Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dödvits-Skog - Döfstumma - Dömitz - Dömle, Öfre och Nedre - Döpefader - Döpelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fruktbärande skog, hvarmed man enligt 13 kap.
Byggningabalken förstår apel, ek, bok, och så vidare.
Döfstumma. Antalet af dem uppgår i Sverige
till omkring 2,100. En uppfostringsanstalt för
sådane vanlottade stiftades 1807 af
menniskovännen P. A. Borg, hvilken efter många med
ihärdighet besegrade hinder lyckades, vid 1809 års
riksdag, att för detta institut erhålla ett årligt
statsbidrag af 3,333 R:dr 16 sk. B:ko, för hvilken
summa 1 döfstum eller blind från hvarje stift samt
1 från Stockholms stad skulle vid inrättningen
upptagas. Staten har sedan med ökade anslag
understödt denna anstalt. Vid 1828—1829 årens
riksdag erhölls ett årligt statsbidrag af 2,000 R:dr
B:ko, till underhåll af 12 stifts-elever; vid
riksdagen 1834—1835 anslogs en lika beskaffad
summa eller 2,000 R:dr B:ko årligen till ytterligare
13 elevers uppfostran samt vid 1840—1841 årens
riksdag ökades de förut gifna statsanslagen med
2,666 R:dr 32 sk. B:ko, till vård och bildning af
14 elever. Staten betalar således årligen 10,000
R:dr B:ko, för undervisning och uppfostran af 48
stifts-elever samt 4 elever från Stockholms stad.
Utom denna summa utgår, efter 1844—1845 årens
riksdag, ett årligt statsbidrag af 1,000 R:dr B:ko
till förbättring af lönevilkoren för lärare och
vårdare inom de döfstummas institut. Derjemte äger
nämnde inrättning en kapital-fond af omkring
82,000 R:dr B:ko, bestående dels i fastigheter
(egendomen Manhem och Manilla holme, m. m.),
dels uti intecknade fordringar. Institutet, hvilket i
början afsåg så väl de blinda som de döfstumma,
har nödgats småningom lemna de förra åt deras
beklagansvärda öde, för att med så mycket mera
kraft kunna arbeta för de senare. Institutets
tillgångar förslogo ej för begge inrättningarnes
utveckling. (Se artikeln: Blinda.) — De döfstumma
elevernas antal kommer under loppet af 1846 att
utgöra omkring 71, deraf 52 äro stats-elever,
5 underhållne af det kongl. huset, 6 af
institutets kollekt och donationsfond, samt omkring 8
sjelfbetalande. Institutet står under H. M.
enkedrottningens nådiga hägn och beskydd, samt äger
en af Kongl. Maj:t tillsatt direktion, bestående af
5 ledamöter samt en sekreterare och en läkare.
Inrättningens lärare-personal utgöres af 3:ne
lärare för den intellektuella och 4 för den industriella
afdelningen. Derjemte en lärarinna i handarbeten
m. m. för flickorna, en ordningsman samt en
ekonom. Eleverna undervisas i stilskrifning,
modersmålet, religion, räkning, geografi, historia och
ritning, samt öfvas i gymnastik och simning, i
skomakare-, skräddare-, snickare-, svarfvare-, fil-
och smides-yrkena, äfvensom i lithografiska och
öfvertrycks-arbeten. Eleverna emottagas vid en
ålder af mellan 10—15 år. Kursen beräknas
vanligtvis till 6 à 7 år. Årsafgiften, för de betalande,
är 150 R:dr B:ko. För sökande erfordras följande
handlingar: 1:o ett till kongl. direktionen öfver
allmänna institutet för döfstumma och blinda stäldt
ansöknings-memorial; 2:o prest- och 3:o läkare-betyg.
Från stiftelsens början 1807 till närvarande tid
hafva ifrån inrättningen utgått 8 blinda, 1
halfblind och döfstum, 7 sinnessvaga och döfstumme,
3 sinnessvaga och stumma, 4 döfva, 1 stum samt
närmare 200 döfstumma. Elfva elever af mankön
hafva varit dels intellektuella, dels tekniska lärare
vid inrättningen, till dess döden eller några
förmånligare lönevilkor kallat dem derifrån. Två af
dem finnas ännu qvar som lärare, af hvilka den ene,
i smides-yrket, tjenstgjort i 16 år samt den
andra i den intellektuella afdelningen i 26 år.
Flera af de utgångne eleverna hafva fått
belöningsjettoner af akademien för de fria konsterna,
äfvensom ganska många blifvit promoverade till
sim-magistrar. Genom handaslöjder hafva
utgångne elever kunnat nödtorftigt försörja sig sjelfva,
samt åtskilliga till och med sina orklösa föräldrar
eller fattiga syskon. Mången döfstum har, efter
fullständigt genomgången lärokurs, vunnit en
själsbildning, som kan anses förvånande i jemförelse
med hans råhet då han intogs. För att söka
sprida upplysningen till de många utom institutet
varande döfstumma, ernår föreståndaren, herr Ossian
Edm. Borg, att hvarje sommar praktiskt genomgå
en af honom serskildt utarbetad lärokurs för
döfstummas bildande, samt att till bivistande af denna
kurs inbjuda de vid Stockholms folkskole-lärare
seminarium anställde elever, samt öfrige för den
döfstummes bildning verksamt nitälskande personer.
Härmed gjordes början redan om sommaren 1844,
och föreläsningarne hafva blifvit besökte af
omkring 40 folkskole-lärare elever.
Dömitz, drabbningen vid. Svenskarne innehade
denna lilla stad i Sachsen, hvilken anfölls af 7,000
Sachsare, under Baudis’s befäl, d. 22 Okt. 1635.
Man väntade här föga motstånd och Sachsarne
medförde således hvarken artilleri eller rytteri.
Banér, som fått kunskap om anslaget, hade likväl
skickat general-löjtnanten Rutwen till dess
undsättning. Det kom till en träffning, hvari
Sachsarne, utan hästar och kanoner, kunde göra föga
motstånd; 2,500 af dem blefvo fångar och nästan
hela den öfriga styrkan nedhuggen. Baudis sjelf
var nära att falla i fångenskap, emedan en Svensk
soldat fattat honom i bältet. Han hade likväl
rådighet nog att lossa spännet, och lemnade både
svärd och bälte i sin fiendes hand, samt undkom
på sin snabba häst. Denna seger ansågs af
Svenskarne, hvilkas mod den ånyo upplifvade, såsom
himmelens rättvisa straff öfver kurfurstens af
Sachsen trolöshet.
Dömle, Öfre och Nedre, jernbruk i nedra
Ulleruds socken af Wermlands län, har 4 härdar och
1,926 skepp:d privil. och 251 skepp:d 5 lisp:d
frälsesmide af köpetackjern, och skeppar på
Götheborg. Hammarskatten är 16 skepp:d 15 lisp:d.
Bruket äges af W. A. Dorchimont, S. F.
Lindeqvist och disponenten friherre A. Rappe.
Döpefader till ett barn, kallades, under
medeltiden, den prest, som döpt detsamma. Om han i
följd af denna sin befattning ansetts stå i något
slägtförhållande till barnet, är obekant.
Döpelse. Liksom andra hedniske folkslag
brukade ock våra Svenske i hedendomen, att bestänka
sina nyfödda barn med vatten, och vid samma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
