Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Edelcrantz, Abraham Niklas - Edelcreutz, Daniel - Edelsvärd, Fredrik Wilhelm - Edenius, Jordanus Nikolai
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
handsekreterare. På dessa första utmärkelser
följde snart andra. Han insattes i tull-direktionen,
erhöll adelskap, hvarvid han antog namnet:
Edelcrantz, och sedermera friherrlig värdighet, steg
från andre till förste direktör vid theatern, blef
öfver-intendent, president i kommerse-kollegium
och kommendör af Nordstjerne-orden, hvarförutan
han inkallades i alla Svenska akademier, samt i en
mängd utländska samfund, blef stiftare och
direktör för landtbruksakademien och medlem af
många kommittéer. Sverige har väl i senare
tider haft exempel på personer, hvilka, så till
sägandes, blifvit kastade från den ena befattningen
till den andra, äfven de mest olikartade, och
beklädt nästan alla slags embeten; men af personer,
som verkligen ägt skicklighet och varit
hemmastadda på alla dessa platser, har det kanske icke
ägt någon, jemförlig med Edelcrantz.
Vitterheten, hvari han först utmärkte sig med det
ofvannämnda sorgetalet, med ett ode till Svenska
folket, med ett par dramatiska tillfälligbetsstycken
samt en öfversättning af den Engelska folksången:
God save the King, öfvergaf han väl egentligen
aldrig; men hade, under den tilltagande mängden
af göromål, föga tid att egna deråt. Han
upphörde likväl icke att älska henne, och man måste
beklaga, att han ej fick mera sysselsätta sig med
hennes värf, ty de spridda försök han deri
efterlemnat, visa tillräckligt hans kallelse för hennes
yrken. Han visade emellertid håg för nästan alla
vetandets arter; men vetenskaperna, likasom
vitterheten, måste å sin sida också beklaga, att han
ej kunde uteslutande egna sig åt dem. Nu
tillhörde han dem alla, och hvad han här gjort,
ger ett begrepp om hvad han kunnat utträtta
med bemödanden rigtade på en viss bland dem.
Han är skapare af den Svenska telegrafen; en
ny art luftpump, och flera förbättringar vid
ångmaschinerna härleda sig från honom,
äfvensom dessa sistnämndas införande i
fäderneslandet är hans verk, genom inkallandet af den
skickliga Engelske mekanikern Samuel Owen. Åt
slöjderna hoppades han gifva en ny lyftning,
hvilken afsigt isynnerhet låg till grund för hans
föreslagna stadgar for landtbruks-akademien,
ehuru han icke kunde genomföra denna afsigt såsom
han önskat. En linspånads-maschin, uppfunnen af
honom, och hvilken sannolikt skulle kunnat blifva
af oberäknelig nytta, hann ej af honom utvecklas
till den fullkomligbet, han skulle önskat. Hans
ovänner, hvilka ej kunde bestrida hans
mångfaldiga förtjenster, sökte nedsätta dem genom
sidobeskyllningar, och anklagade honom för egennytta,
samt tillställde en rättegång mot honom i och
för hans theaterförvaltning. Utgången ådagalade
beskyllningens grundlöshet, äfvensom den visades
deraf, att Edelcrantz, oaktadt sitt sparsamma
lefnadssätt och de många tillfällen han kunnat äga
att rikta sig, likväl efterlemnade föga eller intet.
Han afled i Stockholm den 21 Mars 1821. Den
stadga och jemnhet i lynnet, som alltid utmärkte
honom, öfvergåfvo honom icke heller på
sotsängen och i sjelfva dödsminuten. Under sin
sjukdom sysselsatte han sig, liksom i det friska
tillståndet, med sina vanliga arbeten och
forskningar, och då han kände det sista ögonblicket
nalkas, följde han uppmärksamt krafternas aftynande,
samt dog med ordet: nu på läpparna, ett tecken, att
han just då kände sig fattad af den iskalla handen.
Edelcreutz, Daniel, son till prosten i Åby
och Beckebo af Kalmar län, G. Ahlberg, föddes d.
15 Juni 1761. Sedan han slutat sina studier i
Upsala, ingick han, 21 år gammal, såsom
auskultant i Svea hofrätt, och började år 1786
tjenstgöra i polisen. År 1788 utnämndes han till
öfver-auditör och justitiarie vid arméens
general-krigsrätt i Finland, der hans tjenstgöring så
förvärfvade honom vederbörandes välbehag, att han
år 1790 vid Svensksund belönades med
häradshöfdinge-embetet i Åsbo och Bjäre härader i Skåne.
Samma år blef han ledamot i en kommitté,
tillsatt att öfverse krigsartiklarna och öfriga
författningar rörande landthären. År 1792 uppdrogs bonom
att biträda bondeståndets sekreterare vid
riksdagen i Gefle. År 1799 blef han advokat-fiskal i
Svea hofrätt och år 1800 förordnad att förestå
polismästare-embetet i Stockholm, med lagmans
titel. År 1802 uppdrogs honom
underståthållare-platsen i Stockholm, och då
öfverståthållare-embetet i flera år stod ledigt, förvaltades det äfven
af Ahlberg, som år 1808 adlades med namnet
Edelcreutz. Då en öfverståthållare ändtligen år
1809 utnämndes, blef Edelcreutz i stället
landshöfding i Stockholms län; men år 1818
anförtroddes honom derjemte att äfven förvalta
öfverståthållare-embetet, hvilka båda vigtiga platser han
på en gång bestridde till sin död, d. 6 Okt. 1828.
Friherre-diplom och Nordstjerne
kommendörs-tecknet belönade hans tjenster. Man kunde ej
tillägga honom några högre insigter eller märkliga
egenskaper, äfvensom inga större förbättringar
utmärkte hans förvaltning; men ordningssinne, drift
och tjenstenit bestridas honom icke.
Edelsvärd, Fredrik Wilhelm, född 1798,
tog afsked som kapiten vid Jemtlands regemente,
erhöll majors namn i arméen, och har de senare
åren utmärkt sig såsom författare af åtskilliga
berömda ekonomiska arbeten, nemligen: Strödda
anteckningar i landtmanna- och
kommunal-ekonomien, 3:ne, häften; Tidskrift för landtmanna- och
kommunal-ekonomien, hvilken, börjad 1841,
fortfar att ännu utgifvas.
Edenius, Jordanus Nikolai, en af sin tids
störste theologer i Sverige, och författare till
åtskilliga theologiska skrifter samt en Kyrkohistoria,
var född i Wermland af ganska fattiga föräldrar
och dog år 1666, endast 42 år gammal, såsom
theologie doktor och professor i Upsala. Man
berättar om bonom, att han år 1653, såsom
respondens, försvarat Terseri dissertation, hvari skulle
bevisas, att Ebreiskan varit det äldsta af alla språk,
mot hvilken sats Stjernhjelm väldigt opponerade,
för att upprätthälla Göthiska språkets ålder.
Drottning Christina bivistade disputations-akten, hvilken
började kl. 7 om morgonen, och hvars handlingar
förvaras i Palmsköldska samlingarne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
