Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erpur ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
448 Evangeliska fOrhundet.
Evighets-blomster.
ning af evangelii-boken. Ed del af dess innehåll
var förändradt genom 1911 års handbok. Det
öfriga, eller evangelierna, är gammalt och dess
ursprung förlorar sig dels ibland de äldre
protestantiska kyrkobruken i Tyskland, dels ibland
medeltidens ceremonier. Ett förslag till ny
evangeliibok, utarbetadt af en kommitté, förelades
preste-ståndet vid 1318 års riksdag. Det vann i mänga
delar ståndets bifall; men en allmän förändring af
hela evangelii-boken ansågs icke nödig. Ett nytt
förslag var färdigt 1922 och förelades vid 1823
års riksdag samtliga riksstånden. Meningarne inom
presteståndet voro mycket delade; men slutligen
tillstyrkte ståndet, likasom ridderskapet och adeln,
förslagets antagande, dock så, att det först efter
nästkommande riksdag borde anbefallas.
Borgare-och bondestånden ville afvakta en ny
bibelöfversättning. Emellertid hvilar förslaget ännu och
tjenar blott till enskild andaktsbok; men förtjenar i
detta fall att vara kändt och brukadt. Olika
meningar hafva framträdt om lämpligheten att förändra
evangelierna, innan en ny bibelöfversättning
blifvit färdig, hvarmed åter torde dröja till en
aflägsen framtid. En annan mening är, att texterna
borde vara rörliga, så att icke alla år predikades
öfver samma bibelställen. Det utarbetade
förslaget utgår dock ej från denna synpunkt; det har
deremot dels omflyttat de gamla texterna till
andra helgedagar, dels intagit nya och bemödat sig
om systematisk ordning, sä att evangelii-boken
skulle, ifrån adventet och till pingst-tiden, behandla
kristendomens historiska innehåll, Jesu födelse, död,
himmelsfärd, o. s. v., samt ifrån pingst till
kyrkoårets slut genomgå den kristliga dogmatiken och
sedoläran. Sådan är visserligen ordningen i den nu
brukliga evangelii-boken; men kommitléen trodde
sig kunna framställa en annan mera systematisk
och bestämd. Bönerne äro äfven till en stor del
omarbetade. Kommittéens ledamöter, hvilka
afgifvit förslaget, voro erkebiskopen von Rosenstein,
biskoparne Wallin, Hedrén, Franzén och
kyrkoherden Stolpe.
Evangeliska rørbundet. Det afslöts i
Ileil-bronn d. 23 April år 1633, emellan Sverige och
de protestantiske furstarne. Dess ledning uppdrogs
åt Sverige, och Axel Oxenstjerna blef dess
direktor. Deltagarena deruti skulle gemensamt uppsätta
en här af 60,000 man och endast gemensamt sluta
fred med kejsaren.
Evangeliska läran är Sveriges statsreligion och
endast dess församling åtnjuter den Svenska
kyrkans rättigheter. Till denna religion måste
konungen bekänna sig, samt alla rikets civila
embetsmän. Andra bekännelser njuta religionsfrihet;
men ingen Svensk får till dem öfvergå. Hvad i
officielt språk menas med den evangeliska läran
har regeringsformens 2 §. förklarat, der
evangeliska läran säges vara likbetydande med
Augsburgi-ska bekännelsen samt Upsala mötes beslut år 1393.
Dessa båda akter ligga således till grund för
Svenska församlingens tro. Begge förutsätta bibeln
såsom sin källa, och till dem sluta sig de öfriga
symboliska böckerna. Upsala mötes beslut är dock ej
en symbolisk bok; det är mera en bekräftelse på
dessa, såsom Svenska folkets trosbekännelse. Det
ntgör en politisk grund för den protestantiska
kyrkan i Sverige; ty först genom Upsala möte
blef reformationen i Sverige så fullbordad, att
den sedermera ej kunnat skakas eller sväfvat i
någon fara.
Evangeliska sällskapet är ett af enskildta
personer stiftadt, men af konungen stadfästadt
samfund, för utspridandet af smärre andaktsskrifter,
till uppbyggelse och näring för det religiösa
sinnet. Det inrättades år 1809, erhöll bidrag äfven
ifrån England och Skottland, särdeles af det s. k.
religions träets society i London. Brittiska
sällskapets ombud i Sverige, d:r Paterson, arbetade
verksamt att vinna sina landsmäns deltagande för det
Svenska sällskapet. Dess skrifter spridas ibland
alla klasser, mest bland de fattigare, pläga
ntde-las vid husförhör, bland nattvardsungdom och
Gn-nas äfven på Lappska och Finska språken.
Sällskapet utspridde äfven bibel-upplagor; men
återgick, efter Svenska bibel-sällskapets stiftelse, år
1815, till sin första bestämmelse. Ar 1819 voro
redan 1 \ miljon exemplar utspridda. Sällskapet àr
talrikt; dess fond består dels af ledamöternes
afgifter, dels af frivilliga bidrag och understöd från
England.
Evedal, en helsobrunn, £ mil N. från Wexjö stad
i dess landsförsamling. Den kallades fordom
Fal-lorne eller Kronobergs brunn, är den äldsta
mineralkälla i Småland, och blef först upptäckt år 1705
af provincial-läkaren Job. Lindelius. Men dels
sakens nyhet och isynnerhet den folködande pesten
1710 och 1711 gjorde att brunnen blef obesökt
och nästan bortglömd intill år 1720, då den kom
i allmänt bruk genom assessor J. S. Rothmans
bemödanden, sedan den af honom blifvit pröfvad och
undersökt, samt befunnen ganska nyttig mot flera
kroniska sjukdomar. Enligt sägen skall först
allmogens och sedan Lindelii uppmärksamhet blifvit
fästad vid denna källa, genom en blind häst, som
blifvit öfvergifven af sin ägare, en torpare; men
druckit derur och återfått sin syn. Det är
isynnerhet emot lamhet, skörbjugg och mjeltsjuka,
som den sedan längre tid visat sig verksam.
Stället äger flere byggnader och vackra
promenadplatser.
Evenson, David, en på sin tid för krislelig
fromhet och ovanliga predikogåfvor allmänt
värderad man, född i Riseberga prestgård i Skåne är
1699 och död som kyrkoherde i Norrköping d. IV
Febr. 1751. Har utgifvit flera predikningar och
författat åtskilliga Latinska verser.
Evertsbergs kapell. Se: El/dal, socken.
Evighets-blomster, eterneller, heden-blomster
(Gnaphalium arenarium), en mångårig växt,
hvilken förekommer ymnigt på hvitsandsfält, isynnerhet
på Skånes kuster, sparsamt i Blekinge, på Öland
och Gottland, samt sällsynt i Halland. BlomfodreU
fjäll äro till färgen vackert gula, glänsande, sam)
bibehålla äfven efter växtens torkning sitt friska
och lefvande utseende, hvilket gifvit anledning till
dess namn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
