Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Enstödhin ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
432
EnvKlde.
Enånger.
ska aristokratien blef starkare än någonsin. Det
var dels billigt missnöje, dels låg afund, som
väpnade folket emot denna adelsmagt och söndrade
densamma inom sig sjelf. Oenigheten gjorde det
möjligt för dess ofrälse Bender, att störta
densamma under Carl Xl:s tid. Då adeln föll, var
mel-lanmaglen borta, hvilken väl stundom kunde
åtskilja; men lika ofta förenade konung och folk.
Den hade varit besvärlig för begge; men lemnade
vid sitt fall en tom plats, som den ene ej ville
och den andre ej kunde fylla. Ständerne
öfverlemnade icke enväldet år 1630 åt konungen; ty
ban var ännu bunden vid Sveriges lag, men ban
blef fullkomligt oberoende af rådet. Sedan detta
var förvandladt till konungens tjenare, utan
ansvarighet inför ständerna, och utan förbindelse för
konungen att höra dess råd, fanns ingen
motståndskraft emot konnngamagten. En sådan hade
fordom legat i folkskarornas uppror. Deras lid var
nu förbi, lagens välde stadgadt och hvilande i
konungens hand. De privilegierade stånden voro
förödmjukade, adeln nyligen och hierarkien af Gustaf
Wasa. Medelklassen, redan vigtig såsom
bundsförvandt, var likväl ej nog stark och samlad, att
ensam föra frihetens talan, och tryckfrihetens magt
var okänd. Hvarken anlitades den mycket, eller
var den säker eller dess betydelse nog högt
värderad. Då blef konungens magt den enda i
staten. Under sådana förhållanden uppdrogo
ständerne år 1682 åt konungen all ekonomisk
lagstiftning, och hoppades, äfven vid förändringar i
allmänna lagen, att, blott såsom en kunglig nåd,
blifva tillsporda, och tio år senare lemnade de,
1693, i sjelfva verket bela beskattningen i
konungens hand. Ty regeringen bemyndigades, att,
om behofvet så erfordrade, i händelse af krig,
upptaga lån, äfvensom den gamla bevillningen.
Endast konung Carl XI:s personliga egenskaper
hindrade konungamagten att missbrukas. Svenska
folket åtujöt af kunglig nåd sin gamla frihet. Under
Carl XII låg enväldet tungt öfver landet. Det var
tyst omkring konungens thron; klagande röster
nådde ej dit, och om de gjorde det kunde konungen
tillsluta sina öron. Men gammal konunga-kärlek
och Carl XII:s rent Svenska personlighet
fängslade folkets trohet. Vid hans död kastade sig
Sveriges folk med ett hastigt språng ur den ena
ytterligheten uti en annan. Enväldet låg brutet i
stycken och konungamagten förtrampades af
partierna. Delta skedde redan i 1720 års
regeringsform, ehuru ännu mera genom det sätt, hvarpå
den tillämpades. Likasom konung Carl XI, genom
ett formligt öfverlåtande, pä laglig väg erhållit
envàldsmagten, så afträddes den utaf Ulrika
Eleonora, i sjelfva verket tvunget; men dock i laglig
form. — Gustaf III:s envälde var af annan art.
Det grundade sig på en statskupp, börjad 1772 i
fosterländsk anda, fortsatt 1789 i despotisk.
Regeringsformen af år 1772 gjorde konungen åter
till rikets regent, ej blott till rådets ordförande;
men bibehöll åt ständerne i det hela deras gamla
magt. Likväl saknades vissa garantier. Det var
icke bestämdt för huru lång tid bevillningen kun-
de gifvas, ej heller fanns någon rådets
ansvarig-bet inför ständerne. Detta regeringssätt var
således ej fullkomligt envälde; men det monarkiska
elementet öfvervägde. 1789 års förenings- och
säkerhets-akt upphäfde rådet helt och hållet, och
gaf konungen rätt att styra riket "på sätt honom
nyttigast synes." Dermed var han autokrat,
ehuruväl ständerne ännu hade banken under sin vård och
folket behöfde höras för beskattningen. Likasom
ständernes oenighet gjort Carl XI enväldig, så var
det ock dessa som gjorde samma sak möjlig för
Gustaf 111. Men konungarnes personligheter voro
olika. Gustaf III liknade ej Carl XI och Gustaf
IV Adolf var ej Carl XII:s make. Deruti voro de
dock lika, att enväldet, hvars behag de ej länge
fingo sjelfve njuta, kändes tungt under
efterträdarens spira. Gustaf HI:s snille försonade folket med
bans fel; Gustaf lV:s oförstånd skyldes ej af hans
förtjenster. Då han föll var den gamla fribeten i
lifligt minne, den konstitutionella monarkiens
tidehvarf var kommet, och dynasti-förändringen 1809
förändrade regeringsformen.
Euåker, annex till Vestra Löfsta, beläget i
Södra Fjerdhundra kontrakt af Upsala stift, mil
N. från Westerås, 2 mil N.O. från Sala. Socknea
har 810 invånare och består af 18 mtl. Dess areal
utgör 23,814 tunnland, af hvilka 3,850 äro sjöar
och kärr. Adr. Ekolsund.
Enånger, en socken med Njutånger och Nianfors
kapell, hör till 2 kl. konsist., är belägen i
Helsinglands norra kontrakt och fögderi, Upsala stift
och Gefleborgs län, mil S. frän Hudiksvall, vid
hafvet. Kyrkan är mycket gammal; den tros vara
bjggd På 1400-talet. Vid Ryssarnes härjningar
härstädes, i slutet af Maj år 1721, dä Långvinds
bruk och flere byar brändes, blefvo likväl kyrkan
och prestgärden räddade genom trenue personers
mod och beslutsamhet. Här finnas tvenne
jernbruk: Långvind och Böda. En betydlig mängd
bräder och plankor utföras ärligen från socknens
lastageplats, Tytterön, både till Gefle och Hudiksvall.
— Memoriu pneleritorum et presentium temporum
är öfverskriften på en gammal anteckning, som år
f838, då en reparation skulle företagas med
bordet i Enångers kyrkas sakristia, blef funnen under
det läder, hvarmed bordet var öfverdraget, och
hade följande lydelse: "År 1696 begyntes en sådan
svår hunger i bela Sverige, så att mänga tusende
menniskor svälte ihjel, fastän konungen all möjlig
flit använde att understödja allmogen med
spanmål; men i Helsingland, Medelpad, Ångermanland
och Jemtland uppehöllo folket endels lifvet med
barkbröd, efter the här i orten äro vana vid svagt
bröd; hvarvid man med förundran säg, huru
un-derligen Gud välsignade thetta brödet, att det hade
kraft alt föda, så att många fattiga mans barn
voro vid bättre trefnad och hull, än rika mans
barn, som kunde vara magra och bleka nog. Kan
bända hos the fattiga fanns på then tiden mera
förråd på böner, gudsfruktan och nöjsamt sinne,
än bröd. Men år 1700 begynte Gud af nåde
tänka på vår nöd och höra vår bön, och gaf godt
bröd att äta, och god säd att så, och thot med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
