Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ekklesiastik-departement - Ekklesiastik-expeditionen - Ekklesistik-staten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kollegium år 1663; det benämndes först collegium
medicum, nu sundhets-kollegium. På konung
Gustaf III:s tid tillkom serafimer-ordens-gillet, som
äfven i viss mån utöfvar en öfveruppsigt öfver
vissa delar af helsovården, nemligen lazaretter och
hospital. I stället för ett riks-kollegium utöfvade
det vid riksdagarne församlade presterskapet en
viss uppsigt öfver kyrkan, emottog appeller ifrån
domkapitlen och kallades i denna egenskap
riks-konsistorium. Men detta förbjöds af konung Carl
XI, då han, år 1686, utfärdade kyrkolagen. När
sedermera stats-sekreterarne under frihetstiden
blefvo regeringens organer, voro ekklesiastik-ärenderna
förenade med andra inrikes civila mål och konung
Gustaf III upprättade först en egen
ekklesiastik-expedition. Detta skedde år 1786, till en början
för befordrings-ärender under namn af
ekklesiastik-beredning, och, efter antagandet af förenings- och
säkerhets-akten, tillsattes en egen föredragande för
ekklesiastik-ärender. Denna plats lemnades åt en
prestman, biskopen i Wexjö, Wallqvist; men
upphörde efter konungens död. Ekklesiastik-ärenderna
ingingo ibland de öfriga civila angelägenheterna.
Deremot fortforo att finnas serskildte presterliga
ledamöter i den s. k. allmänna beredningen. Så
har nemligen varit sed allt sedan
ekklesiastik-beredningen infördes. Der tjenstgörande prestmän
voro biskopen Wallqvist, och prosten, sedermera
biskopen i Hernösand, Nordin, samt, efter konung
Gustafs tid, kyrkoherden, doktor Petrejus. När
denne afled år 1804 försvann den presterliga
ledamoten, och ifrån denna tid hafva lekmän
förestått ekklesiastik-departementet, om man
undantager en kort tid emot slutet af konung Carl XIV
Johans regering, då till denna befattning
förordnades tills vidare domprosten i Wexjö Heurlin,
och sedermera, efter någon mellantid, samme man
såsom statsråd. En gång hände det äfven, att
stats-sekreteraren för ekklesiastik-expeditionen ifrån
denna plats öfvergick till presterlig tjenst, då
stats-sekreteraren af Kullberg blef biskop i
Kalmar. Under konung Gustaf III:s regering uppstod
fråga derom, att preste-ståndet skulle serskildt
bidraga till aflöningen af expeditionens tjenstemän, ett
förslag, som dock ej gick i fullbordan.
Regeringsformen 1809 åter införde en serskildt
ekklesiastik-expedition, hvilken, år 1840, då ett slags
departemental-styrelse infördes, erhöll ett
förändradt namn af ekklesiastik-departement, med ett
statsråd till chef, i stället för den förut varande
stats-sekreteraren. Något kollegium för dessa
ärender inrättades dock ej; men väl hafva i dess ställe
vissa serskildta ekklesiastik-ärender varit handlagda
af kommittéer, såsom psalmboks- och
evangeliiboks- samt uppfostrings-kommittéerna. För
läroverken inrättades, efter kansli-kollegii upphörande
1801, en serskildt mellanstyrelse, under namn af
kanslers-gille, hvilket upphörde 1809. Så länge
kansli-kollegium fanns hade detta uppsigten öfver
läroverken; men då detta kollegium år 1809 på visst
sätt återkom under namn af kongl.
kansli-styrelsen, fick denna föga befattning med läroverken. —
Det är således biskoparne med konsistorierne och
presterskapet, samt de allmänna läroverken,
vidare sundhets-kollegium och läkare-korpsen, som
stå under ekklesiastik-departementet. Likväl äro
derifrån undantagne krigsprester och
regementernes läkare, samt de läroverk, hvilka afse vissa
bestämda yrken. Sålunda höra hvarken handels-
och navigations-skolor eller krigs-akademien till
detta departement. Deremot omfattar detsamma,
utom läroverken, äfven andra anstalter för
vetenskap och konst, sådana som kongl. bibliotheket,
samt de lärda och vittra akademierna, slutligen
äfven riks-arkivet. Sin befattning med
helsovårds-ärender sträcker departementet äfven till
veterinärinrättningen.
Ekklesiastik-expeditionen kallades, före år
1840, samma afdelning af konungens kansli, som
nu kallas ekklesiastik-departementet.
Kyrko-ärenderna hade ej förr än under konung Gustaf III
sin egen föredragande inför konungen. Då
statsrådets sammansättning ändrades år 1840 fick
ekklesiastik-expeditionen namn af departement, och ett
föredragande statsråd till chef i stället för
statssekreteraren; men ärendernas omfång, som
tillhörde expeditionen blef oförändradt.
Ekklesistik-staten i Sverige utgöres af
församlingarnes presterskap, med tillägg af lärarne vid
de allmänna elementar-läroverken och
universiteterna. Skollärare åtnjuta presterlig
befordrings-rätt, och för sina enkor samt omyndiga barn rätt
till nådår. Föreningen emellan kyrkans och
skolans lärostat är derigenom så nära tillknuten, att
de kunna betraktas såsom ett stånd. Lärarne vid
skolorna äro ofta prester och äga rätt att vara
det. Öfvergång ifrån skolans till kyrkans tjenst är
vanlig och lätt; den har förut varit ännu lättare,
då skollärarne, vid lärdomsskolor, räknade dubbla
tjenstår. Detta är nu sålunda förändradt, att 1 1/2
år räknas i stället för ett. Antalet af ekklesiastika
personer utgör vid pass 15,000 eller något
derutöfver, då man bland dem upptager
läroverks-staterna. Ett betydligt antal består af
extra-ordinarie tjenstemän, adjunkter och vikarierande
skollärare med ringa lönevilkor. De ordinarie
tjensterna äro, i anseende till socknarnes olika
storlek, dels svagt, men i allmänhet hjelpligt aflönade;
en del skänka en god och några få en riklig
utkomst. Lönerna grundas dels på tionde, hvilken
på de flesta ställen utgår in natura, dels på
boställets afkastning. Der ingen öfverenskommelse
om presträttigheterna blifvit uppgjord, är presten
i sjelfva verket beroende af åhörarnes godtycke.
Detta skulle vara ett vackert förhållande, om ej
den patriarkaliska förbindelsen i våra dagar vore
i så hög grad försvagad, att icke säga
tillintetgjord. På de ställen der bestämda
öfverenskommelser om lönevilkoren blifvit uppgjorda, har
prestens inkomst i allmänhet blifvit förminskad;
emedan dessa öfverenskommelser sällan eller aldrig
motsvara det belopp, hvartill tionden skulle stiga.
Men ett strängt utkräfvande deraf låter ofta icke
verkställa sig. Hvad presten förlorar genom
bestämda lönevilkor, återvinner han genom en större
säkerhet att utbekomma sin rätt, samt ett mera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
