Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ekklesistik-staten - Ekklesiastik-verket i Lappmarken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fridfullt förhållande till sin församling. Derföre
är också anbefaldt, att sådana öfverenskommelser
böra åvägabringas, så snart sig göra låter, och
helst när ledighet i tjensten inträffar, hvarvid
konsistorierna bevaka, genom fullmägtige,
presteståndets rätt. Lönebestämningarne eller
överenskommelserna derom, stadfästas af Kongl. Maj:t efter
konsistoriernas, landshöfdinge-embetenas och
kammarkollegii hörande. De stadgas vanligen för en
längre tid af trettio eller femtio år. Stundom
bestämmes då lönen att utgå i penningar; men
oftast in natura. Spannmål är den hufvudsakligaste
post, hvaruti den betalas; i vissa orter ingå
deribland äfven andra varor, såsom smör, lin, halm,
och i bergslagsorterna jern. Dessa aftal äro i
allmänhet mera lågt än högt bestämda, och
lönebeloppet enligt dem bruka vanligen utgå utan
särdeles svårighet. De upptagas gemenligen af
presten sjelf; men gälla i allmänhet blott
kyrkoherdarne. Komministrarne fortfara ännu, till större
delen, att uppbära sin lön såsom fordom.
Adjunkterna lönas af den ordinarie tjensteman, hvars
medhjelpare de äro, och lefva vanligen i hans
hus. De svagast lönade kyrkoherdarne hafva
äfven statsanslag, då församlingen är så liten eller
belägen i en så fattig ort, att den icke kan
skänka sin prest en anständig bergning. Läroverkens
tjenstemän underhållas genom bestämda anslag, och
några få i hvarje stift dessutom af
prebende-pastorater. Vid gymnasierna bruka äfven stundom
vissa hus vara anslagna åt en eller annan af dem
till fri boning. Ekklesiastik-statens förmän,
biskoparne, aflönas dels genom boställen, dels genom
prebende-pastorater, dels och förnämligast genom
kronotionde. Genom det sätt, hvarpå
ekklesiastik-staten lönas, är den hänvisad att deltaga i både
spannmålshandelns och jordbrukets yrke. Presten
är jordbrukare, för sin boställjord, och måste, i
de flesta fall, föryttra sin spannmål i minut, såsom
en krämare. Om det förra ställer honom i en
viss ganska nyttig och passande jemnlikhet med
hans församling, så försätter honom deremot det
senare i en för hans andeliga kall fremmande
verksamhet. Men en sådan är honom i alla fall ålagd;
ty presten i Sverige är icke blott själasörjare
och predikant, han är äfven en vigtig
kommunal-embetsman. Taxeringen sker med hans
deltagande och en mängd andra borgerliga göromål åligga
honom, icke till fördel för hans rent presterliga
verksamhet. Såsom ett af de fyra riks-stånden
ingår äfven preste-ståndet med ett vigtigt
inflytande i det politiska lifvet, till större fördel för
staten, än för kyrkan. Den förra behöfver den
fond af grundlig bildning och duglighet, hvilken
Svenska presterskapet äger, den senare vinner
intet för sitt religiösa inflytande genom denna
blandning af politisk magt. Riksdagsmannarätten
tillhör dock endast kyrkoherdar och komministrar,
och har hitintills varit begagnad nästan endast af
de förre. Bland läroverken finnes den endast i och
för universiteterna. Det föreslogs, vid en af de
sista riksdagarne, att stadga samma rättighet
för elementar-läroverken; men preste-ståndet
afslog denna grundlagsförändring. Läroverken
ansågos representerade i och med församlingens
lärare samt biskoparne, hvilka äro skolans styresmän.
En otydlighet i förslagets lydelse bidrog äfven till
afslaget. I afseende på sin ställning i samhället
hör ekklesiastik-staten till medelklassen och till den
del deraf, som lefver af statens tjenst; ty egen
förmögenhet besitter ståndet blott obetydligt. Den
uppskattas i nyare statistiska arbeten till omkring
en miljon. Oaktadt preste-ståndet anses äga en
säker bergning, samlas dock sällan någon
förmögenhet inom detta stånd. Orsaken är dels den,
att inkomsten, med några undantag, ej lemnar
öfverskott, dels också en tidig skuldsättning, ofta
nödvändig redan under ynglingaåldern; emedan de
fleste ekklesiastika personer härstamma från fattiga
föräldrar. Ekklesiastik-staten är oafsättlig.
Biskoparne äro icke, såsom deras vederlikar i civilt och
militäriskt stånd, förtroende-embetsmän. De
utnämnas väl af konungen; men blott inom ett af
stiftet uppsatt förslag. Vid bortgifvandet af de
regala pastoraterna har konungen friare händer.
Förslag uppsättes väl, prof aflägges och
församlingen väljer; men konungen utnämner efter behag,
inom eller utom förslaget, och är icke en gång
bunden inom det stift, som församlingen tillhör.
Deremot är det en rättighet blott för vissa
klasser af ekklesiastika tjenstemän, att anmäla sig
såsom sökande, utom förslag, till regala pastorat.
Dessa äro blandade ibland alla klasser af
prest-gäll, en del stora, en del små. De icke regala
tillsättas antingen af församlingen, genom val
inom ett af konsistorium upprättadt förslag, eller
af någon patronats-innehafvare. Några få städer
hafva en egen rätt, att kalla profprester och
föreslå några vissa bland dem hos konungen, hvilken
då utnämner en af de föreslagna. Komministrarne
väljas eller ock utnämnas de patronelt.
Adjunkterne förordnas, efter församlingarnas behof, af
konsistorium, hvilket äfven tillsätter lärare vid
elementar-läroverken. Universiteternas professorer
äro de enda lärare, som tillsättas af konungen;
men öfrige universitets-lärare utses af kansleren.
Af sin gamla karakter, såsom det företrädesvis
lärda ståndet, har presterskapet ännu bibehållit i
sina befordringslagar ett stort afseende på lärda
studier. Utom prest-examen måste en ny pröfning,
pastoral-examen, föregå ansökningsrätt till
kyrkoherdesysslor.
Ekklesiastik-verket i Lappmarken har i följd
af dessa aflägsna nejders egna förhållanden, deras
vilda natur, hårda luftstreck och folkets från det
öfriga Sverige afvikande nationalitet, varit föremål
för en serskildt omvårdnad, och en förvaltning,
olik Svenska kyrkans i allmänhet. Redan från
konung Magnus Ladulås’ tid omtalas bref ifrån
konungen till domkapitlet i Upsala, om Lapparnes
religionsvård; men efter reformationen blef denna
närmare ordnad. Konung Gustaf I ditsände
predikanter, konung Carl IX bygde kyrkor och konung
Gustaf II Adolf fortsatte sin faders verk. Hans
afsigt var, att, vid der inrättade skolor, låta
undervisa Lapparnes barn och sedan understödja dem,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
