Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfsborg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Elfve-grimar, ett forn-nordiskt namn på Bohus
läns invånare. (Se Dalin, d. I, s. 414.)
Elfvor (mythol.), egentligen detsamma som alfer.
Åtminstone ser man Finn Magnusen, Ling och
Afzelius förblanda dem eller anse dem för samma
slags väsenden, då deremot Sturleson benämner
dem endast alfer, aldrig elfvor. Begreppet om
elfvor har bibehållit sig i sagorna ända till våra
dagar. Man uppger att de voro mycket små, men
innerligt sköna varelser, de der aldrig gjorde
någon menniska ondt. De sades bo nere i mullen
och under bergen; men uppstego icke sällan på
jorden, för att dansa i månskenet. På landet får
man, ännu ganska ofta, höra talas om elf-ring.
På planer, der gräset växer i en stor ring högre
och grönare än det öfriga, tror man att elfvor hafva
hållit sin ringdans. Detta slags gräs kallas elfgräs.
Elg, elghjort (Cervus alces), ett till hjortslägtet
hörande djur, med skofvellika, mera breda än
långa horn, hvilka sitta på korta, trinda, åt sidorna
rigtade stjelkar, och äro i yttre kanten fingerlikt
delade. Den är det största inhemska vilda
landtdjur. Längden från nosen till svansroten är 7—8
fot, från bringan till bakre delen af låren nära
4 1/2 fot, höjden af manken 5—6 fot. Färgen
ofvanpå brunaktigt mörkgrå, under och på inre
sidan af benen ljusare; svansen ofvan mörk, under
hvit, något olika efter årstid och ålder; håret
kort, utom på halsen hos hannen, der det bildar
en 6—7 tum lång man, honan mindre än hannen,
saknar horn och har mycket kortare man.
Finnes för närvarande endast i de norra och
mellersta landskaperna, knappast sydligare än
Södermanland, föga talrikt, fordom allmänt öfverallt i
riket, och vistas helst i sanka morasiga löfskogar,
särdeles bland sälg, vide, asp, al, rönn och björk,
vanligen familjvis af 6—8 äldre och yngre
tillsammans på vissa trakter, hvilka få namn af
elgstånd. Om hösten samla flera familjer sig
tillhopa; men om vintern lefva de vanligen
åtskilda. Parningstiden infaller i September, och
hannarne strida då vildt, om ej tillräckligt antal
gamla elgkor förefinnas, hvarvid den starkaste bortjagar
de svagare. Under brunsttiden äro de ganska
ilskna, samt anfalla till och med menniskor, hvilket
vanligen sker medelst slag af fötterna. Honan går
drägtig 9 månader och föder första gången en,
sedan två, sällan tre ungar, som dia henne ända
tills efter nästa brunsttid, och följa henne sedan
ända in på tredje året, hvarunder hon söker att
vid alla tillfällen försvara dem. Födoämnena äro
isynnerhet unga skott, löf och bark, särdeles af
några vide-arter, asp, rönn och björk, samt gräs
och ung säd, äfven andra växter, såsom
blommande ljung, lingon- och blåbärsris; men dess
största läckerhet är kabblekan. Köttet,
isynnerhet af yngre djur, är läckert; huden är
förträfflig till remtyg på selar samt sämskade arbeten,
och hornen användas af svarfvare samt till
beredning af gelé. Elgen kan tämjas och blifva husdjur,
och mot slutet af 1700-talet hade
vetenskapsakademien utsatt premier för dess tämjande. Den
jagas bäst på spårsnö, och skjutes med studsare
och kula, dessutom fångas eller dödas den med
åtskilliga slags giller; fordom äfven i gropar.
Elgarås, annex till Hofva, beläget i Norra
Wadsbo kontrakt af Skara stift, 3 1/2 mil O.N.O. från
Mariestad, 1 mil från Götha kanal. Kyrkan är byggd
under okänd tid, af träd, samt tillbyggd 1684.
I denna socken märkes: Elgarås Millomgården och
Elgarås Tomten, boställen för officerare vid kongl.
Skaraborgs regemente. Socknen har omkring 800
invånare och består af 19 3/4 mtl. Dess areal
utgör 22,009 tunnland, af hvilka 6,250 äro sjöar
och kärr. Adr. Mariestad.
Elgarås eller Elgiarås, i ofvannämnda socken,
har varit ett gammalt konunga- eller jarla-säte,
beläget emellan skogarne Tiveden och Fägremo.
Konung Sverker Unge lät, i Nov. år 1205, mörda
sin företrädares, Knuts barn, hvilka vistades på
detta slott; men med mera grymhet än försigtighet,
ty den äldste prinsen, Erik, undkom, genom Fale
Bures försorg, och flydde till Norrige. Fale Bure
skall då hafva burit honom på armarna; men enligt
andra häfdatecknare var prinsen då redan fullväxt.
Ruiner på en med buskar och småskog beväxt höjd,
omkring 1/2 mil Ö. från kyrkan, äro sannolikt
lemningar efter det gamla slottet.
Elger eller Elliger, Ottomar, var född i
Götheborg år 1632; men studerade målarekonsten i
Antwerpen, under Daniel Segers. Han blef en
utmärkt blomstermålare, kom till Berlin och
utnämndes till kurfurstens hofmålare. Död 1666. I
Dresdens galleri finnas flera af hans taflor. Hans son,
som äfven hade förnamnet Ottomar, har målat
två stora historiska taflor åt kurfursten af Mainz:
Alexanders död samt Thetis och Pelés bröllop.
Elggräs, elfgräs, mjö-ört, luktgräs, algräs
(Spirea ulmaria), en mångårig växt, som förekommer
särdeles allmänt på fuktiga ängar och hagar
öfverallt i riket, fjelltrakter knappast undantagna.
Bladen kunna användas såsom surrogat för thé,
och gifva, likasom stjelkarne, vacker citrongul
färg på vismuth-betadt ylle. Blomman är
välluktande, och blir dubbel, då växten inplanteras i
trädgårdar.
Elghammar, ett af de bäst bebyggda herresäten
i Södermanland, beläget i Björnlunda socken, 4 7/8
mil från Nyköping, på ett näs vid sjön
Lockvattnet, hvilken är en ibland Sveriges största källor,
och hvars vatten begagnas såsom sådant.
Egendomen består af 4 mtl, samt har vacker
åbyggnad, uppförd af framl. hans excellens,
fältmarskalken grefve v. Stedingk, efter en ritning af
kejserlige Ryska arkitekten Giacomo Quarenghis,
samme konstnär, hvilken uppfört de märkvärdigaste
byggnader i och omkring S:t Petersburg. Till en
vexelundervisnings-skola i Björnlunda socken
förärade förre ägaren af Elghammar, kommerse-rådet
Welander, en summa af 9,000 R:dr B:ko.
Elghammar, ett jernbruk i Åkers socken af
Jönköpings län. Det har 1 härd och 600 skepp:d
privil. årligt smide, af köpe-tackjern.
Manufaktursmide finnes äfven här. Hammarskatten utgör 6
skepp:d. Tillverkningen skeppas på Götheborg.
Ägare: A. Åkerlund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
