Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ehrenstrahl, David Klöcker von - Ehrenstråhle, David - Ehrenström, Olof - Ehrenström, Nils - Ehrenström, Marianne - Ehrensvärd, Johan Jakob - Ehrensvärd, August
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
intill sin tid den störste konstnär Sverige ägt, och
är af alla den mest produktive. Visserligen kan
man ej frikänna honom från ett visst manér,
hvilket han kanske inhemtat af sin mästare Pietro da
Cortona; men det är storartadt, teckningen säker,
färgblandningen stark och naturlig, grupperingen
förträfflig och luftperspektivet vackert. Man
häpnar öfver den utomordentliga mängd arbeten han
efterlemnat. Det största af dem, men ej det
bästa, äfvensom den största tafla i Sverige, är
Yttersta Domen, uppstäld i Stockholms Storkyrka.
Hufvudstadens slott och de flesta kongl. lustslott, utom
andra offentliga byggnader, äro uppfyllda med hans
pensels alster, bataljstycken, historiska taflor,
allegorier och porträtter. Bland de förnämsta anses
Carl XI:s kröning, Ryktet dikterande för historien,
Sanningen upptäckt af tiden, Platfonden i
riddarhussalen, in. m. Hans hästar äro isynnerhet
ypperliga.
Ehrenstråhle, David, född d. 14 Juli 1693
i Malmö, der fadern var handlanden Johan
Nehrman, hvilket namn sonen, då han adlades,
utbytte mot Ehrenstråhle. Han anses som den
juridiska vetenskapens fader i Sverige, och är en af
de få författare i lagfarenheten vårt land ägt,
äfvensom han deri blef en af de mest utmärkte.
Det anseende han vunnit såsom sådan, gjorde,
att han redan 1720, ehuru en helt ung man,
förordnades till extra ordinarie juris professor i Lund
och följande året till ordinarie. Hans
föreläsningar, hvilka röjde lika mycken lärdom och
grundlighet, som smak och tydlighet i
föredragnings-sättet, lockade en mängd åhörare och gåfvo
juridikens studium en dittills okänd lyftning. Han
innehade sin profession i 33 år, då han tog afsked
och satte sig ned på sin sätesgård, Säby, i
Småland. Här träffade honom den olyckan, att hans
dyrbara manuskriptsamling, en bland de största i
riket, förtärdes af en vådeld. Han erhöll titel af
revisions-sekreterare och afled d. 6 Maj 1769.—
Hans yttre var lika angenämt som hela hans
väsende, hans vandel fläckfri och aktningsvärd. Han
har efterlemnat flera skrifter i sin vetenskap,
såsom : Inledning till then Svenska Jurisprudentiam
Civilem; till then Svenska Processum Civilem;
Föreläsningar öfver Giftermåls-balken; Inledning till then
Svenska Jurisprudentiam Criminalem, o. s. v.
Ehrenström, Olof, född 1713, på egendomen
Liljesund nära Falun. Hans fader var
bergsrådmannen Anders Larsson E., landtmätare, direktör
öfver den i Österbotten förordnade geografiska
mätnings-kommissionen, känd deraf, att han, då
Dal-allmogens uppror utbröt år 1743, på Falu
torg gjorde allt att afråda bönderne från sitt
oöfverlagda företag; men då ingenting hjelpte och
de voro döfve för alla hans föreställningar, reste
han med största skyndsamhet till Stockholm, att
underrätta regeringen om händelsen. Han ägde
vidsträckta kunskaper och hans embetsberättelser
innehöllo anmärkningar öfver landets hushållning
och försvars-system, hvilka sägas hafva blifvit
begagnade af en stor general. Han dog i Wasa
år 1750, endast 37 år gammal.
Ehrenström, Nils, född i Småland år 1641,
hette förut Strömman, var befallningsman
eller inspektor i det Oxenstjernska grefskapet
Söder Möre. Under Danska kriget, 1675,
öfvertalade han allmogen i grefskapet att väpna sig till
sin orts försvar, hvilken också derigenom
skyddades mot fiendens anfall. Hans käcka skara
användes mot Danskarne vid Christianopels belägring,
och när Kalmars förstad uppbrändes af de Danske
trupperna, slog han sig igenom dessa, kom staden
till undsättning, och anskaffade för öfrigt både
födoämnen och penningar till Svenska härens
behof. Hans tjenster belönades med
häradshöfdinge-titel och adelskap. Han dog år 1705 på sin
födelsedag, den 21 Januari.
Ehrenström, Marianne, född i Zweibrücken
år 1773, dotter till generalen och kommendanten i
Stralsund Pollett, år 1807 gift med öfverste N. F.
Ehrenström, efter hvilken hon blef enka år 1816,
har på Fransyska utgifvit flera skrifter, såsom:
Notices sur la litterature et les beaux arts en Suède,
Notice Biografique sur Mr de Leopold, m. fl.
Ehrensvärd, Johan Jakob. Hans namn var
Scheffer, hvilket han först år 1719, då han
upphöjdes i adligt stånd, förbytte till Ehrensvärd.
Han var född i Tyskland år 1660, gick helt ung
i Svensk tjenst vid artilleriet, förmodligen såsom
soldat, och blef först 1701 fendrik vid artilleriet
i Narwa. Han tjente sig sedan upp till öfverste
och kommendant på Carlstens fästning, der han
afled år 1731. Han bivistade de flesta af Carls
fälttåg, ifrån Dünas öfvergång ända till Pultawa,
der äfven han blef fången; men förmådde befria
sig och kom till Stockholm i första dagarna af
år 1710, skickades genast ned till Skåne, der han
vid sitt vapen deltog i slaget vid Helsingborg. I
det blockerade Wismar skaffade han sig inträde
och satte artilleriet i så godt stånd, att det
förmådde uthärda en lång belägring. Äfven i
fälttåget mot Norrige deltog han och hade vakt vid
Fredrikshall, den natt Carl der blef skjuten.
Öfver denna sorgliga händelse har han, i den
dagbok han förde, gjort en allegorisk teckning,
föreställande en i fallet afbruten pelare.
Namnkunnigast är han likväl genom sin son och sonson.
Den förre
Ehrensvärd, August, skärgårdsflottans och
Sveaborgs skapare, var född på Fullerö i
Westmanland den 29 Sept. 1710. Han hade egentligen
önskat gå den lärda vägen och på den hinna till
en akademisk profession; men som hans
stjufmoder satte sig deremot, måste han, vid 16 år, ingå
som volontär vid artilleriet, der han småningom
uppsteg till officer och kapiten-mekanikus. En
resa i Frankrike, den han företog med offentligt
understöd, lände honom till mycken nytta, och
bland andra kunskaper, som han dervid inhemtade,
var äfven graveringskonsten. Fälttåget i Finland,
i hvilket han deltog, bar, lika litet för honom
som de öfrige deltagarne, några lagrar. Mera
tillfälle att inhemta praktisk kännedom i
krigsyrket, ägde han under den store Fredriks ledning,
hvilken han åtföljde på dess fälttåg i Böhmen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
