs-segmenternas kanter. De äro af naturen bestämda
att bortskaffa andra djurs kadaver, och derföre
begåfvade med utmärkt fin lukt, samt en särdeles
förmåga att kunna gräfva i jorden, och inställa
sig i följd af den förra, så snart ett djur ligger
dödt ofvan jord och utbreder elak lukt, för att
så vidt de förmå nedgräfva detta och deruti
lägga sina ägg. Är då kadavret af ett mindre djur,
såsom en råtta, groda eller dylikt, så krypa de
ofvanpå och inunder kroppen, liksom för att först
utröna dess former och jordens beskaffenhet,
hvarefter de allesamman begifva sig ned uti jorden,
den de undanskjuta och uppösa på sidorna om
liket, så att detta småningom nedsänkes i jorden,
hvilket går temligen raskt, ty 6 sådana
dödgräfvare kunna på 4 timmars tid nedgräfva kadavret
af en mullvad omkring 1 fot djupt. Jemte liket
qvarstanna de sedan en till två veckor under
jorden, för att i detsamma lägga sina ägg,
hvarefter de åter uppkomma nästan alldeles betäckta af
insektslöss (Acarus coleoptrorum). Äggen äro
gulhvita, spolformiga, lika långa och hafva i båda
ändarne en fin tråd. De utkläckas omkring 1 1/2
vecka efter läggningen och larverne äro, fullväxta,
nära 2 tum långa, gula eller gråhvita, spolformiga
och af en svanpennas tjocklek. De uppäta den
döda kroppen hvaruti de blifvit lagde, endast med
undantag af benen, och förvandlas till puppor som
äro omgifne af en brun och fast skinnlik hylsa,
af ett litet plommons storlek, och från hvilket
den fullbildade insekten slutligen utkommer. De
äro, genom sin egenskap af dödgräfvare, till stor
nytta i naturens hushållning och göra ingen skada,
men utveckla då de flyga, eller äro annars i
verksamhet, en stark, vidrig lukt, hvilken envist
vidlåder exemplar, som äfveu i flera år varit
förvarade i samlingar.
Dödligheten är i Sverige störst i Mars och minst
i September månader. I medeltal dör en af 45
om året i hela riket, nemligen: i Stockholm hvar
21, i de öfriga städerna hvar 33 och på
landsbygden hvar 47. Hela antalet af döda går i
medeltal årligen till 69,445 personer. Om man delar
detta antal med 365, varseblifver man att döden,
öfver hela riket räknadt, dagligen skördar 190
offer. — Härvid torde äfven böra anmärkas ett
af statistiken bekräftadt faktum, att i Stockholm
är hvart tredje oäkta barn dödfödt, och på
landsbygden hvart sjette, då af de äkta blott hvart
åttonde är underkastadt detta öde.
Dödsfall äro så vida ett föremål för borgerlig
lagstiftning, som staten vidtager serskildta
anordningar för att erbålla kunskap om timade
dödsfall. De anmälas hos presterskapet, hvilket för
s. k. Likbok, med anteckning öfver hvarje afliden
person, dess ålder, sjukdom och
familje-omständigheter, om han var gift eller ogift, om han
efterlemnar barn eller icke. I stöd af dessa
anteckningar upprättas den del af tabellverket, som
angår mortalitets-förhållandet. Dessa meddelanden
äro nödvändiga, äfven för att kunna förse
omyndiga med förmyndare och för att vaka öfver
behöriga bouppteckningar. Derföre åligger det
presterskapet, att hos de verldsliga myndigheterna
anmäla hvarje dödsfall. Mosaiske trosbekännare
tillkännagifva dödsfallen hos polis-embetsmännen.
Serskild anmälan måste göras, då personer finnas
döde af okänd dödsorsak, eller äfven utan kända
namn och boningsställen. I sådant fall pröfvar
konungens befallningshafvande, om mediko-legal
besigtning och undersökning vid domstol är
behöflig eller ej. Med afseende å nödvändigheten,
att de domstolar, hvilka skola vaka deröfver, att
bouppteckningar varda inom föreskrifven tid
upprättade och ingifne, samt att omyndiga blifva med
förmyndare försedde, erhålla tillförlitliga
underrättelser om timade dödsfall, hvarom fullständiga
föreskrifter saknas, sedan med år 1840 den s. k.
sterbhusafgiften upphört, är stadgadt: 1:o att
kyrkoherden bör afgifva bestyrkt förteckning å
dödsfall bland ofrälse personer, på landet till
häradsrätten, uppå första rättegångsdagen af hvarje lagtima
ting, för den tid som förflutit sedan sista
förteckningen upprättades, och i stad, utom
Stockholm och Götheborg, till rådstugurätten för hvart
fjerdedels år inom en vecka derefter. Har ej
dödsfall under tiden timat, skall kyrkoherden härom
göra anmälan å ofvan stadgade tid och ort. 2:o
i Stockholm skall kyrkoherden, hvarje lördag,
aflemna slik förteckning till justitie-kollegium för den
förflutna veckan, samt i Götheborg till
rådstugurätten derstädes för hvar månad, inom en vecka efter
månadens slut. 3:o I afseende på dödsfall af
personer, som hört till frälseståndet, skola
förteckningar för hvarje halft år insändas till
vederbörande domkapitel, för Januari—Juni inom Juli
månads slut, och för Juli—December inom näst derpå
följande Januari månad. Det åligger sedan
domkapitlet att insända förteckningarne inom Februari
och Augusti månader till den hofrätt, hvarunder
sterbhuset lyder. Har den döde veterligen lemnat
efter sig omyndige barn, skall uppgift derom i
förteckningen meddelas.
Döds-språnget är en ättestupa vid Wettern, på
Hofvaskogs ägor, i Ölmestads socken af
Jönköpings län.
Dödsstraff. Under åren 1830 till och med 1839
hafva årligen, i medeltal räknadt, 60 personer
blifvit dömda till döden, samt af dessa, 17 afrättade
och 43 benådade. År 1840 blefvo 51 dömda,
af hvilka endast 2 undergått dödsstraff och 49
benådades. De följande åren har de dömdas antal
hvarje år föga öfverstigit 50, ibland hvilka de
flesta af nåd erhållit eftergift af dödsstraffet, och
icke flera än 2 år 1841, 3 år 1842 och 2 år
1843 lidit sådan bestraffning.
Dödtid kallas tidvattnet under månens första och
sista qvarter, då det är hvarken så högt, lågt
eller hastigt, som vid springtid eller under ny-
och fullmåne.
Dödvits-Skog kallas i våra gamla lagar den skog
som ingen frugt bär, till motsats mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
